Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, genom branchorganisationen Sveriges Hamnar, har bestämt sig för att det är tid att se lagen som den övre gränsen för relationen mellan arbetstagare och chefer. Sveriges Hamnars vd, Joakim Ärlund, säger till Sveriges Radios P4 Göteborg (13 april, 2017) att medlemsföretagen ska ta bort alla överenskommelser som ger personalen något mer än lagstiftningen föreskriver.
Med detta budskap åker under våren en delegation från Sveriges Hamnar på turné till alla hamn- och stuveribolag i syfte att genomföra policyn. Hur kan de tänka så, och varför?
För Sverige är hamnarna den viktigaste knutpunkten för import och export. Det gör makten över hamnarna till en betydelsefull angelägenhet för de största aktörerna och intressegrupperna nationellt och lokalt, oavsett politisk färg eller samhällsroll. Därav följer att vi hamnarbetare blir till ett strategiskt viktigt redskap för att utöva denna kontroll över de stora godsflödena.
Och hur styr man hamnarbetare? Den prövade lösningen är att Sveriges Hamnar och Transport tecknar ett fredsavtal för stuveribolagen. Facken nöjda och uppdraget slutfört? Nej, tvärt om.
För det första förutsätter ett avtal att berörda parter har fått mandat att ta på sig rollen av representant för respektive part. Ett avtal tecknat utan berörda parter är ganska meningslöst som referens i en konflikt, vilket man kan konstatera i den mer än årslånga konflikten i Maersks containerterminal i Göteborg, där 85 procent av hamnarbetarna är organiserade i Hamnarbetarförbundet och överenskommelser enbart sker med Transport.
För det andra har hamn- och stuveribolagen oftast ett eget intresse av sin personal, och vill driva företagets agenda framför Sveriges Hamnars. När majoriteten av hamnarbetarna, och i många stuveribolag 100 procent av personalen, företräds av sin egen fackförening, Hamnarbetarförbundet, fungerar det inte för Sveriges Hamnar kontrollera dessa stuveribolag genom att teckna avtal med Transport, det minskar bara stuveriernas inflytande över sin egen personal.
Sammanfattningsvis är Sveriges Hamnars önskan att få medlemsföretagen att inte samarbeta med Hamnarbetarförbundet kontraproduktivt om de önskar kontroll över hamnarbetarna.
De förmåner Joakim Ärlund säger sig vilja få bort är möjligheten att driva facklig verksamhet utan kollektivavtal. Som exempel har troligen Maersk i Göteborgs containerhamn beslutat att säga upp 80 hamnarbetare efter sommaren, men ingen vet säkert eftersom Maersk inte har förhandlat eller informerat sin personal om saken med hänvisning till att lagen inte kräver det. Att det uppstår en konflikt i det läget kan inte förvåna någon inklusive Sveriges Hamnar.
Samma konflikt riskerar att återspeglas i alla hamnar där Sveriges Hamnars nya policy införs. Sammanfattningsvis är Sveriges Hamnars önskan att få medlemsföretagen att inte samarbeta med Hamnarbetarförbundet kontraproduktivt om de önskar kontroll över hamnarbetarna.
Intressemotsättningarna har alltid genomsyrat förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och hamnarbetare. Historien har lärt oss hamnarbetare att vi bara har oss själva att lita på och därför utser vi och verkar genom våra egna valda fackliga företrädare. Stuveribolagen vi arbetar i kan vara säkra på att Hamnarbetarförbundet inte driver någon annan parts intressen. Vi har alltid tagit ansvar för de avtal och överenskommelser vi träffat, även när det har varit tufft.
Skälet till att Sveriges Hamnar driver sin nya policy kan anas i ett stort antal olika pressreleaser från Svenskt Näringsliv med budskapet att arbetsrätten har en ”lucka” som måste täppas till med en hårdare lagstiftning. Den lucka de syftar på är att Sveriges Hamnar tecknat centralt kollektivavtal med Transport och att den fredsplikt som följer av detta inte gäller andra fackföreningar, främst då Hamnarbetarförbundet, som Sveriges Hamnar inte tecknar kollektivavtal med.
Skulle en lag anpassas efter Svenskt Näringslivs önskan om att täppa till ”luckan” skulle det innebära ett dråpslag mot alla fackföreningars rätt att vidta stridsåtgärder. Det skulle även öppna för bildandet av så kallade gula, företagsstyrda, fackföreningar. Resultatet skulle vara så värdefullt för Svenskt Näringsliv att de gärna riskerar att stänga hamnarna för att bevisa sin linje.
Ett kollektivavtal med Hamnarbetarna är en öppen dörr till fred i hamnarna om det nu är fred Sveriges Hamnar vill ha?
