ANDRÉ BÖRVALL, tidigare klubbordförande i Handels. Nu gräsrotsfacklig
Hur går dina tankar när du läser intervjuerna?
– Det som är lite slående är att vissa verkar tro att kampen mellan kapitalisterna och arbetstagarna blivit mildare och annorlunda de senaste åren. Jag skulle vilja påstå att de är ideologiskt blinda. Det är snarare så att de verkar ändrat sin egen politiska syn än att verkligheten gjort det.
Kan du utveckla det?
– Aldrig förr har det varit så klart att arbetsgivarna vill trycka tillbaka de anställda. Förslag om sänkta löner och villkor från arbetsgivare och politiker är nog det tydligaste beviset. Arbetsgivarna har lyckats lura arbetstagarna att det skulle vara bra för dem att få det sämre.
Hur ser du på sidbyte?
– Jag ser det inte som något positivt. Men man ska inte dra alla över en kam, det finns de som gör verksamheten bättre. I nio fall av tio handlar det dock om överlöpare som bara vill sätta sig i chefens knä. Till stor del är det till arbetstagarnas nackdel med överlöperi.
– Men man byter inte roll på sin egen arbetsplats. Om man får en anställning på annan ort eller arbetsplats, så kan det vara okej. Men inte på samma arbetsplats. Det är moraliskt helt fel. Jag förstår varför före detta kollegor kallar dem Judas.
Har du någon förståelse för dem som ändå gör det här bytet?
– Ja, på ett sätt. Man kan vilja förändra en arbetsplats till de anställdas fördel, men allt för ofta blir det tvärt om. Är man inte starkt ideologiskt medveten, så slutar det med att arbetsgivaren utnyttjar de fackliga kunskaperna för att kringgå lag och avtal.
————
TOBIAS BAUDIN, förste vice ordförande i LO
Hur går dina tankar när du läser intervjuerna?
– Det är ju sådant jag stött på i mitt fackliga förvärv. Det är inte jättevanligt, men ibland händer det att fackliga förtroendevalda går vidare och blir chefer. Jag tror det viktiga är att man måste landa i vad man själv tycker och vilka drivkrafter man har som person. De jag mött på har fungerat väl i sina arbetsledande roller.
Hur tänker du kring sidbytare?
– Jag skulle inte kunna göra det. I grunden ser jag helst att man fortsätter inom fackföreningsrörelsen. Det är en investering som görs för medlemmarnas pengar i utbildning och ett förtroende att förhandla kring villkor och löner. Men om man sedan ändå gör det ser jag det som positivt att de har den fackliga bakgrunden. Man har fått en väldigt bra utbildning och vet vad facket står för. Då får man bara en bättre chef än de som kommer från Handelshögskolan.
Är sidbyte att svika de fackliga idealen?
– Nej, jag tycker det är för hårt sagt. Man har lärt sig de fackliga idealen och vad vi står för, har egen bakgrund av att vara yrkesarbetare och vet hur människor har det. Vi har facklig nytta av dem som går över till andra sidan.
Borde inte arbetarna kunna kräva lite större lojalitet av sina representanter?
– Jag tror att det är svårt att kräva det och har svårt att se hur det skulle gå till. Vi som fortsätter i facket måste ändå se att det förhoppningsvis blir en bra chef.
————
FANNY HÖKBY, informationsorganisatör för SAC Syndikalisterna
Hur går dina tankar när du läser intervjuerna?
– De har en samarbetstanke: Både företag och fack vill skapa ett så bra samhälle som möjligt, vi ska alla arbeta mot det gemensamma målet. Någonstans där har man tappat bort klassperspektivet. Men samtidigt är det inte konstigt att de tänker som de gör. Det är en förlängning av den samförståndsanda som många fack har drivit.
– De verkar tro att chefsskap handlar om att de kan förbättra för sina anställda. Jag tror att det speglar hur samhället har utvecklats. Vi har en förändrad syn på vad det innebär att driva företag. Det är klart att inte alla företagare är onda och vill människor illa. Men man måste se vad företagande först och främst handlar om – att göra vinst.
Var det något som förvånade dig?
– Att alla fyra tyckte att de kunde se sig i spegeln trots att de var tvungna att göra saker som inte gick ihop med deras ideal. Jag undrar hur de psykiskt fixar det. Om jag hade varit deras arbetskamrat hade jag undrat var deras sympatier låg innan de gjorde bytet.
Är sidbyte att svika det fackliga löftet?
– Att vara facklig representant handlar om att stå för något och om förtroende. Det är ett förtroende som man får och skapar med dem som man representerar. Att byta sida är att svika det förtroendet, att svika dina arbetskamrater och de fackliga som varit före dig.
– När du tagit steget att bli chef då kan du i grund och botten inte vara lojal längre. Du kommer att behöva ta beslut som innebär ett svek . Om man inbillar sig att man kan vara lojal med sina gamla kamrater har man fel. Det är ljuga för dem och för sig själv.
