Den 12 oktober för 16 år sedan sköts syndikalisten Björn Söderberg ihjäl av nazister. Det sedan han avslöjat att nazisten Robert Vesterlund hade ett fackligt förtroendeuppdrag för Handels. För att hedra Söderbergs minne inrättades Civilkuragets dag av SAC Syndikalisterna.
Nästan varje år sedan dess har också ett civilkuragepris delats ut till arbetare som vågat säga ifrån mot olika missförhållanden på sin arbetsplats. I år hade dock ingen pristagare utsetts. Men i flera städer i landet uppmärksammades dagen genom manifestationer.
I Stockholm tågade fackliga aktivister och arbetare traditionsenligt med facklor från Medborgarplatsen till minnesmonumentet La Mano på Södermalm i Stockholm. Ett hundratal peroner slöt upp i tåget.
– Jag tycker personligen att dagen spelar större roll än för bara några år sedan. Främst om man tittar på den samhällsutveckling där partier som FP och KD i sina försök att konkurrera med SD uttrycker och normaliserar allt mer rasistiska åsikter, säger Jan Abrahamsson, från Stockholms LS av SAC, som var en av de som deltog i manifestationen.
– På så vis har dagen ett starkt symbolvärde, det handlar om att arbetare ska våga sätta ned foten på arbetsplatserna. Ju större SD blir så ser flera stora fackförbund i dag inga problem med att personer med invandrarfientliga åsikter är medlemmar, då blir det också svårare att säga nej till att de blir fackligt förtroendevalda.
Fanny Hökby ska precis tillträda som informationsansvarig för SAC Syndikalisterna. I likhet med Jan Abrahamsson säger hon till Arbetaren att Civilkuragets dag blivit än viktigare i dag då allt fler har otrygga anställningar och klimatet på arbetsmarknaden över lag hårdnat.
– Det är viktigt att det finns förebilder att se upp till, att känna att man har något i ryggen. Det är svårt när man har tillfälliga anställningar som vikarie och timmis att våga säga ifrån när man hör rasistiskt prat på arbetsplatsen. När en arbetskamrat verkligen säger ifrån så känner man en omedelbar trygghet, säger hon.
En av de förebilder Fanny Hökby nämner är servitrisen Daria Bogdanska, som tilldelades civilkuragepriset förra året. På sitt arbete på en restaurang i Malmö såg hon hur papperslösa arbetare utnyttjades och betalades låga svarta löner. Hon slog larm om det vilket till slut resulterade i att arbetsköparen tvingades betala ut korrekta löner retroaktivt.
Hon anser att det är fackföreningars roll att gå ut på golvet på arbetsplatserna och prata med och uppmuntra medlemmarna att markera mot rasism och orättvisor.
– Det är bara genom personliga relationer vi kan bygga ett starkt och enat fack, säger hon.
Jan Abrahamsson uppfattning är att de stora facken inte alls arbetar med frågan. Han jobbar med banunderhåll i Stockholms tunnelbana och upplever att det i dag förekommer lite mer gnäll både mot att fler invandrare och kvinnor kommer in på arbetsplatsen.
– Det är något jag sett de senaste tio åren. Jag tycker att det oftare kommer fram en negativ syn på invandrare, då är det viktigt att kunna hålla ihop och be dem som framför sådana åsikter att hålla käften.
