I Sydafrika uppgår arbetslösheten till över 25 procent i Sydafrika och den småskaliga gruvdriften försörjer miljoner människor runt om i landet.
Antalet småskaliga gruvarbetare i landet beräknas uppgå till mellan 8 000 och 30 000 i Sydafrika och utgöra cirka 8 miljoner i hela Afrika. Omkring 45 miljoner människor på kontinenten uppges vara beroende av de småskaliga gruvarbetarnas inkomster.
Sizwe Phakathi, som arbetar vid branschsammanslutningen Chamber of Mines, har tidigare forskat om den informella kol- och lerbrytningen i Blaauwbosch i provinsen KwaZulu-Natal i Sydafrika.
– Vi kan inte klassa det som olaglig gruvbrytning. Detta har pågått i flera år och har drivits med traditionella metoder. Dessa gruvarbetare känner inte till lagarna och bedriver sitt arbete efter att ha fått tillåtelse från den lokala chefen eller kommunen, men utan att ha ett giltigt tillstånd.
I det område som han tidigare studerade hade 94 procent av gruvarbetarna aldrig erhållit ett gruvtillstånd och många kände inte till den gällande lagstiftningen.
– Många av dessa människor står för familjens enda försörjning, säger Sizwe Phakathi.
Pheaga Gad Kwata, vid landets departement för mineralresurser, menar att om de småskaliga gruvarbetarna får hjälp att efterleva lagstiftningen ger det dem ökad tillgång till tekniskt kunnande och tillgång till större marknader.
– Vi har insett att det är ett sätt för någon att snabbt få ett jobb, säger Pheaga Gad Kwata.
Ett program som kallas Prieska Protocol har syftet att länka samman dem som bryter mineral med ädelstenskännare och internationella marknader. Genom det väntas lönerna öka för gruvarbetarna genom att mellanhänderna inom den informella ekonomin försvinner. Svårigheter att få tillgång till marknaden har dock gjort att programmet för tillfället har lagts på is.
Om den småskaliga gruvdriften skulle formaliseras skulle hälsan och säkerheten för gruvarbetarna förbättras enligt Sizwe Phakathi. I sin forskning kartlade han stora säkerhetsbrister. I de allra flesta fall saknade arbetarna skyddsutrustning som hjälmar, skyddsglasögon eller handskar.
Formaliseringen av den småskaliga gruvdriften går dock sakta, bland annat till följd av den fattigdom som den är tänkt att bekämpa. För småskaliga gruvarbetare är det svårt att ha råd med de resor som krävs för att få de riktiga tillstånden för gruvbrytning från landets departement för mineralresurser.
De har också svårt att klara de extra kostnader som är förknippade med ett tillstånd – som att avsätta ekonomiska medel för att kunna göra en bedömning av miljöriskerna och för att efter brytningen kunna återställa miljön.
Pontsho Ledwaba vid centret för hållbarhet inom gruvdrift och industri vid Witwatersrands universitet i Johannesburg hävdar att lagändringar krävs för att underlätta för en formalisering av den småskaliga gruvdriften.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr