Vid Robertson Winery i Sydafrika, leverantör till bland annat svenska Systembolaget, är vinarbetarnas strejk inne på sin andra månad. De anställda kämpar för en lön som går att leva på och för att grundläggande fackliga rättigheter ska tillgodoses. Ledningen ha svarat med att dra facket inför domstol och försöka få strejkledarna fängslade.
I förra veckan kunde Arbetaren och Svenska Dagbladet avslöja att det, utöver att arbetsvillkoren överlag är undermåliga för många av Robertson Winerys anställda, föreligger stora löneskillnader mellan arbetare av olika hudfärg. Semikvalificerade kvinnor i kategorin ”African” – det vill säga svarta – tjänar, enligt den statistik som företaget själva tagit fram, bara en tredjedel av vad semikvalificerade kvinnliga anställda i kategorin ”White” gör. De svarta männen i samma anställdagrupp har strax under hälften av vita mäns lönenivå.
Det låga löneläget bland vinarbetarna, som varit känt i flera år, har ingen nekat till.
Det är belysande, så här mer än 20 år efter apartheidsystemets formella avskaffande, hur de olika fakta som kommer fram om Robertson Winerys behandling av sina anställda hanteras.
Det låga löneläget bland vinarbetarna, som varit känt i flera år, har ingen – vare sig Robertson Winery själva eller svenska Systembolaget – nekat till. Systembolaget har återkommande parerat kritiken genom att hänvisa till att de tar sitt ansvar genom sitt så kallade CSR-arbete, det vill säga att vinföretagen förbinder sig att underteckna en etisk kod. Denna kod, som står helt utanför facklig insyn och kontroll, har uppenbarligen inte rubbat löneläget på Robertson Winery.
Men när det kommer konkreta siffror som tycks visa på en omfattande etnisk diskriminering i verksamheten försöker ingendera parten begrava det i hänvisningar till CSR-koder. I stället blir reaktionen att omedelbart förneka eller bortförklara mönstret. Systembolaget uppger, med hänvisning till sin ”tredjepartsrevisor” att det ”inte finns några bevis för lönediskriminering på grund av etnicitet eller andra faktorer”, och Robertson Winery själva hänvisar till den uppenbart orimliga uppgiften att de ”råkade ha ett par vita tekniker” som på matematiskt oförklarliga grunder fick hela löneläget i företaget att skifta till fördel för den vita anställdakategorin.
Samtidens dominerande diskurs säger nämligen att låga löner är, om än en smula beklagligt i PR-sammanhang så helt legitimt – medan rasdiskriminering ter sig omöjligt att försöka försvara.
Samtidens dominerande diskurs säger nämligen att låga löner är, om än en smula beklagligt i PR-sammanhang så helt legitimt – medan rasdiskriminering ter sig omöjligt att försöka försvara.
Men i själva verket är det just så här arbetsdelningen i ett land med Sydafrikas koloniala historia ser ut. Det behövs ingen stämpel i pannan, ingen öppet rasistisk uppdelningskampanj, för att de med europeiskt ursprung ska sorteras ut för de lite finare jobben, medan de svarta blir kvar på botten. Det följer mönster som är minst lika starka som någonsin den könsuppdelade arbetsmarknaden hos oss i Sverige, men med än mer förödande sociala konsekvenser.
Den rasistiska strukturen fortlever starkare än den annars skulle ha gjort tack vare att den alltjämt underhålls av en etniskt präglad arbetsdelning – och omvänt kan företagen fortsätta sin låglöneproduktion enligt samma formulär som innan, tack vare att det finns en vedertagen samhällelig ordning för att ge den icke-vita arbetarmajoriteten skitlöner.
Grunden för att ändra på de här förhållandena läggs av de arbetandes egen kamp – och det är den som pågår i de sydafrikanska vingårdarna i detta nu.
Vi i Sverige kan dra vårt strå till stacken. Utöver att ge pengar och uppmuntrande ord till de strejkande bör vi påminna oss om att de nordiska alkoholmonopolen har en stark ställning som vinåterförsäljare – en inköpsbojkott härifrån blir kännbar. Genom att ställa krav på Systembolaget att lägga CSR-flosklerna åt sidan och äntligen agera kan vi få Robertson Winery att vackla.
Man kan inte bojkotta bort det kapitalistiska systemet – men i fall som detta kan man ge de kämpande arbetarna, som konkret slåss för att förändra sina villkor, ett väsentligt bättre utgångsläge.
