På presskonferensen log Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne och lät LO:s Karl-Petter Thorwaldsson presentera den gemensamma överenskommelse som gjorts. Ordföranden förklarade hur nöjd han var med att parterna efter flera år kunnat komma överens om att det nu fanns två ”märken” i avtalsrörelsen. Industrinormen på 2,2 procent och ett krontalsmärke på 590 kronor, för lågavlönade yrken.
Men nu meddelar plötsligt Peter Jeppsson, vice vd i Svenskt Näringsliv, i tidningen Arbetet att endast ett märke gäller – industrinormen.
– Nej, det är inte en bild som vi är överens om med LO. Oavsett om löneökningarna uttrycks i kronor eller procent är det 2,2 procent som är märket, säger Peter Jeppsson till Arbetet.
Arbetets reporter frågar om det alltså inte finns “ett andra märke med kronor?” och får ett tydligt svar.
– Nej, märket är 2,2 procent.
Grundregeln i all form av civiliserat umgänge är att ingångna överenskommelser ska hållas. En part kan inte bara omtolka eller hoppa av. Det är oerhört provocerande.
Mikael Johansson, ordförande i Målareförbundet
Texten i överenskommelsen mellan de båda centralorganisationerna talar dock sitt tydliga språk. I texten skrivs ”dessa avtal”, det finns alltså fler än ett avtal som är normerande. ”Svenskt Näringsliv och LO rekommenderar gemensamt de efterföljande parterna på arbetsgivar- och arbetstagarsidan att betrakta dessa avtal som norm vad gäller löneökningar i såväl procent som kronor”, står att läsa.
Utspelet upprör Målarnas ordförande som precis lagt ett sympativarsel till stöd för Fastighets och Sekos krav om 590 kronor i löneökning.
– Grundregeln i all form av civiliserat umgänge är att ingångna överenskommelser ska hållas. En part kan inte bara omtolka eller hoppa av. Det är oerhört provocerande. Det är något av det jävligaste man kan göra, säger Mikael Johansson, ordförande i Målareförbundet.
Han säger att även han är väl förtrogen med texten i överenskommelsen. Med den följde också en uppmaning till fackförbunden att inte försöka överskrida de rekommenderade nivåerna, en uppenbar pik åt 6F-facken som krävt 3,2 procent. Det var en rekommendation som facken också hittills hedrat.
Att motparten inte följer samma devis måste få konsekvenser, anser Mikael Johansson
– Hur kan det komma sig att så fort lågavlönade och kvinnodominerade branscher kräver något är det ett hot mot den svenska industrin?
Men precis som i 6F:s 3,2-procentsstrid, kliver nu också Medlingsinstitutet in på arenan med en tolkning som gynnar arbetsköparparten. Till Arbetet säger Carina Gunnarsson, institutets vd, att medlarna inte erkänner något ”andra märke”.
– Det Medlingsinstitutet följer är industrinormen, det vill säga den konkurrensutsatta industrins avtal. Hur sedan LO:s och Svenskt Näringslivs rekommendation ska förstås får du fråga dem om, säger hon.
Med denna uppslutning på arbetsköparsidan ser det ut att kunna bli en infekterad strid om städavtalet. Det återstår att se om fler av de förbund som mottagit Fastighets och Sekos begäran om understöd kommer att ansluta sig till strejken.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr