Personalen på Sundsvalls sjukhus har sedan länge fått nog och flyr nu arbetsmiljön i allt högre takt. Uppmaningar och förslag på satsningar på arbetsmiljön bemöts, enligt Vårdförbundet, med beskedet att det saknas pengar.
Samtidigt kommer årets kostnad för inhyrd personal, så kallade stafettsjuksköterskor, att återigen slå rekord i länet och uppgå till tre gånger kostnaden för en reguljär sjuksköterska. Nu kräver förbundet att pengarna i stället läggs på att rekrytera och behålla personal.
– Arbetsgivaren tar inte tag i problemet. Man borde för länge sedan ha insett vartåt det barkar, men stoppar bara huvudet i sanden och fortsätter lägga ut pengar på stafettsjuksköterskor, säger Åsa Holgersson, huvudskyddsombud för Vårdförbundet på Sundsvalls sjukhus.
Man säger att man inte har pengar och dålig ekonomi. Det är ett kortsiktigt tänkande.
Åsa Holgersson, huvudskyddsombud för Vårdförbundet på Sundsvalls sjukhus
Västernorrlands landsting har den högsta kostnaden för inhyrd personal i landet och kostnaden skenar utom kontroll. Enligt Sundsvalls Tidning har den summa man lägger på hyrsjuksköterskor under de senaste fem åren ökat med ofattbara 3788 procent.
Men det höga antalet hyrsjuksköterskor, som ska täcka upp för förlorad personal, ökar bara arbetsmiljöproblemen ytterligare på den befintliga personalens bekostnad.
– Stafettsjuksköterskorna väljer själva sina arbetstider, de behöver inte heller ta det övergripande ansvaret. Det innebär att de sämsta tiderna blir kvar och fylls med den reguljära personalen, säger Åsa Holgersson.
Sundsvalls tidning rapporterade i maj att 2010 var kostnaden för stafettsjuksköterskorna 800 000 kronor för att varje år öka med ungefär en miljon till 3,6 miljoner 2013. Året därpå fördubblades notan till 8,3 miljoner för att 2015 landa på 31 miljoner kronor. Tidningen rapporterade att bara under årets fyra första månader var den siffran redan nådd i år. Om den siffran håller i sig skulle det innebära att landstinget i år lägger 90 miljoner kronor på inhyrda sjuksköterskor.
– Man säger att man inte har pengar och dålig ekonomi. Det är ett kortsiktigt tänkande. Samtidigt får man också lägga pengar på övertid och den högsta sjukskrivningen i landet, säger Åsa Holgersson.
Vi måste begränsa marknaden för bemanningsföretagen. Samtidigt kan vi inte lyfta löneläget för mycket och få en osund relation till andra landsting.
Nina Fållbäck-Svensson, förvaltningschef för specialistvården i Västernorrlands landsting
Nina Fållbäck-Svensson är förvaltningschef för specialistvården i Västernorrlands landsting och därmed ansvarig för sjukhuset. Hon säger inte emot. I stället är hon helt enig med Vårdförbundets uppfattning.
– Det är fullkomligt ologiskt att lägga så mycket pengar på bemanning. Pengar vi kan använda till fast bemanning. Vi måste begränsa marknaden för bemanningsföretagen. Samtidigt kan vi inte lyfta löneläget för mycket och få en osund relation till andra landsting, säger hon.
Men hon menar att landstinget är fast i en ond spiral och ett bemanningsberoende som måste brytas. Det måste ske genom gradvisa satsningar, några sådana satsningar har gjorts säger hon, men vändningen har ännu inte kommit.
– Man måste göra vissa satsningar för att ta sig ur det här. Men inte för stora, då raseras ekonomin totalt. Det gäller att göra dem i rätt takt, säger Nina Fållbäck-Svensson.
Åsa Holgersson är dock inte nöjd med svaret. Hon har hört det för många gånger, säger hon. Satsningar har presenterats bara för att plötsligt dras tillbaka med hänvisning till kostnadsläget, eller utlovats i framtiden. Sundsvalls tidnings genomgång visade även att löneläget hos landstingets chefer 2012 att både överläkare och tjänstemäns löner håller jämna steg och i vissa fall överträffade dåvarande statsministerns. Att pengarna inte finns för personalen samtidigt som de finns för bemanningsföretagen och orimliga chefslönenivåer ”sticker i ögonen”.
– Vi accepterar inte förklaringen att ekonomin är dålig, det gör framförallt inte våra medlemmar. Det är inte konstigt att chefer har hög lön, men när vissa chefer ligger på så orimliga nivåer blir det konstigt att höra att det aldrig finns pengar, säger hon.
Nina Fållbäck-Svensson, vars företrädare var den näst högst avlönade tjänstemannen, vill inte uppge sin lön.
– Chefslönerna i övrigt vill jag inte gå in på. Det är en lönepolitik jag inte känner till. Jag har en bra lön, men lägre än min företrädare, säger hon.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr