På måndag är det första maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. En dag som firas till minne av Haymarketmassakern i Chicago 1886 där polisen för att skydda kapitalet – liksom så många gånger före och efter – sköt ihjäl arbetare.
I Sverige skulle man nog kunna påstå att partipolitiken successivt kommit att förvandla dagen till en trött kavalkad av fadda bakelser och skådespel. Då tänker jag inte i första hand på Kristdemokraterna och diverse osnutna borgerliga ungdomsförbund, som i löjeväckande försök till provokation vill cementera saker som mammapappabarnfamiljen respektive håna arbetarklassen i största allmänhet.
I åtanke har jag snarare skymfen det innebär när medlemsavlönade fackpampar och sossetoppar bereds plats på diverse torg för att stå och oja sig över styrkeförhållandena på arbetsmarknaden och en välfärdsstat stadd i förfall – trots att det är just desamma som bär ansvar för realisationen på människors arbetskraft och utförsäljningen av våra gemensamma resurser.
En annan än mer oroväckande utveckling är förstås att staten på senare år, under en socialdemokratisk regering, låtit militanta, uniformerade nazister marschera på första maj. Förra året Borlänge, på måndag Falun.
Detta inte minst i ljuset av att organiserade nazister och rasister mördat minst 38 människor de senaste 35 åren och att det inte finns något annat västeuropeisk land som har så mycket högerradikalt våld som Sverige.
Hur många är beredda att dagligen bekämpa nazism och fascism med sin närvaro i stället för med sin frånvaro?
Medan Svenska Motståndsrörelsen byter namn till Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, och mobiliserar och hämtar förstärkning över nationsgränserna och polisen ser mellan fingrarna på hur de pissar in revir på våra gator medelst medhavda vapen så ägnar vi oss åt déjà vu-debatter om slipsnazisternas vara eller icke-vara på bokmässor och andra näringslivsjippon.
Som om det vore deras närvaro där som är det verkliga problemet. Som om det först är när kapitalet och makthavare på kulturområdet behöver uppleva deras tillväxt vi orkar bry oss.
Och hur säger vi ifrån? Genom att markera avstånd i form av icke-närvaro. Nazism är dumt, det vill vi inte stödja liksom. Men frågan är hur många av de debattörer och kulturpersonligheter som de senaste veckorna repriserat förra årets repiga bojkotta bokmässan-debatt som verkligen kommer att åka till Falun på måndag?
Hur många av dem har de senaste åren protesterat mot NMR:s upprepade misshandlar i det offentliga rummet, hur många har varit där och konfronterat, rivit flygblad och jagat bort? Hur många är beredda att dagligen bekämpa nazism och fascism med sin närvaro i stället för med sin frånvaro?
Nazismen är på tillväxt i det här landet. Det är en realitet. Och det är i frånvaron av en antifascistisk politik och praktik den kan växa, närvaron av en dylik teori främst förmedlad i pamflettform på sociala medier, från talarstolar och i tidningskolumner kommer inte att hindra den. Det är i den förljugna konsensusbilden av att det är företeelser som Bokmässan och det chauvinistiska enfrågepartiet Sverigedemokraterna, och inte polis och regering, som de senaste decennierna skyddat nazister och därigenom bär ansvaret för den bruna degens framgångsrika jäsning.
När nazister tillåts demonstrera bryter inte bara polisen, med regeringens och riksdagens goda minne, mot FN:s rasdiskrimineringskonvention som implementerades i Sverige 1972 utan även mot svensk lag. För svensk lagstiftning medger inte ett offentligt torgförande av nazismen, vilket oundvikligen innebär hets mot folkgrupp. Det har slagits fast av det här landets högsta domstol. Att nazister får ha sina åsikter är inte detsamma som att de får hota eller uppmana till våld mot andra.
Det föreligger heller inget lagmässigt hinder att rakt av förbjuda våldsorganisationer och mördarband som NMR. Eller att åtminstone ta deras vapen i beslag. Det är viljan som saknas. En vilja förtäckt i ”liberala värden”.
Vi måste nog våga erkänna det faktum att de styrande politikerna via sitt uniformerade våldsmonopol kommer att fortsätta att nonchalera lagen och strössla demonstrationstillstånd över nazister, rent av på dagar som Kristallnatten och Första maj – vill vi ha tillbaka våra torg så finns det dessvärre inget annat än att göra bruk av vårt numerära övertag och handgripligen ta dem tillbaka.
