Den colombianska folkomröstningen om fredsavtal mellan Farc-gerillan och staten slutade med seger för nejsidan. Det skilde 0,5 procent till nejsidans fördel.
– Det är väldigt sorgligt. Det var förvånande, men samtidigt fanns ju risken alltid att det skulle hända. Diskussionen har varit väldigt polariserad i Colombia. Men att freden stod och föll med så liten marginal var sorgligt, säger Claudia Polo, samordnare på Fonden för mänskliga rättigheter.
Att freden stod och föll med så liten marginal var sorgligt.
Claudia Polo, samordnare på Fonden för mänskliga rättigheter
Fredsavtalet undertecknades av president Juan Manuel Santos och gerillans befälhavare Rodigo Londoño den 26 september, men krävde folkomröstning för att genomföras. Avtalet, som betecknas som en historisk händelse, ingav hopp hos många. Dels för dem som velat få ett slut på ett 50 år långt krig som skördat 220 000 människors liv, varav 80 procent civila, men också för de många jordlösa bönderna. I avtalet fanns också en klausul som innebar blygsamma men efterlängtade jordreformer.
Förutom frågan om amnesti för gerillamedlemmarna ledde reformfrågan, som var ett av kraven från vänstergerillan, i sig till att avtalet fick mäktiga fiender.
– Många var rädda att avtalet skulle leda till förlorade privilegier, bland dem storgodsägarna och boskapsuppfödarna, som utgör under en procent av befolkningen men kontrollerar 60 procent av jordbruksmarken. De förfogar också över starka intresseorganisationer, säger Anders Rudqvist, Colombiakännare och sociolog.
Enligt Anders Rudqvist har kampanjerna varit tydligt polariserade mellan vänster och höger. Expresidenten och nejledaren Álvaro Uribe representerar, enligt sociologen, reaktionära strömningar som har allt att vinna på att kriget fortsätter.
– Både ett stort militärt komplex, paramilitärer och en rad säkerhetsföretag som drivs av gamla militärer omsätter stora summor i Colombia. De är uppenbarligen rädda för att inte längre kunna känna grova pengar, säger han.
Röstresultatet visar också på en stor polarisering mellan landsbygd och större städer. På landsbygden, där kriget varit som mest kännbart, sade en majoritet ja till avtalet, medan städernas röstande var övervägande emot. Men medan landsbygdsbefolkningen hade mest att vinna på att avtalet blir verklighet försvårade en bristande infrastruktur också valdeltagandet.
Båda underskrivande parter har lovat att fortsätta arbetet för fred och presidenten har bjudit in nejsidan till samtal – som dock avvisats. Det har emellertid noterats att presidenten har formellt mandat att genomföra avtalet, med korrigeringar, trots folkomröstningsnederlaget.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr