Att arbeta som socialsekreterare innebär att behöva fatta svåra beslut som kan få stora konsekvenser för människors liv. Många socialsekreterare tvingas göra sitt jobb även när det går tvärs emot det egna hjärtats röst till förmån för lagar och regler. Men när direktiven uppifrån mer eller mindre direkt strider mot dessa lagar och regler och där människor, ofta barn, kommer i kläm blir det för mycket för somliga.
Så är nu läget för de inom socialtjänsten som å ena sidan vill värna de ensamkommande flyktingbarnen och andra sidan måste hantera nya asylregler som kommer i konflikt med både ideal och socialtjänstlag. Det har fått anställda inom myndigheterna att protestera under en längre tid, men nu har de första protestuppsägningarna börjat ske.
– Vi har blivit kontaktade av medlemmar som upplever det här. Både den etiska och den rent professionella konflikten. Jobbar man utifrån barnens bästa och behov så har man direktiv som går stick i stäv mot det. Det blir ett etiskt dilemma, men också ett professionellt, när man tvingas fatta beslut i strid med lagstiftningen, säger Kristina Folkesson, socialpolitisk strateg på fackförbundet Vision.
Vi övergav de här ungdomarna som behövde vår hjälp. Det kändes dåligt.
Liz Engberg, socialsekreterare
En av de som fattat beslutet att lämna uppdraget är Liz Engberg. Efter 25 år har hon nu tillsammans med åtminstone tre kollegor lämnat avdelningen som ansvarar för ensamkommande på Göteborgs socialtjänst.
– Det kändes som att vi svek när det var tänkt att vi skulle vara ett stöd. Vi övergav de här ungdomarna som behövde vår hjälp. Det kändes dåligt, säger hon.
För henne, som för flera andra, var det Migrationsverkets massuppskrivningar av ensamkommandes ålder som var den utlösande faktorn. Nu kunde inte längre socialsekreterarna fatta beslut om stöd utifrån klienternas behov. De som skrevs upp till 18 års ålder förlorade på ett par dagar både boende, god man och skola.
Men det värsta var att Migrationsverkets beslut skedde på så tveksamma grunder som i många fall stred de emot både skolans och socialtjänstens egen bedömning, menar Liz Engberg. Dessutom verkställdes indragandet av stödet direkt innan beslutet kunde överklagas.
– Det var det som gjorde att jag fick nog. Vi försökte driva på att besluten skulle vänta på överklagan och prövningar, men vi kom ingen vart. Det gjorde att jag inte kunde stå för socialtjänstens arbete längre, säger hon.
Liz Engberg kallar systemet inhumant – och hon är inte ensam. Kristina Folkesson på Vision uppger att hon får många mejl från anställda på HVB-hem. Med regeringens förändrade asylregler och sänkta ersättningssystem till dygnsvården har många kommuner börjat lägga ned hemmen inför ikraftträdandet vid halvårsskiftet.
I Göteborg har också Matilda Brinck Larsen, tills nyligen chef för ett HVB-hem på Tjörn, fått nog och sagt upp sig. Hennes protest riktar sig lika mycket mot reglerna som mot kommunens agerande och hur de gör skillnad mellan svenska och asylsökande ungdomar.
– Att jag slutar som enskild person kanske inte får någon effekt, men jag hoppas att det leder till någon form av diskussion. Vi kan i dagsläget inte påverka Migrationsverkets beslut, när det kommer till åldersuppskrivningar men i kommunen skulle vi kunna fatta ett enda beslut för att fortsättningsvis kunna ta hand om de här ungdomarna och det är att de får bo kvar i våra boenden. Vi tar ju ansvar för andra ungdomar fram till de är 21 år, inom ramen för socialtjänsten vård och omsorg säger hon till GP.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.