Att vara journalist och människorättsaktivist i det ockuperade Västsahara är att verka med vetskapen om att det bara är en tidsfråga innan celldörrarna stängs om en. Kanske förblir de stängda en kortare tid, som en varning, kanske förblir de stängda i årtionden.
Det är den bild som ges av Muhammad Mayara, människorättsaktivist och koordinator på frilansnätverket Equipe Media. Men man behöver inte tagit öppet ställning mot marockansk ockupation för att gå samma öde till mötes.
– Det största lidandet är fängslandet. Det kan sluta riktigt illa. Jag har själv förlorat min far, tre bröder och en kusin. Min arbetskamrat fängslades och dömdes till 20 års fängelse, livstid, säger Muhammad Mayara.
Det var också sitt engagemang för sin pappa som ledde Muhammad Mayara själv i fångenskap. Han var då aktiv i en organisation för anhöriga till dem som försvunnit för gott efter att ha blivit fängslade, och sedan aldrig mer hörts av.
I ett brev från människorättsorganisationen Human Rights Watch till den marockanska kungen Muhammad VI, är Muhammad Mayara ett av de många exempel som tas upp på myndigheternas förföljelser. Under 2005 arresterades han i hemstaden Laayounne upprepade gånger och förhördes i samband med rättegångarna mot sju framträdande aktivister.
I brevet återges också hur polisen sade att de skulle ”skapa problem för honom om han fortsatte med sitt engagemang” för mänskliga rättigheter. Det skulle visa sig bli sant.
– Under 2007 vittnade jag två gånger inför FN:s råd för mänskliga rättigheter. Då blev jag arresterad och avskedad från mitt jobb som tjänsteman. Därefter jobbade jag som lärare tills jag 2010 avskedades och svartlistades för gott efter att ha haft kontakter med utländska journalister, berättar Muhammad Mayara.
Han är övertygad om att hans nuvarande besök i Sverige kommer att resultera i ett omedelbart fängslande när han återvänder. Men det som smärtar honom är att hans fru också, trots att hon inte är aktiv, stängts ute från andra jobb än minimilönearbete.
Majoriteten deltar i dagliga protesterna i de stora städerna. Demonstrationer mot att de största fosfatfyndigheterna stjäls av Marocko, mot den marockanska orättvisan och för att äntligen få rösta om självständighet.
Muhammad Mayara, västsaharisk journalist och människorättsaktivist
Men Muhammad Mayara säger att det inte bara är aktiva som förföljs, arresteras, torteras och diskrimineras. Också det något som bekräftas av Human Rights Watch. Bara den etniska tillhörigheten stänger ute saharier från från många arbetsplatser. Att de västsahariska fiskevattnen, som av FN bedöms vara hotade av utfiskning av marockanska och europeiska trålare, är förbjudna arbeten för saharier tycker han är mest tragiskt.
– Samtidigt hindrar det inte saharierna från att göra motstånd. Majoriteten deltar i dagliga protesterna i de stora städerna. Demonstrationer mot att de största fosfatfyndigheterna stjäls av Marocko, mot den marockanska orättvisan och för att äntligen få rösta om självständighet.
Det västsahariska folket har väntat i snart 50 år på den omröstningen. FN antog 1966 en resolution med krav på att den dåvarande kolonialmakten Spanien skulle låta en sådan folkomröstning ske. Nio år senare överlät Spanien, i hemlighet, Västsahara åt Marocko och Mauretanien, som 1975 invaderade landet.
Efter tre år av den västsahariska motståndsorganisationen Polisarios gerillakrig lämnade Mauretanien landet, men Marocko blev kvar. 1991 slöts, genom FN-medling, ett avtal mellan Marocko, Polisario och FN om vapenvila i väntan på nästa års folkomröstning. Den folkomröstningen har ännu inte skett.
– De flesta saharier är fortfarande rädda för krig, det kostade så många familjemedlemmars liv. Men nu börjar hoppet tryta och många börjar tänka: ”om krig nu är den enda vägen…”. Det är också det trycket som den nya västsahariska presidenten känner nu när Marocko brutit vapenvilan genom att gå in i de befriade områdena, säger Muhammad Muyara.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr