På fredagsmorgonen kunde rättegången mot de tre misshandelsåtalade nazisterna komma igång i Uppsala tingsrätt. Huvudförhandlingen skulle ha börjat redan på torsdagen men försenades efter att ett bombhot inkommit till polisen en timme före utsatt tid.
Efter att domstolens lokaler hade säkrats klockan elva på torsdagen och rättegången skulle påbörjas visade det sig att de åtalade nazisterna inte fanns på plats och inte heller gick att nå på telefon.
Därför sköts rättegången upp och domstolen fattade beslut om att de åtalade skulle hämtas med polis. Detta skedde under torsdagskvällen på adresser i Stockholmsområdet och nazisterna hölls sedan i förvar tills på fredagens morgon då förhandlingen startade.
Åklagare Magnus Berggren inledde med sin sakframställan och yrkade på att rätten skulle döma de tre männen, två 20-åringar och en 23-åring, för misshandel.
Det var den 10 augusti 2013 i samband med att nazistiska Svenska Motståndsrörelsen, SMR, höll en manifestation på gågatan i Uppsala som Anders Henriksson slogs ned efter att ha rivit sönder ett flygblad som nazisterna delade ut.
Tingsrätten fick via storbildsskärm ta del av flera olika filmsekvenser och även stillbilder från händelsen, det var såväl vittnens bildmaterial som nazisternas egna dokumentation som de använt i propagandasyfte på sin sajt Nordfront.
På bilderna identifierades de tre männen som enligt åtalet misshandlade Henriksson med sparkar, knytnävsslag samt genom att använda skaften på sina fanor som spjut.
De sex vittnen som var kallade gav en förhållandevis samstämmig bild av förloppet. Alla uppgav att det föreföll som om att SMR-aktivisterna, totalt 16 stycken vid tillfället, varit mycket organiserade i sitt angrepp på Anders Henriksson, som att de agerade i inövat samförstånd.
– Det var ett angrepp av förenat våld, sade den polis som var på plats då misshandeln ägde rum i sitt vittnesmål.
– Fanorna användes som en form av lansar. Den nedre delen användes som ett slags stickvapen.
I sin slutplädering stödde sig åklagare Magnus Berggren på det omfattande bild- och filmmaterialet, vittnesmålen samt rättsintyg som styrker Anders Henrikssons skador.
Berggren yrkade på fängelsestraff för samtliga tre åtalade. Anders Henrikssons målsägandebiträde ville emellertid att misshandeln skulle betraktas som grov med tanke på ”den råhet och hänsynslöshet” varmed den utförts, och att offret därtill varit i en särskilt utsatt position då han låg ned på marken. Hon yrkade på att straffpåföljden borde vara fängelse i minst ett år.
De åtalades försvarsadvokater å sin sida menade att vittnenas minnesbilder kunde ifrågasättas då det gått så lång tid sedan misshandeln ägde rum.
Vad gäller utpekandena av vem som gjort vad under misshandeln ansåg försvaret det vara en försvårande omständighet att bildmaterialet från tillfället varit så vida spritt och att vittnena kunnat ta del av det.
De båda 20-åriga nazisternas advokater fick vid två tillfällen backa då de hävdade att vittnen givit andra bilder av misshandeln i förundersökningen, det sedan det påpekats att advokaterna läst fel innantill i förhören.
23-åringens försvarare Adrienne Bonde ansåg det – trots att målsäganden och vittnen under ed hävdat att 23-åringen utdelat bland annat sparkar – inte vara styrkt att hennes klient deltog i misshandeln utan bara att det hade bekräftats att han befunnit sig på platsen.
– Vi lever i en demokrati och alla har rätt att uttrycka sina åsikter, sade hon i sitt slutanförande.
– Det är inte olagligt att stå och titta på en misshandel med en gillande min. Nu menar jag inte att min klient gjort det.
Lina Nodby, som företrädde en av 20-åringarna tryckte i sitt slutanförande på att misshandeln hade föregåtts av provokation från Anders Henrikssons sida.
– Det är värt att beakta att någon form av provokation har skett. Kanske inte i proportion, men ändå. Det föregicks av att målsäganden tog en lunta med papper och slängde, sade hon.
Strax före klockan 14 avslutades rättegången. Dom i målet kommer att meddelas den 22 maj klockan 14.
