Ni kommer kanske ihåg viskleken. En kul grej på förskolan, men som lätt förvandlas till livsfarlig i vuxen ålder. Det här är historien om hur en statusuppdatering på Facebook leder till masshysteri och stora rubriker och om Expressens tungt profilerade politikerreporter Niklas Svensson.
Men innan vi börjar ska naturligtvis sägas att ingen skugga bör falla, åtminstone inte i det här fallet, över Jimmie Åkessons sambo Louise Erixon.
Det är försommarkväll i Sölvesborgs villakvarter i mitten av förra veckan. Solen håller på att gå ned och i ett av husen skrotar en mamma och hennes drygt treåriga son runt. Pappan, Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, befinner sig i Stockholm på jobb.
Plötsligt bryts lugnet. Några smällar mot fasaden och någon, sägs det, som rycker i dörrhandtaget. Djupt obehagligt naturligtvis, särskilt för en familj som ofta fått ta emot hot, och speciellt med tanke på barnet.
Djungeltrumman går igång och på några minuter nås Expressens Niklas Svensson av nyheten uppe i Stockholm.
Jimmies sambo Louise ringer givetvis polisen. Säpo kopplas in, vilket är fullt rimligt när en politiker upplever sig hotad. Så lugnar allt ned sig och hon sätter sig skärrad ner och berättar om händelsen på Facebook.
Djungeltrumman går igång och på några minuter nås Expressens Niklas Svensson av nyheten uppe i Stockholm. Han kastar sig över tangenterna och tidningen lägger snabbt nyheten i topp på den välbesökta hemsidan.
Vad som inleds är en djupt obehaglig karusell där den alltid lika klick-kåta reportern saknar både taktkänsla och förmåga att lägga örat mot marken. Texten sprids vidare utan några som helst förstahandskällor. I Aftonbladet dagen efter skriver ledarskribenten Anders Lindberg att äggattacken är ett hot mot demokratin och att ett rimligt antagande är att den är politiskt motiverad med än så länge okända gärningsmän. På sociala medier och i nätforum är spekulationerna snabbt igång. Vänsteraktivister får skulden och trollen på de högerradikala sidorna klappar ivrigt händerna. Stödet för SD, kan man anta, ökar under några intensiva timmar.
Själv tycker jag det låter konstigt. Vilka är aktivisterna som en tisdagskväll i Sölvesborg tar sig till Jimmie Åkessons hem för att kasta ägg?
Det osar genast katt, så jag ringer polisen och hör efter. De hänvisar till Säpo, som har svårt att hitta potentiella gärningsmän.
Plötsligt sprids ytterligare ett inlägg på Facebook. Från Fältarna, en grupp ur Sölvesborgs kommun som arbetar med förebyggande insatser bland unga i staden, om hur några mellan- och högstadieelever gått banans och hivat ägg på slumpvist utvalda villafasader de senaste dagarna.
Vi är medvetna om det, förklarar Säpokillen lugnt i luren.
Några uttråkade tonåringar hade förvandlats till terrorister i en samlad mediekårs ögon.
Någon dag senare är allt som vanligt. Rubrikerna har ersatts av annat och nyheten som blåstes upp så stort har försvunnit.
Men hos många läsare har den säkert etsat sig fast. Några uttråkade tonåringar, förmodligen utan blekaste aning vems hus de gav sig på, hade förvandlats till terrorister i en samlad mediekårs ögon.
Niklas Svensson hittade andra historier att rapportera om och Louise Erixon kunde förhoppningsvis pusta ut där hemma i villan. Men ”nyheten” lever vidare i mångas huvuden och jag kan inte låta bli att tänka: Vad utgör egentligen ett hot mot demokratin – ett oskyldigt pojkstreck eller Expressens reporter med 117 000 följare på Twitter?