Officiella siffror visar att antalet fattiga har ökat i Mexiko under de senaste två åren. Experter uppger att orsakerna är flera – däribland en svag ekonomisk tillväxt och dåligt genomförda sociala program, men också det faktum att många familjers inkomster har stagnerat.
– Det finns vissa välfungerande sociala program, men också många andra som inte fungerar, säger Edna Jaime, ordförande för den lokala tankesmedjan México Evalúa, som granskar de offentliga satsningar som genomförs i landet.
Enligt Edna Jaime finns det flera program som uppges bekämpa fattigdomen och främja tillväxten av nya arbetstillfällen – men som inte har några sådana effekter.
– Många av dessa satsningar gynnar snarare politikernas vänner än allmänheten, säger hon.
En av de satsningar som kritiserats är jordbruksprogrammet Procampo, som i år kommer att kosta motsvarande fyra miljarder dollar i subventioner.
Kritikerna menar att dessa pengar främst kommer att gynna stora jordbruksexportörer i norra Mexiko, i stället för de småbönder som till en början sades vara målgruppen.
Även de stora el- och gassubventionerna har mött kritik, eftersom de i första hand gynnar de största energikonsumenterna i detta land, vars ekonomi är den näst största i Latinamerika.
Ny officiell statistik från det sociala utvecklingsrådet Coneval, som publicerades i slutet av juli, visar att det finns 55,3 miljoner människor i Mexiko som tvingas leva i fattigdom. Det är tre miljoner fler än det var 2012, och motsvarar drygt 46 procent av landets 121 miljoner invånare.
Enligt Coneval lever tolv miljoner mexikaner på mindre än motsvarande en dollar om dagen, medan ytterligare tolv miljoner har inkomster som är lägre än två dollar om dagen.
Detta innebär att Mexiko tillsammans med Guatemala och El Salvador tillhör en liten grupp med länder i Latinamerika som på senare år inte har lyckats minska fattigdomen. Det enligt den senaste upplagan av FN:s utvecklingsorgan, UNDP:s, Human Development Report.
– Mexiko är ett av ett fåtal länder som i stället för att minska fattigdomen under det senaste årtiondet har sett en avstannad utveckling. Några av orsakerna är den begränsade ekonomiska tillväxten, och det faktum att de offentliga utgifterna inte har haft en omfördelande effekt, säger Rodolfo de la Torre, som arbetat med UNDP:s rapport över utvecklingen i Mexiko.
I slutet av juli skrev dessutom FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien, Eclac, ned Mexikos förväntade ekonomiska tillväxt i år till 2,4 procent – vilket är en för låg siffra för att kunna skapa den miljon nya arbetstillfällen som landet är i behov av.
De mexikanska minimilönerna, som för närvarande ligger på motsvarande drygt 40 kronor om dagen, tillhör dessutom de lägsta i hela Latinamerika, enligt forskare på det Ibero-Amerikanska universitetet i staden Puebla.
Att antalet fattiga i Mexiko stiger i stället för att sjunka är även ett bakslag för den konservative presidenten Enrique Peña Nietos stora program ”Nationella korståget mot hunger”, vilket är inriktat på landets allra fattigaste och undernärda.
Målet med satsningen är att nå ut till över 7,4 miljoner utsatta människor genom 70 olika federala program.
Edna Jaime vid México Evalúa säger dock att den strategi som används inte är den rätta.
– Det finns metoder för att hjälpa de fattiga som har visat sig vara mer effektiva, och detta program har heller inte haft den effekt som man hoppades på, säger hon.
Tankesmedjan México Evalúa har ända sedan presidenten lanserade sitt projekt i januari 2013 varit öppet kritiska till utformningen.
UNDP-experten Rodolfo de la Torre menar att den nya statistiken bevisar att satsningen har misslyckats.
– Men detta är samtidigt en väckarklocka som betyder att utformningen av programmet måste förändras, säger han.
Samtidigt understryker han att hela kampen mot fattigdomen inte kan stå och falla med endast ett program.
– Sjukvårds- och utbildningspolitik är också viktiga, säger Rodolfo de la Torre.
Han menar att Mexiko inte kan vänta på ett ekonomiskt uppsving innan man tar krafttag mot fattigdomen.
– Sättet som pengarna används på måste förändras, eftersom medlen inte når fram till de fattigaste av de fattiga.
