”Världens värsta humanitära kris” pågår enligt Världshälsorganisationen, WHO, i Jemen. Efter åratal av krig och terror har det fattiga landet på den arabiska halvön nu också drabbats av ett våldsamt kolerautbrott.
Men konflikten, epidemin och människornas lidande har hamnat i skuggan av kriget i Syrien.
– Vi har försökt uppmärksamma inte bara kolerautbrottet utan hela konflikten länge. Men intresset har varit svalt, säger Hanna Broberg på Läkare utan gränser, som nyligen arbetat i Jemen.
– Situationen är värre än i Syrien, menar människorättsaktivisten Shadi Alwan.
Kolera går att bota snabbt så länge det finns rent vatten. Men sönderbombade vattenledningar och brist på klor gör att sjukdomen sprider sig. Många är undernärda och den 45-gradiga hettan ökar risken för uttorkning. Barnen är de mest utsatta.
– Koleran slår hårdast mot dem som redan är svaga av matbrist, säger Hanna Broberg.
Hon har arbetat fyra veckor i Abs i norra Jemen. Under en period tog de emot 500 nya patienter per dag.
– Kriget har slagit ut infrastrukturen. Om en brunn är förorenad drabbas alla som använder den.
Sjukhusen är fyllda till brädden och det råder brist på medicin. På många platser behandlas människor i plastskjul. I städerna växer sopbergen till gigantiska bakteriehärdar. Den havererade ekonomin har gjort att myndigheterna inte kunnat betala offentligt anställda på ett helt år. Enligt Hanna Broberg behövs därför personal som kan åka ut till byar med medicinsk utrustning.
Sjukhuset i Abs där Hanna Broberg arbetade utsattes i fjol för en saudisk bombattack.
– Det sitter kvar i folks minnen. Mina kollegor är uppgivna över att inte känna sig säkra ens i ett sjukhus, säger hon.
Konflikten gör det svårt att nå alla områden. Hanna Broberg menar att krisen inte kan lösas förrän alla stridande parter ger humanitära organisationer tillstånd att åka ut med mat och medicin.
– Det viktigaste nu är att vi kan rena brunnar och dela ut hygienkit, säger hon.
Ingen bryr sig om folket som lider.
Tomna Obaid, arbetar för Field Medical Foundation
En som lyckats nå avlägsna platser är Tomna Obaid. Hon arbetar för FMF, Field Medical Foundation. FMF bistår stationära kliniker, men ger sig även ut med minikliniker i bilar till områden där det inte finns någon sjukvård alls. Enligt Tomna Obaid har många organisationer och FN-organ börjat styra sitt bistånd via inhemska aktörer för bättre resultat.
– I områden där terroristgruppen AQAP – al-Qaida på arabiska halvön – är aktiva har det förenklat för oss att vi är en nationell organisation, och att vi inte gör några politiska ställningstaganden, säger hon.
Tomna Obaid anser att ledarna på båda sidor bär ett tungt ansvar för katastrofen.
– Ingen bryr sig om folket som lider, säger hon.
Själv bor hon i hamnstaden Aden i södra Jemen, där hon menar att kriget har påverkat alla aspekter av livet.
– Människor letar efter hopp i ruinerna av sin älskade hemstad.
Jemens 27 miljoner invånare har i decennier plågats av extrem fattigdom och sekteristiska strider som underblåsts av stormakters maktkamp. Under kalla kriget var Nord- och Sydjemen två stater. Det religiösa och konservativa Nord allierade sig med väst och syd med Sovjet. Kort efter sammanslagningen till Republiken Jemen 1990 började en separatiströrelse i syd kämpa för självständighet från regimen i norr.
Under den arabiska våren 2011 tvingades president Ali Abdullah Saleh avgå. Abdrabbuh Mansour Hadi blev ny president. Men redan 2014 invaderade Iranstödda huthirebeller tillsammans med Saleh norra Jemen och tog över huvudstaden Sana’a. Hadi tvingades till exil i Saudiarabien.
I dag är Jemen mer än någonsin en spelplats för regionala stormakters rivalitet. Iran stödjer huthirebellerna som tillhör zaidismen, en gren av shiaislam. För zaidibefolkningen i norr och många andra i Sana’a framstår rebellerna som försvarare av hemlandet, mot den yttre fienden Saudiarabien. I södra Jemen ses de däremot som ännu en översittargrupp från norr. I Saudiarabien är wahabismen, en extremt sträng variant av sunniislam, statsreligion.
De stora spelarnas maktkamp har haft fruktansvärda konsekvenser för folket i Jemen.
Shadi Alwan, människorättsaktivist
2015 inleddes saudiska flygattacker för att få bort huthierna och återupprätta president Hadi. Sedan dess har kriget skapat svår hungersnöd, ekonomisk kris och en dysfunktionell stat. Båda sidor har dödat civila, rekryterat barnsoldater och gjort sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter. För Iran har kriget i Jemen varit ett kostnadseffektivt sätt att underminera Saudiarabien, som å sin sida spenderat miljarder.
– De stora spelarnas maktkamp har haft fruktansvärda konsekvenser för folket i Jemen, säger exilaktivisten Shadi Alwan.
I krigets kaos växer AQAP och IS, Islamiska staten, sig starka. Men landet har i decennier varit ett fäste för al-Qaida.
Kampen mot terrorism har länge gått ut över folket när USA utfört drönarattacker som drabbat civila. 2011 beordrade Barack Obama attacken som dödade Anwar al-Awlaki – den imam och ideolog som kanske haft störst inflytande på sunnijihadister världen över.
Saudiarabien blockerar import av varor till Jemen, vilket ger svåra konsekvenser i ett land som normalt importerar 90 procent av maten. Jemens största flygplats i Sana’a har stängts och den saudiska marinen hindrar fartyg från att lägga till längs hela västkusten. I april släpptes flygblad över den huthikontrollerade hamnstaden Hodeida med hot om saudisk invasion. Staden är en fundamental livlina för miljoner jemeniter eftersom 80 procent av maten fraktas hit.
I den belägrade universitetsstaden Taiz är det huthirebellerna som stoppat inflödet av varor. De anklagas även för urskillningslös skottlossning mot bostadsområden och sjukvårdsinrättningar. I Hodeida har de minerat stränderna så att människor inte kan ge sig ut och fiska.
Enligt den politiske analytikern Hisham Al-Omeisy gör affärsmän från båda sidor i konflikten stora vinster genom att skapa underskott av varor som bensin och gas så att priserna höjs. Dessutom plundrar diverse klaner och krigsherrar biståndsförsändelser på väg in i landet och säljer det på svarta marknaden.
I vår kultur serverar kvinnorna männen mat först. Sedan äter barnen, och kvinnorna får de allra sista resterna.
Rasha Jarhum, tidigare medarbetare på Oxfam
Rasha Jarhum har tills nyligen arbetat som jämställdhetsmanager för biståndsorganisationen Oxfam i Jemen. Hon menar att situationen för kvinnor har förvärrats radikalt sedan kriget bröt ut. Men redan i samband med sammanslagningen av Nord- och Sydjemen 1990 började kvinnor fråntas rättigheter.
I Sydjemen, där Rasha Jarhum föddes, fanns inga förmyndarlagar. Kvinnor hade rätt att arbeta, utbilda sig och gifta sig utan en mans tillstånd. Själv kommer hon från en släkt full av starka kvinnor och ser sin mamma, som också arbetade med mänskliga rättigheter, som en förebild.
På 1980-talet bestod 11 procent av parlamentet i Sydjemen av kvinnor – en siffra som sjönk till 1 procent efter sammanslagningen. Under decennierna efter enandet förvärrades situationen successivt. Men under den arabiska våren protesterade kvinnor på gatorna. Efter att Saleh avsatts var 30 procent av dem som förhandlade om en ny konstitution kvinnor.
Den nya grundlagen skulle baseras på jämställdhet. En minimigräns på 18 år för giftermål för både pojkar och flickor ingick i förslaget, och 30 procent kvinnor skulle kvoteras in i alla politiska församlingar.
När huthirebellerna ryckte fram och kriget eskalerade kunde framstegen aldrig förverkligas.
– Det här kriget har kastat oss tillbaka till stenåldern, säger Rasha Jarhum.
Nu får man gifta bort flickor under 15 år. Kvinnor måste ha tillstånd av en manlig förmyndare för att resa, arbeta eller bara gå utanför huset. Dessutom drabbas kvinnor värst när maten sinar.
– I vår kultur serverar kvinnorna männen mat först. Sedan äter barnen, och kvinnorna får de allra sista resterna.
Rasha Jarhum menar att FN:s bistånd inte är hållbart eftersom det endast består av mat. Lokala biståndsorganisationer jobbar däremot med jordbruksprojekt som långsiktigt ska göra kvinnor självständiga.
Kvinnor är måltavlor för alla grupper. De utsätts precis som män för krypskyttar, luftangrepp och landminor. De rekryteras som soldater och utnyttjas sexuellt för att finansiera kriget. Rasha Jarhum har arbetat med att ge psykosocial hjälp till kvinnor på flykt i närheten av både Sana’a och Aden. En gravid kvinna som Rasha Jarhum pratat med dog nyligen eftersom hon inte fick vård. En annan begick självmord genom att bränna upp sig själv, och en tredje skulle sälja sitt ofödda barn.
– När kollegor frågar vad vi kan göra har jag ofta inga svar. Situationen är bortom det tänkbara.
Ingen av de stridande parterna har gjort något för att skydda kvinnor.
– Det är verkligen en jämn tävling om vem av dem som är sämst, säger Rasha Jarhum.
Mot alla odds har kvinnor en stark roll i arbetet för mänskliga rättigheter. Den första konvojen som tog sig in i den belägrade staden Taiz organiserades av kvinnor. Initiativet ”Mothers of abductees league” arbetar med att dokumentera godtyckliga fängslanden, försvinnanden och tortyr. De är enligt Rasha Jarhum den enda rörelsen i Sana’a som fortfarande utmanar huthirebellernas styre. Kvinnor arbetar även med att bekämpa rekrytering av barnsoldater. En tredjedel av de som slåss i kriget är barn, enligt Unicef, rekryterade av både huthirebeller, Hadi-anhängare, AQAP och andra grupper.
Enligt Rasha Jarhum är kriget som utspelas nu en del i en längre historia av att nord förtrycker syd. Efter enandet 1990 utbröt inbördeskrig. Det slutade med ett fredsavtal som innebar att Saleh, som tidigare varit president i Nordjemen, nu blev ledare för hela landet, och att all makt koncentrerades till norr. Då tvingades Rasha Jarhums familj flytta till Sana’a, eftersom de offentliga jobben förlades där.
– Trots att syd lovats visst självbestämmande dröjde det bara några veckor innan regimen i norr invaderade de södra delarna, säger hon.
Att huthirebellerna i dag försöker erövra landet ses i södra Jemen som ännu en invasion från norr.
– Det finns inte en chans att folket i syd låter sig styras av norr igen, säger Rasha Jarhum.
Många EU-länder handlar olja av länder i Mellanöstern. Det får dem att välja sida i konflikten och blunda för vad som pågår.
Shadi Alwan, människorättsaktivist
Även Shadi Alwan hoppas på ett självständigt syd, fritt från både huthirebeller och Hadis regering. Han menar att folken i nord och syd levde fridfullt sida vid sida före sammanslagningen. Den gemensamma regeringens missgynnande av invånarna i syd har skapat hat.
– Hälften av folket i södra Jemen stödjer Hadi eftersom han hållit huthirebellerna borta. Andra halvan ser att även Hadis regering vägrar ge oss självständighet.
Shadi Alwan har sedan tre år uppehållstillstånd i Sverige och bor med sin fru i Rosengård i Malmö. Aktivist blev han 2007 när han deltog i demonstrationer i Jemen mot fängslandet av journalister och nedläggningar av tidningar. Efter det gick han med i ”The southern movement” och ledde massiva protester under arabiska våren. Nu pendlar han mellan Sverige och Genève där han håller i konferenser i FN.
– Jag kan inte åka tillbaka. Huthirebellerna betraktar alla som säger emot dem som fiender, och i söder finns de islamistiska extremisterna.
Olja och gas, som står för 90 procent av Jemens BNP, finns framför allt i söder. Befolkningen där har länge hävdat att de inte får tillräckligt stor del av inkomsterna från oljan. Shadi Alwan tror att tillgången på naturresurser påverkar fredsförhandlingarna i FN.
– Många EU-länder handlar olja av länder i Mellanöstern. Det får dem att välja sida i konflikten och blunda för vad som pågår. Resultatet blir att ingen verkligen letar efter en lösning.
Shadi Alwan är upprörd över hur krisen i Jemen ignorerats av omvärlden. Han tror att EU-länder struntar i konflikten eftersom de inte hotas av flyktingströmmar från Jemen i samma utsträckning som från andra länder.
– Situationen är värre än i Syrien. Ändå hamnar konflikten i skymundan, säger han.
FAKTA Kriget i Jemen
Sydjemen var en brittisk koloni fram till 1967, men under kalla kriget närmade sig landet alltmer Sovjet, medan Nordjemen allierade sig med väst.
1990 slogs staterna samman till Republiken Jemen. Ali Abdullah Saleh, som var president i norr, blev gemensam president, och Nordjemens huvudstad Sana’a blev gemensam huvudstad. Båda länderna behöll sina egna arméer, polisstyrkor samt delar av sin administration.
1994 bröt inbördeskrig ut. Den del av regeringen som tillhört Sydjemen drog sig tillbaka till Aden och utropade en självständig stat. Norra Jemens armé tog dock samma år kontroll över de södra delarna igen.
Under de följande decennierna fortsatte människor i syd att protestera för ett självständigt Sydjemen.
2011 tvingades president Saleh avgå under den arabiska våren. Makten lämnades till vicepresident Abdrabbuh Mansour Hadi.
2014 invaderade shiamuslimska huthirebeller med stöd av Saleh norra Jemen och tog snart kontroll över huvudstaden Sana’a. Hadi flydde till Saudiarabien.
2015 inledde Saudiarabien flygattacker för att få bort huthirebellerna och återupprätta Hadis internationellt erkända regering.
2017 bröt en koleraepidemi ut till följd av sönderbombade vattenledningar och brist på mat.
Situationen i Jemen sedan upproren mot president Saleh 2011 har gett AQAP och IS utrymme att växa. Södra Jemen är AQAP:s starkaste fäste. Gruppen bildades när de saudiska och jemenitiska grenarna av al-Qaida slogs ihop. Det är den gren av Al-Qaida som klassas som
farligast av USA och som tog på sig skulden för terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris 2015.
AQAP stöttas av lokala klaner som vill slippa inblandning från regeringen oavsett om det är huthirebeller eller Hadi som har makten. Men även den politiska eliten använder al-Qaida för ekonomisk och politisk vinning. Sunnijihadisterna har kunnat bilda allianser med en rad anti-huthigrupper och på så vis fått tillgång till vapen och pengar.
– När huthirebeller invaderade Aden lyckades AQAP rekrytera många människor till sitt religiösa krig mot shia, säger Shadi Alwan.
Han förundras över hur jihadister lyckas manipulera unga, fattiga och analfabeter. Själv har han sett vänner förändras. När hans bäste vän i tonåren slutade komma till skolan blev han orolig. Till slut fick han reda på att vännen satt i fängelse och gick dit för att besöka honom. Vännen hade odlat skägg och hade en ny blick.
– Han tittade på mig med stenögon och sade att om han inte var inlåst skulle han döda mig för att komma nära Gud.
Men Rasha Jarhum menar att hotet från al-Qaida ofta överdrivs, och att USA:s krig mot terrorismen kan vara kontraproduktivt.
– USA använder själva drönare som skadar oskyldiga kvinnor och barn. Det gör bara att stödet för AQAP ökar, säger hon.
USA står traditionellt på Saudiarabiens sida, trots återkommande anklagelser om att landet finansierar al-Qaida och IS. I maj slöts ett gigantiskt vapenkontrakt som innebär att USA säljer krigsmaterial för 110 miljarder dollar. Även Sverige har länge sålt vapen till Saudiarabien.
USA:s president Donald Trump har pekat ut Iran, och senare Qatar, som sponsorer av terrorism. Enligt USA har Irans stöd till shiamuslimska Hizbollah i Libanon och huthirebellerna i Jemen destabiliserat Mellanöstern. Nu inför Trump nya sanktioner mot Iran efter att Obama via FN lättat på de gamla i utbyte mot minskat kärnenergiprogram.
Runt om i regionen påverkar Saudiarabiens krig mot huthirebellerna politiken. Saudierna anklagar Qatar för att stödja huthirebellerna med hjälp av tv-kanalen al-Jazeera.
I juni inledde en Saudiledd koalition sanktioner mot Qatar, som beskylls för att finansiera terrorism. Saudiarabien kräver att Qatar bryter alla band med Muslimska brödraskapet, samt att de stänger al-Jazeera. Brödraskapet är en religiös-politisk rörelse som genom reformer vill uppnå ett samhälle styrt av islam. I Saudiarabien är rörelsen förbjuden eftersom dess läror anses vara ett hot mot kungadynastins styre. I södra Jemen fungerar den som ett politiskt parti.
Al-Jazeera ger Muslimska brödraskapet stort utrymme i sina sändningar. Det skrämmer Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, vilka fruktar våldsamma uppror liknande dem i Syrien och Libyen. Enligt Saudiarabien stöttar al-Jazeera även huthirebellerna, som de själva klassar som terrorister.
Samtidigt stödjer Förenade Arabemiraten flera separata militärgrupper som slåss mot AQAP och IS i södra Jemen. ”Security belt” är samlingsnamnet på dessa miliser, som enligt Amnesty driver hemliga fängelser där människor spärras in godtyckligt, torteras och försvinner spårlöst.
Shadi Alwan menar att situationen är så komplex och parterna så många att det inte går att sia om framtiden.
– I Jemen förändras allt på ett ögonblick. Ena dagen är du säker – nästa faller bomberna över dig. Det är omöjligt att säga vad som kommer hända nu.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
