– Deras svar kring den informella ekonomin är en syn på utvecklingsarbete som den gamla regeringen stod för. Det är den entreprenörsdrivna synen, där näringsliv och företag är i fokus, säger Oscar Ernerot, ombudsman på LO och delegat i den svenska ILO-kommittén, till Arbetaren.
FN-organet ILO:s rekommendation till världens länder är att verka för att göra svarta jobb vita. När den informella sektorn minskas hoppas ILO kunna förbättra arbetsvillkoren för dem som tvingas arbeta långt bortom fack och arbetsrättsliga lagars räckvidd.
Men när rekommendationen, som heter 204, nu är ute på remiss till Svenska ILO-kommittén för utreda eventuella krockar med svensk lag, passade biståndsmyndigheten Sida på att kritisera initiativet. Det upprörde LO.
– Det är otroligt förbryllande att de inte gör en analys utifrån hur rekommendationen ska fungera i Sverige. I stället intar man en negativ hållning som tydligt visar att man inte känner till hur arbetare har det i en global kontext, säger Oscar Ernerot.
Nästan 80 procent av allt arbete i världen utförs i den informella sektorn, bortom arbetsrättslagar, pensions- och skattesystem. I världens svarta sektor regerar utsatthet, svältlöner, farlig arbetsmiljö och begränsade eller total avsaknad av fackliga rättigheter. Det är något FN-organet ILO vill förändra genom sin rekommendation 204.
Enligt Oscar Ernerot är det också något som fackförbunden i länderna med svårast villkor välkomnar. Om rekommendationen skulle antas av Sverige skulle det sända ett starkt budskap till resten av världen.
– Det skulle visa att länder med välutvecklad ekonomi är villiga att ta ansvar. Att då som Sida säga att den är helt värdelös är att motverka det syftet, säger han.
De är kvar i den gamla Allianssynen på utvecklingspolitik. Det rimmar illa med de regleringsbrev de fått från nya regeringen.
Oscar Ernerot, ombudsman på LO och delegat i den svenska ILO-kommittén
I sin remiss skriver Sida att rekommendationen ”saknar relevans” för många utvecklingsländer och hävdar att formaliserandet av en informell ekonomi ”inte är en prioriterad fråga”. I stället bör fokus läggas på att ”främja utveckling av de produktiva sektorer som har både hög sysselsättnings- och tillväxtpotential.”
Av de parter som ingår i den svenska ILO-kommittén var det bara Sida och Svenskt Näringsliv som opponerade sig.
– De är kvar i den gamla Allianssynen på utvecklingspolitik. Det rimmar illa med de regleringsbrev de fått från nya regeringen som säger att de ska jobba för den sociala dialogen en regeringens ”Global deal”, säger Oscar Ernerot.
Men Sida vänder sig emot det påståendet. Enligt Marie Ottosson, avdelningschef på myndigheten påverkas inte analyserna av vilken regering som för närvarande är vid makten.
– Sida är en expertmyndighet som gör analyser. Dessa är oberoende av vilken regering vi har. Å andra sidan är det nog svårt att hitta en utvecklingsekonom som anser att näringslivet inte har en viktig roll i utvecklingen, säger hon.
Men regeringen kan i sitt regleringsbrev välja att ge myndigheten särskilda uppdrag. I 2016 års regleringsbrev har regeringen särskilt uppmanat myndigheten att redovisa hur de arbetar för att stärka den sociala dialogen. Den sociala dialogen ska här ses i ljuset av Socialdemokraternas målsättning att exportera den svenska modellen, att skapa A New Global Deal.
– Där kan regeringen tydliggöra annat fokus och då levererar vi på det. Det är oproblematiskt. Men vi styrs utifrån våra strategier och vilka resultat de ger. Vi ändrar inte vårt fokus om inte resultaten ändras, säger Marie Ottosson.
Det betyder inte att man i framtiden inte ska jobba mer med eller fördjupa relationen till arbetstagarorganisationerna. Vi ska till exempel ha en partsgemensam lunch snart.
Marie Ottosson, avdelningschef på Sida
Som ett annat exempel på att myndigheten skulle ha en slagsida mot näringslivet tar Oscar Ernerot på LO det så kallade ”företagsrådet”, Swedish Leadership for Sustainable Development, som bildades 2013.
Rådet består av 22 företag, arbetsköparorganisationer och näringslivsaktörer, tre miljöorganisationer och så Sida förstås. Men det fackliga perspektivet lyser med sin frånvaro. Inte heller finns det ett liknande råd där de fackliga organisationerna ingår.
– Anledningen var att vi redan tyckte att vi hade en stark relation till arbetstagarorganisationerna eftersom vi stöder sådana projekt finansiellt. Men vi hade sämre kunskap eller relation med privata näringslivet. Det betyder inte att man i framtiden inte ska jobba mer med eller fördjupa relationen till arbetstagarorganisationerna. Vi ska till exempel ha en partsgemensam lunch snart, säger Marie Ottosson.
Marie Ottosson håller inte heller med om LO:s beskrivning av Sidas inställning till rekommendation 204. Den kritik som framförs i remissvaret ska inte ses som en kritik mot rekommendationen i sig, utan måste anpassas till respektive lands förutsättningar. Ett allt för hårt pådrivande att formalisera ekonomin kan leda till att människor, i länder med stor informell sektor, förlorar sin inkomst.
– Lösningen på fattigdomsproblematiken, visar forskning och erfarenhet, är att man måste få folk i arbete. De måste ha löner som de kan försörja sig på. Då räcker det inte att bara fokusera på formalisering, säger hon.
Utöver detta skulle en formalisering innebära att exempelvis småföretagare blir synliga för tjänstemän ”som utsätter dem för trakasserier och kräver mutor”. Men här menar Oscar Ernerot att Sida verkar ha missförstått hur rekommendation 204 är tänkt att fungera.
– Övergången ska ske från den informella på ett hållbart och transparent sätt. Man ska inte förbjuda någon att ha en inkomst där det går. Man ålägger länderna att ha en handlingsplan. Alternativet skulle vara att inte göra någonting, säger han.
