Situationen för de upp emot tre miljoner syrier som flytt över gränsen till Turkiet är desperat. Många saknar både pengar och tak över huvudet och endast 7 000 personer har beviljats arbetstillstånd trots att Turkiet sedan ett år tillbaka utlovat tillstånd till alla som flytt. Något som fått flera arbetsköpare att utnyttja situationen.
Utan tillstånd och skriftliga kontrakt anställs tusentals syrier i landets många klädfabriker, där de tvingas arbeta under den satta minimilönen och utan sjukförsäkring eller andra rättigheter. Turkiet är den största klädexportören till Sverige utanför EU efter Kina och Bangladesh och en viktig inköpsmarknad för flera svenska affärskedjor.

En ny rapport från organisationen Fair Action visar att två av de svenska företag som är sämst på att följa upp hur deras kläder tillverkas är KappAhl och Gina Tricot. Enligt Maria Sjödin på Fair Action gör de båda bolagen ingen som helst kontroll hos klädtillverkarnas många underleverantörer, trots flera alarmerande rapporter. Företagen ska heller inte ha tagit några initiativ för att få sina leverantörer i Turkiet att erbjuda arbetstillfällen med rättvisa löner och humana arbetstider åt syrier.
– Det vi hört när vi intervjuat syriska klädarbetare i Turkiet är att de ofta jobbar tolv timmar om dagen sex dagar i veckan för löner som inte går att leva på. Och eftersom de saknar arbetstillstånd vågar de heller inte klaga för risken att bli av med jobbet. Därför måste företagen i Sverige jobba mer förebyggande och se längre ned i leden än bara till de direkta leverantörerna. Störst risk att utnyttjas är bland de många underleverantörerna, säger Maria Sjödin på Fair Action till Arbetaren.
De måste acceptera vilka villkor som helst och kan bli sparkade från en dag till en annan.
Engin Celik, ombudsman på den turkiska fackföreningen Deriteks
Hos Gina Tricot är vart tredje plagg som säljs i de svenska butikerna tillverkat i Turkiet. Enligt rapporten från Fair Action gör varken de eller KappAhl något för att följa upp hur villkoren ser ut hos underleverantörer som till exempel väver tyg eller framställer garn.
När Arbetaren ringer till Gina Tricots huvudkontor i Borås säger företagets CSR-ansvarige Johanna Jigmo-Linde att hon tycker att rapporten är tråkigt vinklad och hänvisar till vd:n Per Johan Swartling. Han svarar dock inte i telefon, men Gina Tricot skriver på sin hemsida att de förbinder sig till en internationell uppförandekod framtagen av organisationen BSCI som arbetar med att komma till rätta med usla arbetsvillkor. De skriver också att de regelbundet besöker sina leverantörer.

På Fair Action tycker man dock att företaget slingrar sig.
– Det finns inga konkreta åtgärder för vad de gjort. Det räcker inte med att hänvisa till att man arbetar tillsammans med den här organisationen, riktlinjerna måste ju implementeras i det egna arbetet också och de måste ställa tydliga krav på sina leverantörer, säger Maria Sjödin.
Hon uppmanar också företagens kunder att ställa krav och frågor på bland annat sociala medier kring klädtillverkningen och arbetarnas villkor.
Redan förra året kom rapporter från brittiska BBC om hur syriska flyktingar, däribland många barn, utnyttjas i Turkiets klädfabriker. Bland annat visade deras granskning att många tvingades arbeta med giftiga kemikalier utan nödvändig skyddsutrustning för mindre än tio kronor i timmen.
– Syriska arbetare tjänar generellt under minimilönen, och får inte sjukförsäkring och andra förmåner som de har rätt till. De måste acceptera vilka villkor som helst och kan bli sparkade från en dag till en annan, säger Engin Celik, ombudsman på den turkiska fackföreningen Deriteks som organiserar klädarbetare, i rapporten som Fair Action tagit fram.
Arbetaren har även sökt KappAhls kommunikationschef Charlotte Högberg utan framgång.