Internstriden i brittiska socialdemokratiska Labour är åtminstone tillfälligt över. Det stod klart när omröstningen om partiledarposten gav den sittande Jeremy Corbyn ett ännu större övertag än när han först valdes. Därmed står också klart att myteriet från högerfalangen misslyckats.
– Det är Corbyns parti nu, det är vänsterfalangens parti. Det är klart att det lämnar de högerinriktade mycket isolerade. Det har bekräftats i omvalet, säger Nicholas Aylott, docent i statsvetenskap på Södertörns högskola.
Höger- och mittenfalangen i Labours topp var ovanligt hårdföra inför partiledarvalet förra året. När partiets hållning i Brexitfrågan förlorade EU-omröstningen tog de interna kritikerna ny sats och begärde misstroendevotum bland parlamentsledamöterna.
En majoritet röstade emot Jeremy Corbyn och omval utlystes. Men istället för att få kliva av kammade den sittande partiledaren hem majoriteten av medlemmarnas röster, med 61,8 procent. Det överträffade till och med förra valets 59,5 procent. Hans motkandidat, Owen Smith, fick erkänna sig besegrad.
– Jag gav mig in i leken eftersom jag inte ansåg att Jeremy Corbyn levererade det ledarskap vi behövde och för att jag kände att vi måste förnya vårt parti för att återfå väljarnas tillit och respekt. Men jag accepterar resultatet och kommer att tänka över det noggrant och även den roll jag i framtiden kommer att kunna spela för att hjälpa Labour att åter vinna för det brittiska folket, sade Owen Smith i sitt filmade tal. En formulering som fick många bedömmare att läsa in en utsträckt hand om att få sitta kvar på parlementets främre bänk.
Resultatet visar på en komplicerad spricka mellan partiets topp och dess medlemmar. Medan en majoritet av medlemmarna stöder Jeremy Corbyn är en majoritet av partiets parlamentsledamöter emot honom. Det väcker förstås frågor om parlamentsledamöternas stöd bland medlemmarna.
– Det är en väldigt central fråga. Det väcker stora frågor om de här ledamöternas inflytande i partiet framöver. Partiets medlemskara har förändrats dramatiskt på kort tid och dessa parlamentsledamöterna valdes av gårdagens väljare, säger Nicholas Aylott.
Det mesta talar för att målet är att bygga en rörelse och en gång för alla ta makten över partiet och sikta på framtida val.
Nicholas Aylott, docent i statsvetenskap, Södertörns högskola
Frågan är alltså hur Jeremy Corbyn ska hantera de ledamöter som gjort öppet uppror emot honom och förlorat. Enligt honom själv har nu ”en massa” ledamöter hört av sig till honom och sagt sig stödja honom om de får sitta kvar på parlamentets främre bänk. Enligt Nicholas Aylott handlar den fortsatta utvecklingen om vilket mål Jeremy Corbyn och vänsterfalangen sätter upp för partiet.
– Vill han prioritera maktskifte i nästa val 2020, då ska han försöka kompromissa med parlamentsgruppen och försöka får de mest kända tillbaka till skuggregeringen. Men det mesta talar för att målet är att bygga en rörelse och en gång för alla ta makten över partiet och sikta på framtida val. Då sitter parlamentsgruppen mer farligt.
När denna artikel skrivs är partikongressen ännu inte avslutad, men hittills har Jeremy Corbyn uttalat att han kommer att begrava gamla oförrätter. Men han har också undvikit att svara på om avsättningar är otänkbart.
– Val är passionerade saker och båda sidor kan ofta utväxla hårda ord i debattens hetta som vi sedan ångrar. Men minns alltid att i vårt parti har vi mer gemensamt än det som splittrar oss. Från min sida har jag strukit ett streck över det, sade Jeremy Corbyn under det filmade segertalet.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr