Ett socialistiskt samhälle är ett samhälle fritt från reklam. För reklamen syftar alltid till att gynna några på några andras bekostnad. Reklamen kommer med individuella kortsiktiga lösningar på strukturella problem.
Givetvis kommer de som har ett intresse av att reklamen finns hitta på alla möjliga skäl till varför den ska finnas – de staplar floskler som fri konkurrens, opinionsbildning, yttrandefrihet, ja rent av reklamens samhällsinformativa och estetiska värden, ovanpå varandra tills vi nöjer oss med att ”mhm, jo kanske, bara den inte är rasistisk och sexistisk så låt gå”.
Men nej. Sanningen är den att det finns få saker som är så alltigenom värdelösa för det allmänna som reklam.
Eftersom den inte kan skapa intresse för sig själv parasiterar den på våra erfarenheter av världen, vår längtan och våra drömmar, genom att utge sig för att vara och resultera i saker som vi tycker om och värdesätter – riktiga saker som relationer, gemenskap, frihet, natur och kultur.
Det här konstaterade Sven Lindqvist redan i sin bok Reklamen är livsfarlig från 1957. ”Detta snyltliv på människors intresse för andra saker är reklamens livsvillkor”, skriver han i sin visionära stridsskrift mot det senkapitalistiska samhället. En bok som har mer att säga oss om det nu vi lever i än vilken blåbrunblekröd ledarsida som helst.
Förra veckan när debatten om SD:s reklamkampanj på det segregerade och bidragsberoende Östermalm härjade läste jag om Lindqvists bok. Jag hade den i huvudet när jag intervjuade det gemensamt ägda SL:s medietränade presstalesman och det kapitalistägda Clear Channels lika medietränade presstaleskvinna.
”Budskap”, sa SL:s representant, ”det är budskap när politiska partier annonserar, inte reklam”. Och medieföretagets utsända var len i rösten när hon sa ”men du måste förstå att det inte är vår sak att begränsa åsikter, då skulle vi bli en för mäktig aktör”.
Så rullas röda mattan för fascism ut.
De kan kalla det vad de vill, vi får aldrig gå på det. För de politiska partierna är i dag inget annat än stora affärsföretag som erbjuder konsumtionsförmåner i utbyte mot röster. Och ekonomiskt mäktig blir man när man helt skrupelfritt sätter kapital framför moral.
”För reklamens framgång är det viktigt att all reklam är reklam för reklamen. Allmänheten måste förmås att acceptera reklamen som ett legitimt påtryckningsmedel och ett tolerabelt inslag i vardagsmiljön”, skriver Lindqvist.
Precis. Och inte kan jag minnas att jag har fått rösta om huruvida jag vill att offentliga platser ska genomsyras av reklam. Har du?
Reklamen gynnar kapitalet. Den cementerar en ojämlik samhällsordning.
I folkets intresse – förbjud skiten! I strävan mot det socialistiska samhället – riv ned den!
