Som Arbetaren rapporterat om löpande krisar sjukvården på många håll i landet, inte minst under sommaren.
Nu på söndag anordnas det manifestationer mot situationen igen: mot ekonomiska nedskärningar och vinsthets, för bra arbetsvillkor och en patientsäker vård. Saker som nätverket ”En annan vård är möjlig” menar hänger ihop.
Förra året samlade det nu landsomfattande nätverket människor i över 20 olika städer. Nätverket, som grundades så sent som i mars 2016, är en gräsrotsorganisation som består av vårdpersonal, patienter, anhöriga och – som nätverket själva uttrycker det – ”alla som anser att svensk sjukvård har allvarliga brister”.
Arbetaren ställer några frågor till två av nätverkets representanter, Päivi Vilkkavaara som jobbar som specialistsjuksköterska och Ingrid Borin som är skötare inom psykiatrin.
Var är En annan vård är möjlig?
– Det är ett nätverk, grundat av tre sjuksköterskor, mig, Agneta Lenander och Charlotta Dickman, säger Päivi Vilkkavaara, och fortsätter:
– Anledningen var att vi såg en pågående försämring gällande hälso- och vårdpersonalens arbetsmiljö, arbetsvillkor och kraftigt försämrad patientsäkerhet. Vi tycker inte att beslutsfattare och politiker har hörsammat alla de nödrop som utfärdats och därför bestämde vi oss för att ta i tu med det själva. Vi kontaktade andra yrkesgrupper inom vården och med tiden bildades en sammanslutning, säger hon.
Ingrid Borin berättar för Arbetaren att ”En annan vård är möjlig” i slutet av maj förra året började mobilisera inför den landsomfattande demonstrationen som skulle infalla i september samma år. Lagom till att den skulle gå av stapeln hade 26 städer anslutit sig.
– Det var över 10 000 personer som deltog i demonstrationerna förra året. Fler städer visade intresse men vågade inte delta på grund av tidigare erfarenheter av repressalier från arbetsgivaren, säger Ingrid Borin.
Hon berättar också att den omfattning som nätverket har idag växte fram parallellt med mobiliseringen, med stöd från bland annat flera fackliga organisationer. I dag arbetar nätverket vidare på att lyfta frågorna inom landsting och regioner. Mycket handlar om att försöka få till en debatt om den privatiserade och vinstdrivna vården utifrån patientens och personalens perspektiv.
Egentligen omfattar nätverket frågor gällande alla sektorer inom vården, men själva tycker de att det är viktigt att i nuläget prioritera kvinnosjukvård, äldrevård, akutsjukvård, primärvård och psykiatri.
Vi samlas för landsomfattande manifestationer igen, i nio städer i Sverige.
Ingrid Borin, skötare inom psykiatrin
Vad är den viktigaste frågan nu?
– Det är att försöka stoppa personalflykten för att kunna hålla vårdplatser öppna. Det innebär att se över den kraftigt försämrade arbetsmiljön och vårdpersonalens löner, säger Päivi Vilkkavaara.
Och slutligen, vad kommer hända på söndag?
– Vi samlas för landsomfattande manifestationer igen, i nio städer i Sverige, säger Ingrid Borin.
Manifestationen och nätverket är partipolitiskt obundet men kraven vänder sig till beslutsfattare och politiker.
– Vi har en kravlista som innefattar bland annat: En hållbar arbetsmiljö för alla professioner i vården och adekvat löneutveckling över arbetsliv. Att man ska öppna stängda vårdplatser, inga fler människor ska behöva dö på grund av platsbrist på sjukhus. Vi vill också få till en värdig äldrevård med plats i omsorgen för de som själva vet att de behöver det, det vill säga valfrihet i dess rätta bemärkelse och inte som det är nu, säger Ingrid Borin.
Övriga krav på listan är: mer tid för återhämtning vid natt- och skiftarbete, en utbyggd primärvård, att vård bedrivs med vetenskap och beprövad erfarenhet som grund, det vill säga inte med olika ekonomiska styrmodeller, att vård styrs utifrån patientens behov och av vårdens professioner – samt lika vård för alla.
