Medierapporteringen om demonstrationerna under G20-mötet i Hamburg, där världens ledande ekonomier och politiker mötts, har mest fokuserat på våldsamheter och på den skadegörelse som demonstranter åstadkommit. Poliser ska under lördagen ha uppmanat folk att lämna stadsdelen St. Pauli, där mötet hölls, och kallade under fredagen in militär förstärkning.
Mathias Wåg är frilansjournalist och deltog i demonstrationerna under helgen. Han vittnar om det stora polisvåld som drabbat både demonstranter och polisen själv.
– Polisens metod att skingra större folkgrupper med batong satte stora folkmassor i rörelse. Springer man in i ett demonstrationståg med pepparspray och batong säger det sig självt att skador lätt tillfogas både demonstranter, en själv och kollegor i poliskåren, säger han till Arbetaren.
Springer man in i ett demonstrationståg med pepparspray och batong säger det sig självt att skador lätt tillfogas både demonstranter, en själv och kollegor i poliskåren.
Mathias Wåg, frilansjournalist och deltagare i demonstrationerna vid Hamburg
Polisen fick tidigare massiv kritik efter massarresteringarna av demonstranter under bland annat Blockupy i Frankfurt 2013 och har efter det valt att lägga om sin strategi vid demonstrationer. Resultatet av det är fler skadade bland både polis och demonstranter, säger Mathias Wåg. Tyska medier har rapporterat om så mycket som 160 allvarligt skadade.
Att svarta blocket, den informella beteckning som ofta används på mer kravallorienterade demonstranter, skulle stå för merparten av skadorna på polisen är falskt, säger Mathias Wåg.
Svarta blocket uppges ha utgjort totalt cirka 12 000 personer av de 100 000 som gick i lördagens stora demonstration. Gruppen beskrivs ofta som vänsterextrema våldsverkare och ställts mot de så kallade goda demonstranterna som besökte Hamburg för fredligare protester. Anders Lindberg är ledarskribent för Aftonbladet och drar paralleller till Göteborgskravallerna som han anser dödade det globaliseringskritiska samtalet.
”En liten grupp våldsverkare, ibland kallas de ’autonoma’ eller ’svarta blocket’, använder våld för att nå sina politiska mål. När de skadar människor och förstör egendom har de lämnat det demokratiska samtalet”, skriver han i en ledarkrönika i Aftonbladet.
Han hoppas att Sverige står bättre rustat än Tyskland inför EU-toppmötet i Göteborg i november.
”Krossade rutor och brända bilar bygger ingen socialism eller något nytt drömsamhälle. Vid våld har samhället en skyldighet att försvara sig.”
Krossade rutor och brända bilar bygger ingen socialism eller något nytt drömsamhälle. Vid våld har samhället en skyldighet att försvara sig.
Anders Lindberg, ledarskribent, Aftonbladet
Mathias Wåg tycker att uppdelningen i goda och onda demonstranter är missvisande.
– Många organiserade politiska grupper ställde sig kritiska mot våldet men gjorde ändå ingen hemlighet av sin kritik mot polisväsendets sätt att hantera situationen. Det är viktigt att inte vattendela folk.
Han tror att mycket av rapporteringen i dag utgår från filmat material och att clickbaitbeteende fått styra vinkeln på historieberättandet.
– Det som syns på bilderna är ju ett brinnande kaos. Sanningen är att demonstranter till största delen tänt eld på zoner de byggt av eget material och vill ha ifred efter att ha flytt från polisen. Samtidigt var alla butiker öppna och de allra flesta ställen klarade sig oskadda, även om det förstås var en del som råkade ut för skadegörelse.
Tysklands inrikesminister Thomas de Maizière liknar demonstranterna med nynazister och islamistiska terrorister, och nu kräver den tyska regeringen att Europa måste samarbeta för att kunna bekämpa hotet från extremister. Det tyska förslaget går ut på en europeisk databas över ”vänsterextremister”, samt ökade gränskontroller och informationsutbyte mellan länder om brottsregister.
– Detta är ett standardsvar, säger Mattias Wåg, och säger att listor upprättades redan efter de stora toppmötesprotesterna i början av 2000-talet.
Han säger att han ser det som en standardiserad, nationalistisk syn på bråkmakare utifrån.
– Listorna stoppade inte det internationella deltagandet. Däremot förekommer det ju alltid vid större protester att det efteråt tillskrivs ”bråkmakare utifrån”, snarare än inhemska rörelser.
