Ryssland som är en av de permanenta medlemmarna med vetorätt i FN:s säkerhetsråd är fortsatt motståndare till alla försök till militära sanktioner mot den syriska regimen. Landet är den största enskilda vapenleverantören till Syrien och har varit det sedan 1970 när ett samarbetsavtal undertecknades mellan länderna.
Syrien har över 200 ryska stridsflygplan, dussintals ryska attackhelikoptrar och markbaserade missiler, mängder av stridsvagnar, raketgevär, luftvärnskanoner, granatkastare och haubitsar. Det mesta köptes in på 1970- och 1980-talet och är i stort behov av reparationer eller av att ersättas. Men likt andra militära avtal ingår underhåll, service, reparationer och utbildning i avtalet med Ryssland.
Enligt den senaste rapporten från Forecast International, an amerikansk analysfirma som studerar försvarssektorn, hade Syrien tidigare 3 000 till 4 000 militära rådgivare och de flesta av dem var stationerade i Damaskus.
Ryssland skrev också av militära skulder som uppkommit under Sovjettiden på motsvarande omkring 82 miljarder kronor vilket banade väg för nya vapenavtal i januari 2005 – vilket säkerställde den syriska regimens militära överlevnad i förhållande till grupper som Islamiska staten.
Peggy Hicks vid Human Rights Watch säger att Rysslands motstånd mot ett vapenembargo är ett faktum men att Syriens flagranta nonchalans för krigets lagar och säkerhetsrådets resolutioner kräver verkliga åtgärder, inte bara mer retorik.
– Att förse Syrien med vapen medan styrkorna begår brott mot de mänskliga rättigheterna kan innebära att man medverkar till dessa brott. Det väcker frågan om straffrättsligt ansvar för vapenleverantörer, säger hon.
Peggy Hicks menar att ett vapenembargo inte är en perfekt lösning men att det är en enkel åtgärd som inte kostar mycket att införa och som skulle göra det svårare för den syriska regimen att anskaffa nya vapen som skulle användas mot civila.
– Om säkerhetsrådet skulle vidta åtgärden att införa ett vapenembargo skulle det också skicka en kraftig signal till Syrien om att de urskillningslösa attackerna mot civila måste få ett slut.
FN:s undergeneralsekreterare Jeffrey Feltman betonade i november att säkerhetsrådets sanktioner har varit effektiva tidigare – när det gällt Afghanistan, Angola, Haiti eller det forna Jugoslavien.
– Det är inte en perfekt åtgärd, men det är utan tvekan något som fungerar, säger Jeffrey Feltman.
Sedan de första sanktionerna infördes mot Sydrhodesia (dagens Zimbabwe) 1966 har FN:s säkerhetsråd infört 25 sanktionsregimer mot olika länder – antingen i syfte att lösa en konflikt, bekämpa terrorism eller förhindra spridning av kärnvapen eller andra massförstörelsevapen.
För närvarande finns inom FN 15 pågående sanktionsregimer mot olika länder – det högsta antalet i FN:s historia.
Sedan kriget i Syrien inleddes 2011 har både Ryssland och Kina stoppat fyra resolutioner mot al-Assads regim.
Human Rights Watch uppmanade i juli FN:s säkerhetsråd att införa ett vapenembargo mot den syriska regimen efter upprepade flygattacker mot marknadsplatser och bostadskvarter.
– Bombningar av marknader fulla av försäljare och kunder mitt på ljusa dagen visar på den syriska regeringens chockerande brist på respekt för civila, säger Nadim Houry vid Human Rights Watch.
I februari 2014 godkände säkerhetsrådet en resolution med kravet att alla anfall mot civila upphör såväl som urskillningslösa attacker i tätbefolkade områden. I augusti upprepade säkerhetsrådet sina krav.
Human Rights Watch menar att säkerhetsrådets medlemmar inte utkrävt ansvar genom att man ej infört sanktioner. Enligt Human Right Watch bör ett vapenembargo införas omedelbart.
