När Arbetaren ringer upp Kent ”Renen” Johansson slamrar verktyg och maskiner i bakgrunden. Han tycker att förbundet gav upp för tidigt, men nu när ”den värsta besvikelsen lagt sig” kan han se de positiva effekterna av strejken.
– Vi visade att strejken inte bara är ett tomt hot och kunde behålla en del av inflytandet och makten. Egentligen var det det som var den starkaste vinsten, att vi markerade mot arbetsgivarnas försök att sabotera ackordsystemet som de hållit på med under hela den här avtalsperioden, säger han.
Det blev en defensiv linje tack vare att vi inte var tillräckligt vassa i våra krav. Vi får bara försvara oss, hela strejken har varit ett sätt att försöka försvara oss.
Kent ”Renen” Johansson, fackligt aktiv byggnadsarbetare
Men nu är det dags att vara självkritisk och utvärdera vad som gjordes fel och vad som kunde gjorts bättre. Enligt Kent ”Renen” Johansson utvecklades strejken till att bli en defensiv strejk. Dels på grund av Sveriges Byggindustriers hårdnackade krav på ackordets avskaffande, men också på grund av LO:s svek.
– Det blev en defensiv linje tack vare att vi inte var tillräckligt vassa i våra krav. Vi får bara försvara oss, hela strejken har varit ett sätt att försöka försvara oss. Vi måste formulera vassare krav, annars kommer vi vara lika tillbakapressade nästa avtalsrörelse.
Jag hade tyckt att förbundsledningen kunde haft mer is i magen och låtit strejken pågått längre och skakat om arbetsgivaren mer.
Kent ”Renen” Johansson, fackligt aktiv byggnadsarbetare
Han tycker att förbundet hade en bra utgångspunkt när de kunde peka på byggföretagens stora vinstuttag och att det var dags att byggnadsarbetarna fick en del av den kakan.
– Jag hade tyckt att förbundsledningen kunde haft mer is i magen och låtit strejken pågått längre och skakat om arbetsgivaren mer. Tyvärr släppte vi frågan om övervinsterna. Det var ett klart nederlag att vi inte körde den delen fullt ut. Att vi kunde peka på den motsättningen så tydligt var en av de bästa ingångarna i avtalsrörelsen.
Vad var det som knäckte kravet på 3,2 procent?
– Det var LO:s överenskommelse med näringslivet. Då tog de ställning mot 6F. Vi blev tvungna att hantera det utifrån en ny situation. Det här var ju ett sätt att sätta krokben för vår avtalsrörelse.
Dagen efter att LO och Svenskt Näringsliv gemensamt gick ut och uppmanade facken att inte kräva mer än märket sade 6F-ordförandena att de välkomnade utspelet. Det är också något som Byggnads ordförande Johan Lindholm håller fast vid när Arbetaren pratar med honom.
Genom att de centrala parterna kom överens om att det fanns två märken, industrins på 2,2 procent och Handels på 590 kronor skapades den möjlighet för låglönesatsning som förbundet velat ha från början. Det var på grund av den som byggstädarna kunde få 610 kronor i påslag. Men den hållningen delas inte av Kent ”Renen” Johansson.
– Det är ihåligt. Jag tycker inte att vi ska försvara LO:s agerande på något enda sätt i den frågan. LO har missuppfattat sin roll i det läget. Det var inte det bästa vi kunde fått ut och vi kunde ha gått längre.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr