På tisdag, den 8 mars, är det internationella kvinnodagen. Vi lever i dag fortfarande i högsta grad i ett patriarkalt samhälle, och den feministiska kampen har många brännande aspekter: kampen mot sexualiserat våld och våld i nära relationer, kampen för kvinnors rätt till sina egna kroppar och sin egen sexualitet, kampen för en fungerande barnomsorg, kampen mot kvinnors generellt lägre status i samhället – och kampen för en jämställd arbetsmarknad.
På många av dessa områden har kvinnorörelsen i vår del av världen förvisso nått betydelsefulla framsteg jämfört med hur läget såg ut för 105 år sedan, när en internationell kvinnodag för första gången firades. Men vänder man på perspektivet kan man också konstatera att i stort sett varje aspekt av strukturell underordning av kvinnor som rådde då finns representerad i dag, i en eller annan form. Den patriarkala samhällsordningen är fortfarande en levande realitet.
Kvinnors sämre läge på arbetsmarknaden är bara en aspekt av denna strukturella underordning, men en viktig sådan: den har betydelsefulla återverkningar på kvinnors samhällsställning i stort.
Den patriarkala samhällsordningen är fortfarande en levande realitet.
Den som behöver jämförelsematerial kan bara titta tillbaka på tiden då kvinnor förvärvsarbetade i långt mindre utsträckning än i dag, och då lägre löner för kvinnor inte bara var en generande realitet utan något som öppet förespråkades.
Resultatet var nära relationer som i än högre grad än i dag präglades av kvinnors sociala och ekonomiska beroende av sina män, en än mindre tolerans för kvinnors aktiva deltagande i samhällslivet, en än större ofrihet för kvinnor att forma sina egna liv – och sedermera en generation kvinnor som i livets slutskede knappt kan leva på sin egen pension.
I en samtid där en högljudd samhällsminoritet bedriver verbalt krig mot varje form av feministiska landvinningar, med lögner, förlöjliganden och direkta hot mot engagerade kvinnor i sociala medier, pågår samtidigt från näringslivshåll en målmedveten kamp som, om den lyckas, kommer resultera i att kvinnors positioner på arbetsmarknaden flyttas tillbaka.
Nu kräver näringslivet sänkta ingångslöner och frysta lägstalöner. Resultatet kommer, såsom arbetsmarknaden är uppdelad, oundvikligen att bli att lönegapet mellan kvinnor och män ökar.
Det är redan huvudsakligen kvinnor inom offentlig sektor som fallit offer för att denna del av arbetsmarknaden tagit formen av ett underbetalt stressinferno. Näringslivslobbyns svar har varit att kvinnorna ska stärka sin ställning genom eget företagande avknoppningar av offentlig verksamhet.
Nu kräver näringslivet sänkta ingångslöner och frysta lägstalöner. Resultatet kommer, såsom arbetsmarknaden är uppdelad, oundvikligen att bli att lönegapet mellan kvinnor och män ökar, och att en ny generation kvinnor blir beroende av andra för att trygga sin försörjning.
Kampen är långt ifrån vunnen. Låt kvinnodagen den 8 mars vara en uppfordrande påminnelse.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr