Ingenting kommer gratis. Allt har kostat. I människoliv, blod, svett och bitter kamp. Från allmän rösträtt till förkortad arbetsdag och lika rättigheter oavsett sexuell läggning. Det finns fortfarande enormt mycket kvar att göra, men tack vare utdragna fighter lever vi i dag i ett samhälle, åtminstone relativt sett, något sånär fritt från religionens bojor.
Var och en har rätt att tro vad den vill och har även alla rättigheter att fritt utöva sin religion i det egna hemmet. Tro är en privatsak som ingen stat ska lägga sig i. Det motsatta riskerar att få fruktansvärda konsekvenser, det har historien bittert lärt oss. Från förföljelser, korståg, krig och förtryck.
Samtidigt är det en smula konstigt att läsa reaktionerna på nyheten om att Sveriges förenade muslimer nu tvingas betala tillbaka drygt en halv miljon de tidigare fått i statligt bidrag. Föreningen, som uppmärksammats stort den senaste tiden då de bjudit in föreläsare som bland annat förespråkat att unga flickor måste täcka sig för att inte hamna i helvetet, protesterar givetvis och hänvisar till islamofobi.
Klart det svider när pengarna sinar och islamofobi är ett både utbrett och allvarligt problem. Där måste samhället ta ett större ansvar och skydda de utsatta. Men att blanda korten som föreningen gör i sina försök till att samtidigt pudla och att gå till konfrontation blir bara löjligt.
Dessutom, och här är väl själva poängen, tycker jag inte att staten ska pynta en smula till något religiöst samfund med reaktionära idéer. Varken kristna, muslimska, judiska eller hinduistiska. Pengarna som betalats ut borde givetvis gått till något annat. Simundervisning, fritidsaktiviteter i utsatta områden, upprustningar av bostäder, en mer jämlik skola eller läxhjälp för barn som har det tufft hemma.
Jag vill inte ha ett samhälle som ger bidrag till religiösa rörelser, oavsett om det handlar om Livets ord eller någon annan reaktionär antifeministisk organisation som bjuder in folk att snacka om kvinnor som andra klassens medborgare.
För att dra ett annat exempel. Barnmorskan som på grund av sin kristna tro inte ville utföra aborter. Hon ska givetvis inte erbjudas något jobb på BB eller på någon ungdomsmottagning. Staten ska så klart låta henne ha sin tro i fred, men inte betala ut ett öre i lön för ett jobb hon inte tänker utföra. Puts väck. Ta och hitta på något annat i stället.
I det uppmärksammade fallet går det att läsa om den amerikanska pro-life rörelsen som tänker backa henne ända upp till EU-nivå. Också det en fajt. Från djupt mörka konservativa krafter som är beredda att gå långt för att kasta kvinnor tillbaka till stenåldern.
Därför känns det både sorgligt och naivt, särskilt från delar av vänstern, att läsa reaktionerna kring just Sveriges förenade muslimer. Självklart ska föreningen ha all rätt att verka. Flera av dess medlemmar gör säkert ett fint och viktigt jobb. Men pengar får de se till att skaffa själva. Jag vill inte ha ett samhälle som ger bidrag till religiösa rörelser, oavsett om det handlar om Livets ord eller någon annan reaktionär antifeministisk organisation som bjuder in folk att snacka om kvinnor som andra klassens medborgare.
Vi borde ju vara de som ställer oss längst fram på barrikaderna och bekämpar alla fundamentalister och samtidigt lägga fram progressiva förslag där bidragspengarna som ramlat ned över kyrkor och samfund gör betydligt bättre nytta. Kanske kan några av kronorna skickas iväg som bidrag till personer som förföljs för kampen att leva sina liv som de själva vill, till exempel?