Sedan 2015 har 81 personer vårdats för skottskador på Skånes universitetssjukhus och bara i år är det hittills 22 personer som kommit in efter att ha blivit skjutna. Trots det menar vissa att kunskapen inte är helt systematiserad ännu.
Överläkare Mikael Ekelund, som också är driftsansvarig för akutkirurgin på sjukhuset i Malmö, berättar för P4 Malmöhus att medvetenheten successivt har ökat i takt med att de skottskadade blir allt fler. Men han säger också att skadorna är individuella från fall till fall. De skiljer sig på flera punkter från andra traumafall, kategorin skottskador tillhör.
Detta bekräftar även Marie Jensen i tidningen Vårdfokus i veckan. Hon har jobbat som sjuksköterska på akutmottagningen i Malmö sedan 1999 och är i dag säkerhetshandläggare på sjukhuset.
– Det viktigaste är inte skrivna rutiner utan att man ute på enheterna är medvetna om de problem som finns med skottskadade patienter. Det är bättre att verksamheterna själva får tänka igenom hur de ska agera i olika situationer och att de rutiner man har är kända av medarbetarna, säger hon till tidningen.
Bland annat har Sydsvenskan rapporterat flitigt senaste tiden om hur sjukhus- och säkerhetspersonal blivit hotade under arbetstid. Nu rapporterar också Vårdfokus om den enorma belastning det nya samhällsklimatet medför för sjukhuspersonalen. Där oron för den egna säkerheten i samband med behandling av skottskadade personer är vanligt förekommande.
Där finns bevakning och personalen är väl medveten om vad som ska göras när de utsätts för de här individerna.
Mats Hansson, överskyddsombud för Vårdförbundet i Malmö
Marie Jensen berättar i Vårdfokus om intervjuer hon gjort med enhetschefer, sjuk- och undersköterskor som har erfarenhet av den här typen av situationer på sjukhuset.
– När jag började göra mina intervjuer trodde jag inte att anhörigsituationen var så allvarlig som den är. De ställer ibland helt orimliga krav på personalen, säger hon.
Hon påpekar också att många är utåtagerande i sin sorg och att det ibland har hänt att folk gett sig på personalen. Vidare berättar hon om en av de uppmärksammade skjutningarna i våras, där tungt beväpnade poliser från insatsstyrkan skrämde upp personalen. Personalen fick inte heller någon information om vad som pågick.
– När portvakten ringde till mig förstod jag omfattningen av insatsen. Efteråt har vi diskuterat med polisen om hur viktigt det är att personalen informeras om vad polisen gör på avdelningen och varför, säger Marie Jensen.
Trots att det här inte är ett direkt nytt fenomen har sjukhuset fått vänta ända tills i juni i år på en övergripande plan över hur man ska agera i bemötandet av personer med skottskador. Som Marie Jensen påpekar så har avdelningarna själva utvecklat lokala rutiner, men mycket information om till exempel de anhöriga eller hotbilden mot patienten faller bort när patienten flyttas till andra avdelningar.
Mats Hansson, överskyddsombud på Vårdförbundet i Malmö, upplever dock att situationen är under kontroll.
– Sjukhuspersonalen gör i princip vad som behövs redan nu och har gjort sedan den här samhällssituationen förändrades för 2-3 år sedan. Detta är egentligen inget nytt. Där finns bevakning och personalen är väl medveten om vad som ska göras när de utsätts för de här individerna, säger han till Arbetaren.
Mediebilden, att insatsstyrkan och polisen dundrar in på avdelningarna titt som tätt menar han är överdriven.
– Det är inte vanligt att insatsstyrkan kommer in och rycker upp avdelningarna. Det är inte vanligt förekommande om man säger så, nej, nej, nej.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till prenumeration@arbetaren.se om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.