Historiska museet i Stockholm t o m 19 november 2017
Medverkande konstnärer: Esther Shalev-Gerz, Dušica Dražić, James Webb, Minna L Henriksson, Elisabeth Bucht, Artur Żmijewski, Jananne Al-Ani, Hiwa K, Susan Meiselas och Meriç Algün Ringborg.
Hur skapas och används historia? Vad synliggörs eller göms undan? Det är några av de frågeställningar bakom ett projekt där Historiska museet i Stockholm bjudit in samtidskonstnärer som med tillgång till museets forskning och samlingar hämtat inspiration till nya verk som visas tillsammans med utvalda föremål.
Elisabeth Bucht, Möte med lejon (2016) låter sin konstform omsluta det äldre utställningsföremålet. Bucht är konsthantverkare och textil- och gatukonstnären ”Garnapa” som gett lejonhanen i museets hall en klädnad av virkade mormorsrutor och försedd med superhjältemask.
På bröstet bär lejonet texten ”Min identitet ligger i din blick förändras varje gång du blinkar”.
För de som minns utställningen Skelett i garderoben, som visades på Historiska museet 1999, återfinns temat i Minna L Henriksson, Unfolding Race Science (2016). Här finns montrar med modeller, instrument och forskningsmaterial för ”rasvetenskap” som exempelvis studier av klassificerade människokranier. På ena väggen i rummet visas en sambandskarta med linjer dragna mellan olika institutioner i de nordiska länderna 1850-1945.
Flertalet verk är annars videoinstallationer, eller som James Webb, Prayer (2016), en ljudinstallation med böner och sång från flera religioner som praktiseras i Stockholmsområdet och verket omges av delar ur museets kyrkokonst.
Historiska museet tar samtidigt också upp sin egen roll och historia, liksom frånvaron av historier. Som i bristen på föremål som tillhört torpare och statare. Det har heller inte gjorts så många utgrävningar då det handlar om rester av boplatser som inte setts som fornlämningar. Nu visas en liten samling med fynd från torpen Piparberget i Uppland och Hästhagen i Södermanland bebodda på 1700-1950-talet. Det är bland annat delar av kritpipor och porslinsskärvor.
Intill visas föremål från en av de flyktingförläggningar som byggdes i Sverige vid tiden runt andra världskrigets slut. Till Lovö i Mälaren kom estniska familjer hösten 1944 och vid krigsslutet överlevande från arbets- och koncentrationsläger. Förläggningen stängdes 1946 och huset revs men platsen grävdes ut i början av 2000-talet.
Sminkdosor och grammofonskivor hör till fynden, liksom tyska mynt vilka hade grävts ned vid en husgavel. Även delar av taggtråd som omgett boendet finns för beskådan.
I sammanhanget där museet problematiserar vilka föremål som lyfts fram – och därmed vilkas historia som berättas och vad det har för betydelse i dag – blir Dušica Dražić Ten Tons of Dust (2016) intressant. En videoloop visar vad som förefaller vara ett landskap av jord och sand, men består av modeller av museets sammanlagt tio ton jordprover från arkeologiska utgrävningar.
Dražić ser jordproverna som delar av nationen, innehållande spår av olika kulturföremål, men också själva marken och vill lyfta fram hur man genom att kalla jorden ”svensk” skapar föreställningar kring nationalstat, nationsgränser och markägande.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr