Omkring 50 sopgubbar på renhållningsföretaget RenoNorden har i dag lämnat in sina avskedsansökningar på företagets kontor i Årsta i Stockholm.
De förklarar att gårdagens möte var droppen. Efter sju dagar av strejk, förhandlingar, möten och ständiga diskussioner är Francisco Acosta, som jobbat i branchen i 15 år, väldigt nöjd med striden.
– Vad vi har vunnit? Kollektivet! Det är det som varit ett argument för att hålla ut alla de här dagarna. Agerar vi som kollektiv så vinner vi, säger han och skrattar.
Vad vi har vunnit? Kollektivet! Det är det som varit ett argument för att hålla ut alla de här dagarna.
Francisco Acosta, sophämtare sedan 15 år tillbaka
Strejken utbröt förra onsdagen, då arbetarna sa nej till en påtvingad nyckelinventering som RenoNorden och Stockholm vatten och avfall krävt. Det var så allt började. Enligt Acosta skulle sopgubbarna gjort sig alldeles för sårbara i löneförhandlingarna om de gav iväg nyckelinformationen.
– De krävde att vi skulle göra nykelinventeringen samtidigt som vi är i en förhandling om ett nytt avtal. Det gör de så att kan de lätt byta ut oss om vi inte skulle komma överens.
Sopgubbarna hindrade aldrig företaget att göra nyckelinventeringen, men de vägrade själva att följa med, och på den punkten fick de uppbackning från deras fack, Transportarbetareförbundet, enligt Acosta.
– Trots att Transport inte stöttade den vilda strejken så meddelade de att vi har juridiskt rätt vad gäller nycklarna. I det läget krävde vi en löneförhandling, sedan skulle de få en nyckelinventering.
Det blev förhandlingar som pågick i två dagar. Men enligt Acosta var det omöjligt att komma överens.
– Företaget var aggressiva i samtalen och sa att vi skulle få ångra oss, att vi kommer få väldigt svårt att få jobb i framtiden och att ”vi alla företagare känner varandra”. Det var mer hot än förhandlingar.
Efter att företaget hotat med avsked genomförde sopgubbarna en omröstning om de skulle fortsätta strejken. En klar majoritet röstade för.
– Företaget blev chockade, de hade nog inte trott att det skulle hända. Sedan bad de oss att tänka över vårt beslut. Då svarade vi att det är de som ska tänka över sitt beslut, säger Acosta och fortsätter:
– Vi insåg att det inte skulle gå men vi var stolta. Ingen vill bli trampad på. När man hittar det där kollektivet med människor som känner samma sak och som vågar säga emot – det är starkt. Vi fick en kick uppåt och då kunde vi fortsätta.
Strejken har för sopgubbarna handlat om en kamp för deras nuvarande lönesystem. Ett system som i nuläget ger dem möjlighet att reglera arbetsbelastningen. En belastning som de menar skulle öka markantmed RenoNordens kommande avtal.
Under veckan som gått har Stockholm vatten och avfall brutit strejken och satt in extrapersonal, underentreprenörer, bemanningsföretag och vikarier. När Arbetaren pratar med Katarina Johansson, enhetschef på Stockholm vatten och avfall, tycker hon, trots missnöjet bland personalen, inte att staden har något ansvar för arbetarnas situation.
– Vi har inget arbetsgivaransvar, vi köper en tjänst. Vi har det på upphandling och ett bolag vinner anbuden. Men vi kan inte bara lägga ned sophämtningen, det här är samhällsviktig tjänst, säger hon till Arbetaren.
Vi har inget arbetsgivaransvar, vi köper en tjänst. Vi har det på upphandling och ett bolag vinner anbuden.
Katarina Johansson, enhetschef på Stockholm vatten och avfall
Är det inte en samhällsviktig sak att ha bra lönenivåer?
– Men det här är ju jättekonstigt. I nuvarande avtal så är det inga problem med lönerna, det är ju i nästa avtal. De strejkar för någonting som kommer. Visst, RenoNorden har vunnit upphandlingen, men det avtalet gäller inte nu.
Men kan det handla om en dålig upphandling?
– Nej, det vill jag inte kommentera. Man har prövat upphandlingen i både förvaltningsrätten och Svea hovrätt och det vi har gjort korrekt, säger Johansson och fortsätter:
– Jag vill inte kommenterar mer. Vårt ansvar är att säkerställa att sophanteringen fungerar och när det pågår så här länge så blir det otroligt fort sanitära olägenheter.
Ordförande och vice ordförande i Seko Stockholm Karin Åkersten och Gunnar Westin gick härom dagen ut i en debattartikel och framhöll att det både i fallet om de varslade pendeltågsstädarna i Stockholm och sopgubbarna på RenoNorden har handlat om att upphandlingsmodellen inte fungerar.
Sopgubben Francisco Acosta bekräftar att Stockholms sopgubbar gör samma analys:
– Vi pratar mycket i vårt kollektiv om problemet med upphandlingarna. Vi har sagt till Stockholm vatten och avfall att de måste kräva när de säger ja till ett anbud, att bilaga C ska vara kvar och sopgubbarna ska följa med till nästa entreprenör. Då svarar Katarina Johansson att de måste effektivisera. Men effektivare än oss finns inte. Utan oss klarar de inte jobbet. När de märker det kommer vi kräva Katarina Johanssons avgång. Hon måste bort.
Acosta berättar vidare att det varit en känslomässig dag. Från tidig morgon, innan de gemensamt bestämde sig för att gå och lämna in sina uppsägningspapper, har de gått som på spänn. Men de har fått stöd. Företaget Liselott Lööfs sopgubbar, där många av Stockholms långvarigaste sopgubbar jobbar, följde med dem på morgonen. I måndags gick de även ut i en sympatistrejk över dagen. Acosta berättar hur de på onsdagsmorgonen kom i sina sopbilar och ställde sig framför RenoNordens arbetare och sa: ”Nu har vi bestämt oss. Nu är vi med er till slutet, vi kör hela jävla vägen”.
– De följde sedan med oss till RenoNordens kontor som stöd. När vi väl kom fram började kontorsarbetarna förstå vad som höll på att hända. De mötte oss på trappan med kramar och tårar.
Han tillägger att det nog är många där som känner igen sig i deras situation.
– De är också så jävla utsatta. Kontorsarbetare över hela världen jobbar långa dagar, upp till 12–13 timmar och får ingen övertid. De har inte en chans, säger Acosta.
För Acosta har Stockholms sopgubbar, ett kollektiv som funnits i omkring 30 år, varit ovärderligt för den här striden. Han påpekar också att de tillsammans utgör ett starkt hot mot Stockholm vatten och avfall.
– De hatar oss. De vill bli av med oss alla.
Varför?
– För precis det som händer nu, strejk och sopkaos. Men också för att vi är ett hinder för företag med låga anbud. Vi är starkt emot det. Precis som vi är emot de bemanningsföretag som de sätter in, som menar att arbetare ska göra allt eller vad som helst för så lite pengar som möjligt. Det är allas ansvar att motarbeta det, genom att organisera sig och bilda arbetskollektiv.
Processen har för kollektivet Stockholms sopgubbar väckt viktiga diskussioner och personligen tycker Acosta det har varit en fin tid.
– Vi har diskuterat ideologi konstant. För vissa har det varit känsligt att benämna. I Sverige är vi kanske inte så vana. Vi tror gärna att parterna kommer överens i kollektivavtal. Men när vi påpekat att det är klasskamp det handlar om så förstår folk. Det vi utkämpar är arbetarklassens moral.
Innan vi skiljs på torget i Bandhagen i södra Stockholm där Acosta bor berättar han vad det var som fick honom så övertygad om sin strategi.
– Jag jobbade förut för bemanningsföretag. Och en gång när vi var ute sa de fastanställda sopgubbarna till mig att alla som hoppar in i bilen ska ha samma lön. Jag blev helt tagen. Varför skulle de, som har en säker anställning, stå upp för mig? Sedan dess tror jag på kollektivet. På det viset kan även någon som jobbar på timmar strejka. Det är en för alla, alla för en.