Enligt Internationella organisationen för migration, IOM, har Etiopien nu nära 700 000 internflyktingar. Boskapsskötare som tvingats på flykt samlas kring de kärl med brunt vatten som levererats av lastbilar i staden Gode i Somaliregionen i Etiopien. En statstjänsteman förklarar att sedimentet kommer att sjunka till botten och att vattnet behandlats så att det är säkert att dricka – trots utseendet.
Regeringen uppger att det delas mat och vatten ut till internflyktingar på 58 platser i regionen. De flesta har tvingats fly till följd av den värsta torkan på många år som drabbat Afrikas horn. I Sydsudan är det officiellt hungersnöd medan Somalia och Jemen är i riskzonen.
Trots att Somaliregionen i Etiopien har samma klimat och drabbats av uteblivna regn precis som grannlandet Somalia är situationen inte lika svår, eftersom området är relativt säkert. Men torkan har blivit allt värre.
När människor korsar gränser blir världen mer intresserad. Människor på flykt inom ett land får inte samma uppmärksamhet.
Hamidu Jalleh, Ocha, FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, i Gode
Biståndsarbetare i regionen riskerar överbelastning och det råder brist på resurser.
– När människor korsar gränser blir världen mer intresserad. Människor på flykt inom ett land får inte samma uppmärksamhet, säger Hamidu Jalleh, som arbetar vid Ocha, FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, i Gode.
I januari i år vädjade den etiopiska regeringen och humanitära organisationer om motsvarande 948 miljoner dollar för att kunna hjälpa de 5,6 miljoner människor som drabbats av torkan främst i de södra och östra delarna av landet.
Sena regn i april i vissa delar av Somaliregionen innebar en viss lättnad för tillgång till vatten och bete. Men det var en klen tröst för de boskapsskötare som drivits på flykt och som inte har någon boskap kvar.
– De har förlorat det mesta av boskapen och använt sina besparingar för att hålla sina sista djur vid liv. De som har förlorat allt kan bara förlita sig på regeringens hjälpinsatser för mat och vatten, säger Charlie Mason, humanitär chef på Rädda Barnen i Etiopien.
Enligt FN:s flyktingkonvention från 1951 har flyktingar rätt till internationellt skydd. Men internflyktingar är de nationella regeringarnas ansvar och faller ofta mellan stolarna.
– Detta land tar emot miljoner dollar i bistånd, men det finns enorma skillnader när det gäller den hjälp som går till internationella flyktingar jämfört med internflyktingar. Det är bara sedan ett och ett halvt år tillbaka som vi har kunnat börja prata om internflyktingar. Men regeringen talar mer öppet om situationen – de styrande inser att de inte kan ignorera frågan, säger chefen för en humanitär organisation som arbetar i Etiopien och på Afrikas horn och som vill vara anonym.
Etiopien har även tagit emot många somaliska flyktingar. Utanför staden Dolo Odo finns två enorma flyktingläger med omkring 80 000 människor som flytt från Somalia. Månadsransonen till flyktingarna har minskat från 16 kilo spannmål till 13,5 kilo. Men flyktingarna här garanteras ransonen och tillgång till vatten, sjukvård och utbildning – till skillnad från internflyktingarna i närheten.
– Vi motsätter oss inte stödet till flyktingarna – de bör få hjälp eftersom de står inför större problem. Men vi är frustrerade eftersom vi inte får någonting från regeringen eller hjälporganisationerna, säger 70-årige Abiyu Alsow.
– Jag har aldrig tidigare i mitt liv upplevt en torka som denna. Under tidigare perioder har en del boskap dött, men inte alla, säger 80-årige Abikar Mohammed.
Jag har aldrig tidigare i mitt liv upplevt en torka som denna.
Abikar Mohammed, 80 år
Så fort man lämnar staden ser man döda djurkroppar utspridda överallt och känner lukten av kadaver. Boskapsskötseln är ryggraden i regionens ekonomi. Det beräknas att boskapsskötare i södra Etiopien förlorat boskap till ett värde av över 200 miljoner dollar. Kött och mjölk från djuren är viktigt för deras överlevnad.
Den etiopiska regeringen lade över 700 miljoner dollar på hjälp till människor som drabbades av torkan förra året, som var en följd av väderfenomenet El Niño. Det gör att bristen på medel nu är ännu större.
En del organisationer uppger att restriktioner för medier och organisationer gör det svårt att kartlägga hur allvarlig torkan är och antalet dödsfall. Dessa begränsar även handel och förflyttning, vilket förvärrar krisen ytterligare. De flesta organisationer verkar vara rädda för att tala med medier och menar att de riskerar att slängas ut av de styrande.
Hjälparbetare talar om risken för massvält och dödsfall om inte mer resurser ställs till förfogande.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr