Nio personer med långa anställningstider och olika hälsoproblematik får gå när bussbolaget Keolis hävdar att bolaget behöver göra en omorganisering bland sin personal i Stockholms busstrafik.
– Eftersom upphandlingsförfarandet ser ut som det gör i dag konkurrerar bussbolagen med hjälp av att försämra förarnas villkor, det är det de kan tjäna pengar på. Det finns inget ”för lång och trogen tjänst”-tänk hos Keolis, den fråga de ställer sig är ”Vilken är den billigaste arbetskraften?”, och då är det klart att det är mindre attraktivt med någon som är fackligt organiserad och med lång anställningstid än någon ny, ung och billigare.
Så kommenterar John Nordmark, facklig samordnare för SAC Syndikalisterna, fallet med de sparkade Keolisanställda i allmänhet, och Zola Manouches fall – trafikvärden som efter 15 år i företaget tvingas bort ett år före sin pensionering – i synnerhet.
– Det hedersamma vore givetvis att göra undantag i ett sådant fall som hans. Men man kan inte lita till företagens vilja att vara schysta, de vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Det som gäller är att se till att man har en bra fackförening som kan försvara arbetarnas rättigheter, säger John Nordmark.
– Generellt kan man säga att det är vanligt att företag hänvisar till omorganisering och arbetsbrist när de vill bli av med folk. Och hävdar en arbetsköpare arbetsbrist går Arbetsdomstolen ogärna in och prövar det. I dag är det arbetsköparen som bestämmer, och det är universellt. Juridiken är inte på arbetarnas sida, men sedan finns det detaljer i den som man kan använda sig av.
I det får John Nordmark medhåll av Kurt Junesjö, arbetsrättsexpert och tidigare förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd.
– Sedan jag började arbeta med arbetsrättslagstiftningen 1978 har det hänt mycket. Då var det arbetstagarsidan som var den starka när fall prövades i AD. Men i slutet av 80- och början av 90-talet hände det något på hela arbetsmarknaden i stort. I dag har arbetsköparparten tillgång till skickliga jurister som vet att utnyttja de hål som AD grävt i arbetslagstiftningen, säger han.
Enligt Kurt Junesjö har det bland annat medfört en attitydförändring bland arbetsköpare vad gäller anställda med funktionsnedsättningar.
– Sjukdom och nedsatt hälsa utgör inte saklig grund för uppsägning. Men i dag är det möjligt att ställa arbetare med funktionshinder utanför turordningsreglerna när arbetsköparen hävdar arbetsbrist vid en omorganisering, säger han.
– Det här är en utveckling som följt av att arbetarrörelsen och socialismen inte längre utgör något hot mot kapitalismen, det är ingen svensk företeelse utan något vi ser världen över.
Kurt Junesjö menar att staten inte gör något för att skydda de anställda i dag – och att facken försvagats så till den grad att de inte förmår.
– Det handlar om att de rättigheter som arbetar- och fackföreningsrörelsen tillkämpat sig sedan början av 1900-talet i allt snabbare takt luckras upp. Det har kunnat möjliggöras genom en sjunkande organisationsgrad och minskad facklig medvetenhet.
