Jag sitter vid mitt skrivbord och ser ut på ett regnigt Malmö. Jag funderar på vad jag, som småbarnsförälder, har för anledning att bo kvar i en stad som jag älskar. Några bekanta har precis fått barn. Det har gått bra, trots nedskärningar och underbemanning inom förlossningsvården. Ett par åkte i och för sig till Ystad för säkerhets skull. Vår förskola har under våren varit överbelagd. 19 barn på småbarnsavdelningen. Med allt det innebär av stress, buller och extra förkylningar. Grundskolornas problem har vi ännu inte upplevt från första parkett. Men där har vi hört nog från vänner.
Samtidigt rapporterar Sydsvenskan att Malmö Live har blivit Malmös dyraste bygge, med en nota på 1,3 miljarder för skattebetalarna. Då kommer verksamheten inte att bära sig själv heller, pengar måste skjutas till varje år. Enligt deras egen rubrik är det: ”Ett hus för dig och hela Malmö i ett kvarter fullt av liv”.
I den finstilta propagandan framgår det att bygget riktar sig till besöksnäringen. Alltså inte till oss som bor i Malmö utan till dem som vill komma hit och lyssna på Bob Dylan eller gå på konferens. Är jag för negativ? Finns det inget för oss? Jo, Nallekonserterna riktar sig ju till barn. Biljetterna kostar 150 kronor. Jag och barnen för 450 kr, undantaget fika och resa. Som hittat. I helgen åkte vi till Oxievångsbadet i stället. Den minsta kommer in gratis och 20 kr för den största.
I den enda positiva kommentaren till Sydsvenskans artikel tycker skribenten att det är bra att Malmö Live lockar hit skattebetalare. Argumentet är märkligt. De kan ju lika gärna bo i Lomma, Lund eller Vellinge. Malmö Live ligger strategiskt placerat precis vid Centralen. Och skattebetalare vill väl hellre ha fungerande barnomsorg än svindyra konserter?
Malmös kulturliv är redan nu koncentrerat till de rikare delarna av staden. Mer till dem som redan har.
I Stadskontorets enkät till barnfamiljer framgår att invånarna i Rosengård, Oxie och Fosie är minst nöjda med kulturutbudet. Det är ett berättigat missnöje. Vad gör politikerna i det läget? De slänger pengar på Malmö Live. Som kontrast kan jag ta Lindängen: avvecklingar eller nedskärningar på fritidsgården, mötesplatsen för äldre, allaktivitetshuset och på Gnistan (bland annat läxhjälp). Samt uteblivna pengar till biblioteket. Rika Limhamn ska däremot få ett nytt bibliotek.
Mitt exempel är Malmö, men samma sak gäller andra ”evenemangsstäder”, vars storstilade projekt smörjer lokala byggherrar och ger stjärnglans till politiker.
Det som får mig att bo kvar är något annat: det Malmö som protesterar. Det Malmö som håller ”vårddomstolar” mot vårdslaktarna, det Malmö där tiotusen går ut på gatan en vecka efter nazisternas mordförsök. De människor som kämpar för att hela Malmö ska leva.