I måndags höll bemanningsförtagen en branschgala på Clarion Hotel vid Norra Bantorget i Stockholm. Syftet var att utbyta erfarenheter och dela ut priser till personer som på olika sätt befrämjat branschen. Samtidigt bildades en protestkö av människor med cv:n i högsta hugg, beredda att bli inkallade på jobbpass via sms.
Demonstrationen, som anordnades av nätverket Allt åt alla, hade dragit ett femtiotal personer och var en protest mot det de anser vara en normalisering av bemanningsbranschen och dess utnyttjande av timanställda genom att låta dem stå på stand-by utan lön.
– Jag kanske behövs imorgon. Några timmar vid 14.30-tiden, om hon jag ska hoppa in för måste vabba, sade en av talarna, som bland flera andra personer vittnade om sina erfarenheter som inhyrd arbetskraft.
De demonstrerande hade med sig banderoller med texter som ”Trälkö” och ”Vi är arbetsmarknadens kvart i 3-ragg”.
– Jag är här för att det blivit så accepterat med bemanningsföretag, som om det var en naturlig del av arbetsmarknaden fast det inte borde vara det. Det är ju bara något som skapats för att kunna kringgå arbetsrätten, sade Nicke som arbetat i åtta år utan att ha haft en enda fast anställning.
Nicke, som inte vill uppge sitt fullständiga namn, är egentligen utbildad undersköterska men arbetar i dag som inhyrd bygg- och grovarbetare. Det senaste 18 månaderna har han varit på ett och samma företag, men har ändå svårt att få tillvaron att gå ihop.
– Det klassiska är att man blir inringd kvällen innan, har man tur kan man få veta att man har jobb en vecka åt gången. Det blir en enorm stress, man kan inte planera något eller veta hur mycket stålar man ska få från månad till månad. Men som jag har det nu, med osäkert andrahandskontrakt, har jag inte råd att tacka nej, jag måste bara svälja skiten, sade han.
Inte bara bemanningsanställda deltog i manifestationen, utan flera personer hade anslutit sig i solidaritet.
– Jag stödjer de som utsätts för det här sms-slaveriet. Det är en omänsklig bransch som inte ens behövs, det vi behöver är riktiga arbeten med bra löner och trygga anställningsvillkor. Det har vi råd till. Framförallt är det unga som utnyttjas på ett fruktansvärt vis, sade aktivisten Katja Hildén.
Inne i Clarion Hotels foajé är stämningen uppåt och det mousserande vinet upphällt. Cecilia Fahlberg, fackförbundet Unionens ordförande, har precis hållit sitt öppningsanförande. Runt borden sitter representanter från bemanningsbranschen och utbyter erfarenheter.
– Jag är här för att mingla med kollegor i branschen och så brukar det vara roliga talare, säger Anna Johansson, key account manager för offentlig sektor på bemanningsföretaget Poolia.
Hon berättar att de fått veta att det är ett förhöjt säkerhetsläge i och med demonstrationen utanför.
– Bemanningsfrågan rör upp känslor. Man ondgör sig sig över arbetsvillkor, men faktum är att det är de stora aktörerna inom offentlig sektor som bara fokuserar på priser i stället för på kvalitet och leverans, säger hon.
– I dag fungerar vi mer som mäklare än arbetsgivare, vi matchar företag med personal. Fastän vi skapar jobb ses vi som någon sorts motpol. Med det nuvarande politiska styret växer inte branschen fast den borde göra det.
En som ifrågasätter vad det egentligen är för jobb som skapas är André Börvall, före detta klubbordförande för Profficeklubben på ett Ica-lager i Helsingborg, som hade rest till Stockholm bara för att kunna delta i protesten. Arbetaren har tidigare berättat om hur han i januari fick sparken efter att ha avslöjat missförhållanden på arbetsplatsen och hur hans ärende nu prövas av Arbetsdomstolen.
– Glansen är redan igång därinne, men det talas väldigt sällan om vem som finansierat champagneglasen. Majoriteten av de inhyrda arbetarna är unga timanställda. Genom 88-timmars arbetsvecka där man hela tiden ska vara beredd att rycka in drivs en hel generation in i sjukskrivning. På Proffice i Helsingborg ligger sjukskrivningstalen på 25 procent, säger han.
Henrik Bäckström, förbundsdirektör för branschorganisationen Bemanningsföretagen, som anordnade bemanningsgalan, beskriver tillställningen som väldigt lyckad. Dock vill han inte uppge vad kalaset, dit 250 gäster var inbjudna på middag och underhållning, kostade.
– Det är ingen siffra som vi går ut med. Det är upp till våra medlemmar om de anser det vara värt det. Och hittills har feedbacken bara varit positiv, säger han.
Han säger sig heller inte ha märkt av protesten utanför.
– Att det finns en allmän samhällskritik mot dagens arbetsmarknad vet jag ju, men det är inget som jag uppfattat riktats mot bemanningsbranschen specifikt.
Henrik Bäckström beskriver Bemanningsföretagens samarbete med facken som gott och ser inget problem med att det var Unionens ordförande som höll galans öppningsanförande.
– Det är väldigt intressant för våra medlemmar att höra hur det största tjänstemannafacket ser på arbetsmarknaden. Våra relationer med alla facken, både inom LO-gruppen och på tjänstemannasidan, är generellt mycket goda. Vi har gemensamma intressen av att det finns ett fungerande näringsliv i Sverige, säger han.
André Börvall, däremot, har svårt att se hur ett fack så tydligt kan dela intressen med arbetsköparna.
– Jag ställer mig väldigt frågande till vad Unionen gör där. Att förbundet dessutom är delägare i Proffice är raka motsatsen till det facket säger sig stå för. Det är lite som att Rädda Barnen skulle investera i en fabrik som bygger trampminor, säger han.
Arbetaren har sökt Unionens ordförande Cecilia Fahlberg för en kommentar. Förbundets presschef Louise Gerdemo Holmgren svarar per mejl att förbundet inte ser några problem med att de medverkade på Bemmaningsgalan.
Hon skriver att de har gemensamma intressen med bemanningsföretag efterstom dessa är en del av den svenska arbetsmarknaden och att många av deras medlemmar är bemanningsanställda. ”Företag som sköter sig, tecknar kollektivavtal, har goda villkor för medarbetarna och erbjuder möjlighet till utveckling för de anställda är vi positiva till”, skriver hon.
