Nationalmuseum @ Konstakademien, Stockholm
Pågår fram till den 4 september
Fri entré
I dag ser vi det som självklart att konstnären som yrkesperson undersöker, ifrågasätter och utmanar allehanda fasta system och normer som vi andra små kuggar i samhällshjulet ofta måste ta för självklara. Vissa kanske till och med tycker att om en konstnär i sin utövning begår ett brott ska det ses som mindre allvarligt eftersom det är en viktig samhällsnytta hen gör.
I Sverige, till skillnad från länder med dödsstraff eller långa livstidsstraff lutar nog rättvisan nog åt det hållet; till exempel i Anna Odells uppmärksammade verk Okänd, kvinna 2009-349701, vars efterspel (och som nu ingår i verket) blev en rättegång där hon dömdes till ett lågt dagsbots-straff på grund av icke brottsligt uppsåt.
Anna Odell finns inte med på utställningen Konstnären på Nationalmuseum @ Konstakademin. Teman som Entreprenör, Resenär, Visionär, Geni, Normbrytare et cetera illustreras av 100 konstnärer, men bara med ett verk (förutom en) per konstnär.
Inte alla arbetade/arbetar på liv och död som ett slags kreativitetens Kristusgestalt som offrar sig för oss andra, men nog har de flesta här varit normbrytande, åtminstone för sin tid.
Väldigt uppskattat är att man inte som brukligt valt bort kvinnorna denna gång (hela 30 procent är verk av kvinnor), och avstår också att peka på könet. Att till exempel rakt av kunna avnjuta Cindy Sherman, Helene Schjerfbeck, eller Lena Svedbergs makalösa Tunnelbanefolkets (1971) kaos som nästan trycker sig ur ramen är bara så härligt.
Inte alla arbetade/arbetar på liv och död som ett slags kreativitetens Kristusgestalt som offrar sig för oss andra, men nog har de flesta här varit normbrytande, åtminstone för sin tid. Bara att som kvinna hävda sin plats i kretsarna under 1800-talet har kostat på – och ofta påverkat uttryck och motiv.
Trots att viktiga teman tas med ganska lätt hand väcker de funderingar och berör, som konstnären som Resenär, med koloniala solglasögon på – och, förstås, Normbrytaren där kända verk som Isaac Grünevalds Den döende dandyn kan avnjutas.
Den av alla älskade ”blåmålaren” Eugène Janssons Självporträtt (1910) hänger också här fast hans arbeten på sin tid kunde passera som normerat homosociala – att fördjupa sig i nakna, atletiska manskroppar är ju klassiskt och undertexterna i hans verk diskuteras nog mer i dag än då.
Roligast, samtidigt mest berörande och bara den värd ett besök, är Martha Roslers Kökets semiotik (1975), där konstnären i en videofilm med passiv men uppenbar aggressivitet demonstrerar olika köksredskap.
Med hypnotiserande kraft slår hon grönsakshackare i kastruller och kastar saker över axeln på ett sätt som genast associeras med Gittan Jönssons ikoniska Diskkasterskan (1978). Hon representeras dock denna gång av tre av hennes 42 porslinsfiguriner Dammsugerska (2011), en av dem med strofer ur Sonja Åkessons (vars dikter konstnären tonsatt) Äktenskapsfrågan skrivna på förklädet.
Ett berikande och fullkomligt gratis nöje för stor eller liten som råkar befinna sig i Stockholm (nära Centralstationen) under våren eller sommaren.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.