I förra veckans Arbetaren berättade jag i en artikel om den samhällskommenterande gatukonsten och graffitin i Egyptens huvudstad Kairo, särskilt längs Mohamed Mahmoud-gatan nära Tahrirtorget. Som ett utslag av ödets ironi nådde oss i torsdags förra veckan, efter Arbetarens pressläggning, nyheten att delar av muren med gatukonsten vid Mohamed Mahmoud-gatan börjat rivas.
Kairoguvernörens talesperson Khaled Mostafa uppger för den egyptiska tidningen Mada Masr att rivningen inte har något med politik att göra, utan är en del av ett ”försköningsprojekt vid Tahrirtorget”, där även en av byggnaderna bakom muren ska schackras bort. Men aktivisterna låter sig inte övertygas – snarare ses rivningen som djupt symbolisk för hur minnet av revolten 2011 nu systematiskt raderas ut. Via sociala medier har omvärlden kunnat ta del av vreden och besvikelsen.
”Ni kan inte kritisera Islamiska staten för att förstöra världshistorien samtidigt som ni förstör vår samtidshistoria”, twittrade aktivisten Wael Eskander på torsdagen.
Gamla filmer blir som nya
Filminstitutet, som drivs och finansieras av staten och filmbranschen tillsammans enligt en udda korporativistisk konstruktion som vi kan redogöra noggrannare för vid ett annat tillfälle, har inlett arbetet med att digitalt restaurera det svenska filmarvet. Det handlar om 2 600 långfilmer och 6 000 kortfilmer i institutets arkiv, och målet är att filmer som tidigare inte gått att få tag på ska bli tillgängliga för allmänheten. Filminstitutet meddelar att de skrivit avtal med flera rättighetsinnehavare för de digitalt restaurerade filmerna så att de framöver kommer att bli biografdistributör för filmerna.
I dagsläget är 54 digitalt restaurerade filmer färdiga för distribution i Filminstitutets regi.
Kvinnors arbete i Göteborg
I går inleddes årets bokmässa på Svenska mässan i Göteborg. Jag ska inte sticka under stol med att det i slutändan lär finnas en del spännande att hitta där, men bara det elektroniska reklambombardemang som man utsätts för inför mässan när man har ansvar för en e-postadress som börjar med ordet ”kulturen” gör att man grips av impulsen att inleda en privat bokstrejk.
Jag väger upp med att tipsa om en lite mer undanskymd aktuell kulturhändelse i Göteborg: Den 1 oktober klockan 18, med samling vid Esperantoplatsen, guidar Ord & Bild-redaktören och doktorn i ekonomisk historia Ann Ighe på en vandring genom Göteborgs arbetarkvinnors sociala och ekonomiska historia. Deltagarna får bekanta sig med hemindustriarbeterskor
i Haga, textilarbeterskor i det gamla Rosenlund och med de som knogade
i andras hem i Linnéstaden.
“Det betalda arbetet i andras hem och hushåll var en vanlig försörjning för kvinnor, och deras erfarenheter ger oss särskilda nycklar till den tidens klassamhälle”, skriver arrangörerna.
Vandringen kostar 60 kronor, barn under 13 år går gratis. Ingen föranmälan krävs.
