Jag håller våldtäktsmän om ryggen. Beskyllningen kom i ett uppretat meningsutbyte med en numera förra detta vän på Facebook. Jag hade reagerat på ett, vad jag uppfattade som ganska grovt rasistiskt uttryckssätt hon använt i en diskussionstråd om en uppmärksammad våldtäkt, och bad om ett förtydligande.
Som svar fick jag att jag daltar med våldtäktsmän, försökte tysta henne och att jag är en dålig feminist. Sedan tog vår vänskap slut.
Dålig feminist och våldtäktsmännens försvarare, det rimmar illa med alla andra skällsord jag genom åren fått slängda efter mig. Desto bättre passar det ett allt mer bisarrt samhällsklimat, där vänsterfeminister utmålas som ett allt större hot mot kvinnor.
Retoriken har funnits länge, idéer från urgamla patriarkala strukturer tolkat med fascistiska glasögon, där kvinnan inte bara är mannens utan nationens egendom. Där hennes sexualitet ska kontrolleras och kontrollen ska maskeras som skydd. Och just nu är det populärt i nationalismens bruna träskmarker att ”skydda” kvinnor.
I stället för att se patriarkatet som boven i dramat börjar fler och fler skylla på för stor invandring.
Mer förvånande än att gamla, unkna fascistiska idéer kommer upp till ytan då och då är att den här gången verkar folk, och då i synnerhet kvinnor, börja lyssna. I Frankrike ökar Front Nationals kvinnliga väljarbas och Trump kan till stor del tacka vita kvinnor för sin seger i USA:s presidentval.
Utvecklingen har inte gått lika långt här hemma, men tendensen är klar. Vita kvinnor går rakt i fällan. Av rädsla för kvinnofientliga strukturer från andra länder hjälper de till att bygga upp kvinnofientliga strukturer här.
I stället för att på riktigt börja bena i varför vi i så stor utsträckning utsätts för sexualiserat våld går allt fler på myten om att det bara är ”invandrarkillarna” som våldtar. I stället för att se patriarkatet som boven i dramat börjar fler och fler skylla på för stor invandring. I stället för att alliera sig med sina systrar världen över är det allt fler vita kvinnor som allierar sig med, och söker ”skydd” hos, sina vita “bröder”.
Kvinnor som tycker feminister håller våldtäktsmän om ryggen när vi gång på gång påpekar att det är kukar – inte hudfärg som våldtar.
Kvinnan är inte bara mannens egendom, utan hela nationens. Vad vi gör med våra kroppar blir ytterst en fråga om rikets säkerhet, en fråga om att hålla nationen ren.
Men det vita broderskapet är knappast en säker hamn för kvinnor av rätt ras. Allt tal om skydd av kvinnor faller platt om man synar de bruna träskmarkerna i sömmarna. Abortmotstånd, ett vurmande för den patriarkala kärnfamiljen, konsekvent motstånd mot reformer som strävar efter ökad jämställdhet och kvinnlig frigörelse och det öppna och väldigt aggressiva hatet mot feminister talar sitt tydliga språk.
Samma hetsare som ena dagen förfärats över en våldtäkt där offret är en svensk kvinna och förövaren har ett annat etniskt ursprung hotar själv att våldta en av alla dessa äckliga vänsterfeministhoror nästa dag. De kvinnor han säger sig vilja skydda när förövaren är en av alla dessa ”andra” ser han själv som sin rätt att våldta. En rätt han har som ”svensk”.
Kvinnan är inte bara mannens egendom, utan hela nationens. Vad vi gör med våra kroppar blir ytterst en fråga om rikets säkerhet, en fråga om att hålla nationen ren.
Det är detta som är det förlovade land kvinnornas beskyddare från den bruna högerkanten erbjuder. Jag hoppas för min förra detta kompis skull att hon aldrig hittar dit.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr