“Vår pressekreterare presenterade alternativa fakta”, svarar Trumps rådgivare Kellyanne Conway på frågan om varför Trumps pressekreterare valde att så uppenbart ljuga under sitt allra första möte med amerikansk press. Chuck Todd, journalist och programledare för det anrika amerikanska nyhetsprogrammet Meet the press ser ut som om han satt morgonkaffet i halsen: “Alternativa fakta är inte fakta, det är osanningar”.
Det hettar till i den amerikanska debatten. Många journalister är synligt både chockade och upprörda. Visst har det serverats lögner till den amerikanska pressen från pressrummet i Vita huset förut, det är ingen nyhet. Men att ljuga om något så banalt som hur många som kom för att se presidenten sväras in. Att välja att ljuga om något som är så enkelt att kolla upp, för att sedan försvara uppenbara lögner och kalla det ”alternativ fakta”, det är mer än vad den amerikanska journalistkåren verkar tåla.
Kan det vara lögntaket vi ser, undrar jag. Kan det vara så att den världsbild, som skapats hos dem som endast tar del av det som numera går under namnet alternativ media och deras alternativa fakta, nu tvingas möta verkligheten. Eller är det så illa ställt att USA:s president kan fortsätta servera uppenbara lögner och rycka på axlarna säker på att ingen bryr sig.
Den amerikanska pressen verkar rusta för strid, men om det inte vore för alla andra som också mobiliseras i USA skulle jag inte se ljust på framtiden. Mainstream media, eller gammalmedia som det ofta kallas i Sverige, har ingen möjlighet att nå dem som inte vill lyssna, som varken har något förtroende eller tar del av informationen.
Det är massmobiliseringen av människor som gör att jag är optimistisk, att jag vågar tänka att de oemotsagda lögnernas tid snart är förbi.
Facebooks logaritmer, som gör att du hela tiden presenteras för mer av sådant som du visat intresse för, och Googles anpassningar av sökningar för just dig hjälper inte heller direkt till att skapa en balanserad världsbild. Det kan däremot din granne, kollega eller kompis göra.
Det är massmobiliseringen av människor som gör att jag är optimistisk, att jag vågar tänka att de oemotsagda lögnernas tid snart är förbi. Det är de miljoner som deltagit i lördagens Womens March som är USA:s hopp. Det är omöjligt att avfärda så många. De kommer dyka upp över allt, som föräldrar i barnens fotbollslag, som kassörskor i mataffären, som din egen syster eller granne.
Det är om alla de som var ute på gatorna i lördags fortsätter protestera, fortsätter ställa Trump och hans anhängare till svars som vi kommer se en förändring. Särskilt när det sammanfaller med en förbannad journalistkår som förstår att nu gäller det, här är det yttrandefriheten som står på spel.
Ett annat sätt att bemöta alternativ fakta ser vi just nu exempel på i Sverige, där Facebookgruppen #jagärhär aktivt går in och bemöter rasistiska kommentarer på nätet. Det blir snabbt relativt tyst när halvsanningar och lögner gång på gång bemöts av vanlig men bestämd fakta. Trollen kanske inte försvinner, men de får åtminstone dra sig tillbaka till sina egna, mörka hålor där de inte släpper andra in.
Om vi är många nog som synar, granskar och berättar. Om vi är många nog som förklarar hur brottsstatistik funkar, att det inte längre är möjligt att på något sätt avfärda hotet om global uppvärmning eller att de flesta ensamkommande barn som kommer är just barn, eller… eller… eller…. Om vi ständigt upprepar fakta, i alla forum vi har, på alla sätt vi kan, så kommer både troll och Trump att spricka.
