[BOK] Ibland är man lessen ibland är man glad Martina Montelius Atlas, 2017 Elevassistenten Rakel avskyr naturen och delar sitt ostädade hem med hinnorna. Huvudpersonen i Martina Montelius Ibland är man lessen ibland är man glad lider av psykisk ohälsa som också tar sig kroppsliga uttryck. Rakel sörjer också vännen som hon önskar kunde […]
[BOK] Ibland är man lessen ibland är man glad
Martina Montelius
Atlas, 2017
Elevassistenten Rakel avskyr naturen och delar sitt ostädade hem med hinnorna. Huvudpersonen i Martina Montelius Ibland är man lessen ibland är man glad lider av psykisk ohälsa som också tar sig kroppsliga uttryck.
Rakel sörjer också vännen som hon önskar kunde komma tillbaka från dödsriket. Själv är hon inställd på den oundvikliga döden. Hur den nu ska gå till. Vid ett tillfälle avböjer hon att åka till psykakuten för besöket där kostar 250 spänn.
Hon har inte mycket till övers för sina kollegor Åsa och Åke på friskolan i Djursholms Ösby där hon arbetar, men hon låter det inte märkas. Dessa är liksom rektorn Muriel suveränt beskrivna. Som när Muriel instruerar Rakel hur man gör när man städar, i Rakels tycke på samma sätt som om hon tilltalade ett barn.
Han har en syn på kvinnors existens som får filmkaraktärerna i Torsk på Tallinn (1999) att framstå som rena drömkapen.
Att Rakel fantiserar om hur hon skulle gömma undan liket av den gränslösa Åsa som är besatt av sin menstruation och ständigt berättar om sina försök att bli gravid, hade förvisso varit mer förståeligt och tillfredsställande att läsa ifall det hade gällt Åke. Han har en syn på kvinnors existens som får filmkaraktärerna i Torsk på Tallinn (1999) att framstå som rena drömkapen.
De gånger jag skrattar åt vändningar och makabra dråpligheter blir dock färre ju längre fram i boken jag kommer, i takt med att Rakels berättelse blir allt mer gripande.
Hinnorna finns hela tiden därhemma hos Rakel. Det är en hinnansamling som visar sig ta mänsklig form, en form som tycks vara vad som får Rakel att fortleva och här skymtar faktiskt ändå något vackert och villkorslöst fram.
Montelius har skrivit en melodram där svart humor och hemskheter löper parallellt med psykisk ohälsa ur ett föräldraperspektiv.