Efter den så kallade arabiska våren och utbrottet av det syriska inbördeskriget 2011 har journalister i allt högre utsträckning utsatts för hot, kidnappningar, fängslanden och mord. Ökande risker som inte bara slår mot de enskilda journalisterna utan även journalistiken i sig.
I februari 2015 lanserades initiativet A Culture of Safety Alliance, ACOS, av flera internationella journalistorganisationer som Kommittén för skydd av journalister, CPJ, i samarbete med stora nyhetsförmedlare och representanter för reportrar.
Vi kom fram till att den nuvarande situationen inte var hållbar.
Emma Beals, frilansjournalist och styrelseledamot i Freelance Frontline Register
Syftet med alliansen är att sprida kunskap om hur säkerheten kan förbättras och att förmedla information och verktyg som frilansare kan använda sig av.
– Vi kom fram till att den nuvarande situationen inte var hållbar, säger frilansjournalisten Emma Beals.
Hon sitter i styrelsen för Freelance Frontline Register, en av de organisationer som var med och grundade ACOS.
– För oss frilansare handlar det i slutändan om pengar – att få tio dollar i betalning för bilder som tagits i krigszoner. Att tvingas tjata i veckor och månader om att få betalt eller att nyhetsmedier vägrar betala försäkringar, säger Emma Beals.
Nyhetsorganisationerna har ett moraliskt ansvar att behandla frilansare på samma sätt som de skulle behandla sin egen personal.
Courtney Radsch, CPJ
Att frilansare och lokala reportrar får ordentligt betalt är viktigt även för deras säkerhet, säger Courtney Radsch vid CPJ.
– Det finns mängder av berättelser om frilansare som tvingas kompromissa för att få tag på säkerhetsutrustning, en bra översättare eller en bepansrad bil. Nyhetsorganisationerna har ett moraliskt ansvar att behandla frilansare på samma sätt som de skulle behandla sin egen personal, säger Courtney Radsch.
Utrikesjournalistik medför extra kostnader. När medierna inte betalar sina frilansare ordentligt, och i tid, så tvingas många medarbetare ligga ute med kostnaderna själva. Och det leder till en minskad säkerhet, enligt Emma Beals.
Dessutom menar hon att redaktörer som köper in material från frilansare i högre grad borde vara beredda att hjälpa till när något går fel och en frilansare exempelvis kan ha behov av juridisk hjälp. På det området har inte frilansare samma skydd som de egna korrespondenterna.
– Dessa fall blir ofta lösta mycket snabbare och mindre formellt. Medan det för frilansare ofta är anhöriga och vänner som får ta beslut om nästa steg, säger Emma Beals.
Hittills har 85 organisationer och medier undertecknat ACOS program som syftar till att öka säkerheten för frilansreportrar.
Vissa mediehus har beslutat sig för att inte längre köpa in material som man själva inte beställt och som kommer från frilansare som arbetar i farliga områden.
Efter den syriska konflikten har krigen blivit mörkare och svårare att bevaka.
Emma Beals
Alliansens mål är att med tiden skapa ett skyddsnät för både journalister och medier som verkar i särskilt farliga länder som Irak, Pakistan, Afghanistan och Syrien.
– Det kommer att ta tid och kräva en förändrad kultur inom medieindustrin, säger Emma Beals.
Under de senaste 20 åren har nyhetsindustrin förändrats drastiskt. Emma Beals påpekar att antalet medier förr var färre, men att dessa samtidigt hade större resurser.
– Frågan handlar inte bara om att traditionella medier som brukade vara schyssta nu har blivit dåliga. Efter den syriska konflikten har krigen blivit mörkare och svårare att bevaka, och säkerhetssituationen för frilansare har förvärrats betydligt, säger Emma Beals.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
