Rubriker i nyhetsflödet: ”Transporttoppen bjöd på starksprit”. Ordföranden för Transportarbetareförbundet Lars Lindgren har gått utanför förbundets rekommendation och bjudit på sprit, inte bara öl och vin.
Min tanke: 25-öresskandal. Kan inte jämföras med Kommunalstrippor, gratissemestrar och spritfester.
Någon dag senare. En flash i mobilen: Lars Lindgren avgår. Min reaktion: Förvåning; ”för lite destillat?”. Fortsätter städa, eller vad jag nu höll på med.
Väl tillbaka i tankebanorna tar jag del av att det var lite mer bly i anklagelserna. Vuxen son som får bo i förbundets lägenhet, vänner som får åka med på tjänsteresor, tjänstebil som får åka med på privatresor. Notan till förbundet, pengarna ur medlemmarnas fickor. Ändå är jag inte övertygad.
Plötslig reality check: Står min cynism i vägen för en nykter bedömning? Slutsats: Ja, det verkar som att antalet skandaler tycks grumla omdömet. En smärre skandal efter en större passerar utan större notis.
Plötslig reality check: Står min cynism i vägen för en nykter bedömning?
Kontrollfrågor 1-2: Gör det faktum att toppar har en tendens till att börja köra på som om morgondagen inte kommer att det är mindre förkastligt när det bara är lite lyxande och det berör en facktopp? Gör det faktum att det sker, åtminstone nästan, i enlighet med interna riktlinjer och med styrelse och revisorers goda minne att det är mindre förkastligt? Svaret på dessa frågor, när jag tillåter mig stanna upp en sekund i det ständigt flödande kaoset, är utan tvekan två nej.
Men så här då, kontrollfråga 3: Gör det faktum att facken befinner sig i en än mer tillbakapressad situation i maktkampen om våra arbetsvillkor att det är mindre förkastligt när det är en fackpamp som kör hårt. Även denna gång: Nej.
Filosofisk undran: Är det så att till gången till makt över andra och deras medel oundvikligen korrumperar? Hypotes: Ja, nog verkar det finnas evidens för att, med några försumbara undantag, utgå ifrån det.
Men betala själv, för helvete.
Avslutande utbrott: Vafan, bjud på sprit! Åk bil! Ta med en polare att hänga med när arbetsdagen är slut därute i Europa! Men betala själv, för helvete. Du sitter där du sitter för att medlemmar har gett dig förtroende, eller ja, satt. Av 2015 års redovisade lönekuvert att döma kan det gå.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.