Det blev inga matchningsanställningar i det nya ettåriga bemanningsavtalet, men inte heller någon slopad låglönekategori. Inte ens den fråga som LO kallade den viktigaste – reglering av hur länge en anställd oavlönat får sitta och vänta vid telefonen – blev det något av i årets avtal.
Trots det magra resultatet är Kent Ackholt, LO:s förhandlare, nöjd med hur långt man kom utan strejkvarsel. Men André Börvall, nyligen sparkad klubbordförande på bemanningsföretaget Proffice, är allt annat än nöjd.
– Jag tycker att det är ett hån mot medlemmarna att man inte ens tog fajten. Man borde åtminstone ha varit ute i strejk. De får faktiskt ställa kraven nu. De har gett sig för mycket, säger André Börvall, tidigare klubbordförande inom Handels.
Förra onsdagen, en dag innan det gamla avtalet skulle ha löpt ut, var LO och arbetsköparorganisationen Bemanningsföretagen överens om hur det nya avtalet skulle se ut. Avtalet innebär en ny modell för förhandling mellan lokala fackliga parter och företagen, som enligt LO ska göra det lättare att organisera sig fackligt på arbetsplatsen.
Avtalet innebär en höjning av garantilönen, alltså den lön som utgår om man inte är inbokad på jobb, med 2,5 procent, aningen lägre än minimikravet innan förhandlingen på 2,8 procent. I praktiken innebär det en höjning från och med den 1 maj från 108 till 110 kronor för ”kvalificerade” samt från 100 till 103 kronor för ”övriga”.
Men kravet om att slopa låglönekategorin ”övriga” där en större del av de inhyrda befinner sig, släpptes. Sänkningen av minimilönen med cirka 900 kronor för kvalificerade och 1 000 kronor för övriga är alltså fortfarande inte inhämtad.
– Vi är nöjda. Vi tyckte att vi nådde en ganska bra överenskommelse, säger Kent Ackholt, ombudsman på LO med ansvar för bemanningsavtalet.
Innan förhandlingen inletts lyfte Kent Ackholt upp regleringen av den anställdas tillgänglighet som den viktigaste frågan. Enligt det gamla avtalet kunde en anställd som inte bokats in vara tvungen att ständigt hålla sig redo att hoppa in och jobba. Blev det inget jobb så betalades garantilönen ut, men om det under dagen dök upp ett jobb blev den anställda av med lön för den tid som spenderats i beredskap. I praktiken har det inneburit att en anställd kan lägga sju timmar vid telefonen och åtta timmar på arbete, men enbart få betalt för arbetstimmarna. Men i detta fall kunde man inte nå någon överenskommelse.
– Vi lade det i en arbetsgrupp. De ville inte ens diskutera om vi inte var villiga att diskutera integrationsanställningar. De ville skaffa sig mer information på den punkten och jag tror mer på att vänta än att konflikta och att medlare kommer in och petar i en sådan fråga, säger Kent Ackholt.
De integrationsanställningar som Kent Ackholt pratar om är vad som blev kvar av Bemanningsföretagens krav om införande av matchningsanställningar. De var en av de flera nya anställningsformer som arbetsköparorganisationen ville introducera, av vilka inga kom in i avtalet. Med matchningsanställningar skulle bemanningsföretagen få rätt att anställa och hyra ut långtidsarbetslösa och nyanlända invandrare till ett billigare pris än ordinarie bemanningspersonal, och en stor del av lönen skulle betalas av staten. Integrationsanställningarna skulle enbart gälla nyanlända invandrare.
– Vi vill fortfarande ha in alla tre, men nu är bara integrationsanställningsformen aktuell, men den är ännu inte klar. Vi kom överens om att under avtalsperioden titta på hur det ser ut inför nästa avtal, säger Henrik Bäckström, förbundsdirektör för Bemanningsföretagen.
Kent Ackholt å sin sida förnekar att LO förbundit sig till någonting vad gäller den nya anställningsformen. Han är hoppfull inför att kunna införa en reglering av lön för beredskapstiden i 2016 års avtal utan integrationsanställningar.
– Vi kommer att ta den matchen med dem om ett år, säger han.
Men André Börvall är inte imponerad över ännu ett år med nuvarande regler. Han är inte heller övertygad av Kent Ackholts argument för att inte strejka sig till ett mer långtgående avtal.
– Min åsikt är att han borde avgå från sin post. Han har ju pissat medlemmarna i ansiktet. Skulle de på LO själva kunna jobba med de villkor de skriver avtal om? säger han.
