Den senaste tiden har flera ensamkommande ungdomar tagit sina liv i Sverige. Oron över utvisningsbeslut och den allt hårdare flyktingpolitiken leder till ångest och oerhört starka psykiska påfrestningar – och många av barnen och ungdomarna har ingen att vända sig till.
Så sent som natten till i måndags tog en 16-årig ensamkommande pojke från Afghanistan sitt liv på ett boende i Trollhättan. Oron inför ett kommande möte med Migrationsverket hade varit stor och bara det senaste halvåret har flera liknande händelser rapporterats runt om i Sverige.
Ensamma barn och ungdomar som kommit till Sverige i jakt på en fristad, men som riskerar att skickas tillbaka till framför allt Afghanistan är en svårt utsatt grupp. Inte minst sedan Sverige kraftigt stramade åt sin asyllagstiftning i somras, med bland annat tidsbegränsningar i uppehållstillstånden och kraftiga inskränkningar i rätten till anhöriginvandring.
Bara sedan i höstas har fem självmord rapporterats, och flera organisationer varnar nu för vad den allt tuffare flyktingpolitiken får för konsekvenser.
Hos Rädda Barnen, som bedriver en stödlinje till vilken ensamkommande kan ringa, märker man stor skillnad.
– Bara de senaste dagarna har antalet samtal mångdubblats. Det är naturligtvis generellt väldigt svårt för den här gruppen av barn och ungdomar, och i och med rapporterna om självmord och självmordsförsök väljer ännu fler att höra av sig, säger Ola Mattsson på Rädda Barnen till Arbetaren samtidigt som han förklarar att de nu tvingats öppna ytterligare en linje för att hinna med att ta emot de samtal som kommer in.
Han beskriver barnens situation som ett moment 22 där många ser sin situation som hopplös utan några som helst framtidsutsikter.
– Den här signalpolitiken som Sverige och övriga Europa stått för har fått oerhört negativ effekt på barnens mående. Därför ställer vi två krav: Sverige måste säkra stödet för barnen och det andra är en mer human flyktingpolitik. Den som förs i dag är helt orimlig. Sverige skulle aldrig betrakta Afghanistan som ett säkert land för ett svenskt barn, ändå väljer vi att skicka andra barn dit, säger Ola Mattsson.
Det här handlar om desperata människor som är rädda för sina liv, många har flytt under flera år och riskerat sina liv för att komma hit.
Elin Wernquist, grundare av föreningen Barnrättsbyrån
Organisationen Ensamkommandes förbund har flera gånger vittnat om stor stress bland dem som riskerar att kastas ut ur landet till en oviss framtid och även Elin Wernquist som är grundare av föreningen Barnrättsbyrån, och som dagligen möter ensamkommande på flykt, bekräftar den bilden.
– Tyvärr är jag inte förvånad. Det här handlar om desperata människor som är rädda för sina liv, många har flytt under flera år och riskerat sina liv för att komma hit. De är uttröttade och har kämpat och kämpat. Till slut känner man att det är bättre att dö här än att skickas tillbaka och dö där, säger hon till Arbetaren.
Elin Wernquist berättar att de ofta träffar barn och ungdomar som har eller har haft funderingar på att ta sina liv, och just ensamkommande är den grupp som Barnsrättsbyrån arbetar mest med.
– Att det här händer just nu är ingen slump. Snarare ett svar på den behandling de utsätts för. Det är precis det här som vår nya migrationspolitik gör med människor.
Vad anser du behöver göras?
– Riva upp lagen och återinföra permanenta uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening, så att barn som behöver skydd får det. Afghanistan har aldrig varit farligare än vad det är nu, dit kan man inte skicka barn.