På senare år har textilkonsten fått ett uppsving som den inte haft sedan Maria Adlercreutz dagar.
[UTSTÄLLNING] Maria Adlercreutz
Thielska galleriet, Stockholm
Till den 5 februari 2017
[BOK] Maria Adlercreutz, väverska. Mellan mörker och ljus
Redaktör Elina Antell
Ordfront, 2016
[BOK] Vävar vi aldrig glömmer. Maria Adlercreutz – politisk konstnär
Redaktör Eva Brita Järnefors
Books on Demand, 2016
Det är verkligen sant att denna textilkonstnär kan sägas utgöra en era inom konsthantverket, som just i hennes fall var vävningen. Under hösten visar Thielska galleriet en stor retrospektiv, den första faktiskt, över Maria Adlercreutz verk, där bara förarbetet med att samla in verken från landets alla konsthallar, bibliotek, museer och privatpersoner varit ett storverk.
Samtidigt ger Ordfront ut en bok som kan ses som en katalog men också rymmer berättelsen om hennes liv och inspirationer till de banbrytande vävar som hon framför allt under 1960 och 70-talen producerade i en ofattbar mängd. I en liten skrift som några av hennes medarbetare i olika utställningar sammanställt berättas också om bakgrunden till hennes yrkesliv.
Hon färgade själv sitt garn till vävarna med växtfärger och började tidigt utmana genren och kommentera sitt budskap med okonventionella material, som plast och bark.
Maria Adlercreutz (1936–2014) tillbringade själv några år som barn på Thielska galleriet, eftersom hennes far Akke Kumlien var intendent där 1846–49, och familjen bodde i huset. Kumlien var den tidens mästare, diktare, formgivare, konstnär och lärare i bland annat färglära på Konsthögskolan. Han gav bland annat ut böcker om färger (som skulle rivas av konstnären själv) och konstnärsmaterial, och det är knappast en slump att en stor del av dotterns fokus låg i material och färger – hon färgade själv sitt garn till vävarna med växtfärger och började tidigt utmana genren och kommentera sitt budskap med okonventionella material, som plast och bark.

Det stora numret på Thielska är den ikoniska diptyken I hennes ögon bevaras folkets ljus (1972), en stark kommentar till det då pågående Vietnamkriget. Maria Adlercreutz inte bara lägger ned kraft och konstnärlig skönhet på två pressbilder från kriget – den ena från inledningen av massakern i byn Son My, en ofattbar grym slakt som väckte avsky i hela världen, och den andra ett porträtt av FNL-medlemmen och textilarbeterskan Le Thi Rieng infångad för tortyr och avrättning. Att komma nära den väven är en gripande upplevelse också därför att den berättar om en tid av ifrågasättande av myndighet och regimer som med militära muskler omfördelade och härjade fritt i forna kolonier.
Följaktligen visas också Maria Adlercreutz engagemang kring frigörelseprocesser och repression i Sydafrika, Grekland och Latinamerika genom verk som alla är mycket starka.
Utställningen och böckerna om Maria Adlercreutz ger en stark koppling till en tid av motstånd.
Nästan förstummande är också väven Hanna Keller i vävstolen, ett verk som beställdes för Norrköpings textilmuseum och blev klar 1994. Det är en överföring från ett foto av en arbeterska på Tuppens väveri, och hänger bland de andra porträtten i övervåningen på Thielska.
Utställningen och böckerna om Maria Adlercreutz ger en stark koppling till en tid av motstånd, men också en tid då hantverket var djupt förankrat i kunskap och tradition – vilket gjorde även små nyanser revolutionära. Att väva bilder som gått ut i förgänglig massupplaga, och att göra det i material som inte ingick i undervisningen på textilundervisningen på Konstskolorna, var modigt och gav genklang och respekt som känns starkt än idag.