Mängder av afrikaner lämnar landsbygden och söker sig till städerna i jakt på arbeten och nya möjligheter. Men många av kontinentens städer, varav 25 tillhör de 100 städer i världen som växer allra snabbast, lyckats inte bygga ut samhällsservicen och antalet bostäder i den takt som krävs för att ta emot alla nya invånare.
Enligt FN-organet UN-Habitat kommer 1,3 miljarder afrikaner att bo i städer inom 15 år. Det är fler än hela den nuvarande kinesiska befolkningen. Redan nu har den snabba urbaniseringen lett till en brist på bostäder, rent vatten, avlopp, energi och i vissa fall tillgång på mat för de snabbt växande stadsbefolkningarna.
Inom kort ska FN:s millenniemål ersättas av så kallade hållbara utvecklingsmål som ska vägleda den globala utvecklingen under de kommande 15 åren. Ett av millenniemålen är att minska antalet som bor i världens slumområden med 100 miljoner människor, och detta har till stora delar uppfyllts i delar av Asien, men inte i Afrika.
Men Tokunbo Omisore, som tidigare var ordförande för Afrikanska arkitektförbundet, menar att det skulle gå att lösa slumproblematiken på kontinenten genom en form av stadsplanering där man försöker hitta en balans mellan behovet av bostäder och service, samtidigt som man lockar till sig investerare som skapar arbetstillfällen. Han menar att problemen med dagens städer är att de inte har utvecklats i samråd med de människor som ska bo där.
– Afrikanska regeringar satsar på en infrastruktur liknande de rika ländernas, utan att ta hänsyn till olika befolkningsgrupper, och utan att se till att skapa de arbetstillfällen som krävs för att städerna ska fungera, säger Tokunbo Omisore.
– Det är människorna som skapar städerna, och inte tvärtom.
Samtidigt har marken i städerna med tiden blivit allt mer värdefull, och en del experter menar att det som krävs är att städerna förtätas och att fler byggnader byggs på höjden, snarare än att städerna fortsätter växa på bredden.
En av dem som är av den åsikten är UN-Habitats biträdande chef Aisa Kirabo Kacyira, som understryker att detta även är det mest ekonomiskt gynnsamma. Hon menar dessutom att en god planering kan leda till en minskad ökenspridning och förbättrad återvinning.
I Kenya pågår ett projekt som skulle kunna vara en modell för framtida bostadsbyggande i Afrika. Där har en organisation för boende i slummen tillsammans med organisationen Shack/Slum Dwellers International inlett en satsning.
Projektet går ut på att befolkningen i slummen erbjuds bostäder i billiga trevåningshus kallade The Footprint, till en kostnad som motsvarar 8 000 kronor. Genom projektet har man bara i år lyckats bygga 300 sådana hus i två olika områden. De som flyttat in i de nya bostäderna har betalat av 20 procent av kostnaden och sedan fått möjlighet att betala av resten med hjälp av så kallade mikrolån.
