Förhandlingarna mellan parterna i måleribranschen inleddes med låsning och ömsesidiga konfliktvarsel. Målareförbundet, tillsammans med de andra förbunden i sammanslutningen 6F, kräver mer lönepåslag än facken inom industrin gjort.
Arbetsköparorganisationen Måleriföretagen har å sin sida deklarerat att de inte kommer att gå med på en enda krona över vad som slås fast inom industrin. Utgångskravet från industrifacken är 2,8 procent.
– Vår bedömning är att det går bra för Sverige och att det finns utrymme för 3,2 procents löneökning. Vi kräver inte mer, det är de som kräver mindre. De har sin bedömning, vi gör vår och den står vi för, säger Peter Sjöstrand, förhandlingschef på Målareförbundet.
Nu har medlare utsetts från statliga Medlingsinstitutet, vars uppdrag innebär att se till att överenskommelserna följer det ”märke” som sätts genom industriavtalet. Medlarnas uppdrag går därför stick i stäv med målarnas krav på 3,2 procents löneökning.
Med både medlare och arbetsköpare som motståndare får Målareförbundet kämpa i motvind, särskilt som det är det första av 6F förbunden ut på banan.
– Det är samhällsfarligt om vi glider iväg från det märke som industrin sätter. Det kommer slå långsiktigt mot samhällsviktiga funktioner om vi inte kan bibehålla det svenska näringslivets möjligheter att blomstra, säger Rolf Bladh, förhandlingschef på Måleriföretagen.
Ett märke förutsätter en LO-samordning, vilket inte finns i år. Vi skapar vårt eget märke.
Peter Sjöstrand, förhandlingschef på Målareförbundet
Men det svåra läget till trots anser inte facket att de förlorat spelet.
– Nej, det har vi absolut inte. Andra kan säga vad de vill, men det är vår uppfattning att det inte finns något märke i år oavsett om industrin gör upp. Ett märke förutsätter en LO-samordning, vilket inte finns i år. Vi skapar vårt eget märke, säger Peter Sjöstrand.
Parterna ska träffa medlarna efter påsk och samtidigt kan ett avtal inom industrin dröja. Hur medlarna ska tolka sitt uppdrag om det ännu inte finns något märke är ännu oklart, även för medlarna själva.
– Vi måste konferera med varandra och tala med ledningen på Medlingsinstitutet om vad vi ska göra i en sådan situation, säger Inger Örtendahl, en av de tre medlarna till tidningen Arbetet.
Marknaden anpassar sig till de behov som kunderna har. De kräver andra tjänster i dag.
Rolf Bladh, förhandlingschef på Måleriföretagen
Enligt uppgifter i Arbetet kommer medlarna att försöka vinna tid genom att behandla övriga avtalsfrågor först. Om inga framgångar skördas kommer målarnas strejkvarsel träda i kraft den 8 april, men medlarna kan tvinga facket att skjuta upp strejken i 14 dagar.
– Sedan återtar parterna taktpinnen. Det sätts visserligen extra tryck på oss eftersom konflikt inte är något man leker med hur som helst. Man måste veta vad och varför man gör det. Men det vet vi. Vi gör det för att det är ett rättmätiga krav från medlemmarna, säger Peter Sjöstrand.
Det rättmätiga krav som Peter Sjöstrand refererar till är försvaret av det rådande ackordlönesystemet. Enligt honom var varslet ett svar på arbetsköparpartens krav på förändringar i ackordet, det enda yrkande som Måleriföretagen lagt över huvud taget. Facket anser att de krävda förändringarna skulle innebära början på slutet av ackordsystemet.
– Det är triggern till att vi lade varslet. Hela huvudlönesystemet skulle erodera sönder och konsekvensen bli lönesänkningar. Det är en stig vi inte kan vandra på, säger Peter Sjöstrand, förhandlingschef på Måleriförbundet.
Men Måleriföretagen anser inte att yrkandet i sig är kontroversiellt. Enligt Rolf Bladh ledde ”marknaden” in de båda parter på den otänkbara stigen redan för över 20 år sedan.
– Eroderingen startade redan i slutet av 1980-talet. Marknaden anpassar sig till de behov som kunderna har. De kräver andra tjänster i dag och då är det svårt att använda ackordmätningssystem som utgår ifrån kvadratmeter, säger han.
