I onsdags förra veckan trädde de så kallade munkavelslagarna i kraft trots stora protester under våren. Landets politiska opposition samt Amnesty International har stämt in i protesterna, men det regerande högerpartiet Partido Popular, PP, har stått på sig och från och med förra veckan är till exempel förbjudet för bland annat journalister att sprida bilder på poliser utan dessas tillåtelse.
– Det är fruktansvärt, en katastrof. Samma dag som lagarna började gälla bad min farmor om ursäkt för det land de lämnar efter sig till oss. Det säger dramatikern och regissören Astrid Menasanch som bor halvtid i Madrid där hon tidigare studerat vid teaterhögskolan.
Astrid Menasanch är bara en av tiotusentals spanjorer som protesterat ute på gatorna de senaste åren. Spanien är ett av de europeiska länder som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen vilket gjort att Partido Populars lagförslag hamnade i skymundan i mediarapporteringen. Men trots lagar om bland annat förbud mot att sitta ned i stora grupper på offentliga platser, att inte inneha giltiga ID-handlingar eller att delta i oanmälda sammankomster, med risk för både fängelse och skyhöga bötesbelopp utan domstolsprocess, har det knappts höjts några protester inom EU. FN har däremot reagerat och kritiserat den spanska regeringen.
Lagförslaget började konstrueras i svallvågorna efter de stora protester som skakade landet i samband med finanskrisens början 2008. Tidningen El Pais rapporterar om böter på upp till 5,8 miljoner kronor för den som inte lyder polisens order och Astrid Menasanch säger att folk är arga. Både på den egna regeringen, men också på tystnaden från övriga EU-länder.
– Sverige måste markera. Lagarna innebär att det nu klassas som terrorism att demonstrera för en allmänt finansierad sjukvård. Men jag tror att protesterna kommer att fortsätta, trots att många inte längre vågar delta. Det handlar mycket om vad du har råd att riskera. Det här har flyttat all makt till polisen.
I den så kallade säkerhetslagen, som består av 58 punkter, förbjuds människor nu, förutom de redan nämnda exemplen, att demonstrera utanför landets parlament och andra byggnader där lagar stiftas. Även vid viktiga transportnav råder det demonstrationsförbud, med hänvisning till rikets säkerhet. Myndigheterna ges också utökade befogenheter när det kommer till asylfrågor och polisen ges därför rätt att avvisa migranter som tar sig in i de spanska enklaverna i Nordafrika. Kritiker menar att yttrandefriheten nu upphört i landet, även bland medier som inte längre ges möjlighet att granska polisens arbete.
Tidigare har flera högt uppsatta svenska jurister, kriminologer och politiker från både höger och vänster kritiserat lagförslaget med hänvisning till bland annat demokrati och mänskliga rättigheter.
”Träder lagen i kraft blir det i princip omöjligt för Spaniens medborgare att offentligt kritisera den sittande regeringen, och omöjligt att utöva flera av sina mest grundläggande fri- och rättigheter som medborgare i en demokrati och medlemsstat i Europeiska unionen och Förenta nationerna”, skrev bland annat den tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem och professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud i en debattartikel i Svenska Dagbladet förra året.
Astrid Menasanch säger till Arbetaren att alla hennes vänner och släktingar i Spanien är upprörda över vad som nu händer. Men hon tror inte att det är någon tillfällighet att lagen träder i kraft just nu.
– Det är ju val i Spanien i november, och det skulle naturligtvis störa regeringen oerhört om det börjar samlas en massa folk ute på gatorna för att ifrågasätta protestera mot den förda politiken.
Trots risken för skyhöga böter och till och med fängelsestraff på upp till ett år har gatorna i flera spanska städer fyllts av folk som trotsat förbuden den senaste veckan.
