[FILM] Tillbaka till Montauk
Regi: Volker Schlöndorff
Medan nästa generation Skarsgård höstar in priser för film- och tv-insatser visar pappa Stellan ändå att gammal är äldst. Tillsammans med skådespelerskan Nina Hoss (känd från bland annat Homeland) och regissören Volker Schlöndorff presenterar han ett stillsamt men intensivt kammarspel om tidens gång, svek mot sig själv och andra, och samtidens känsla av förvirrad flyktighet.
De tre stjärnorna står stadigt tillsammans och lyckas återskapa känslan av film som får ta tid utan att förlora i spänning. Stellan Skarsgård har berättat många gånger om hur han gör lättviktiga roller i oviktiga filmer för att kunna ha råd att göra det som verkligen intresserar honom. Tillbaka till Montauk är ingen udda produktion men tillhör alldeles säkert det som han gärna gör av lust och intresse, där han får arbeta seriöst och lustfyllt med sin roll. Och säkert för att få arbeta tillsammans med Schlöndorff.
Den nästan 80-årige regissören ingick under 1960- och 70-talen tillsammans i vågen New German Cinema tillsammans med dåvarande hustrun Margarethe von Trotta, Wim Wenders, Werner Herzog, Alexander Kluge, Helma Sanders-Brahms och Rainer Werner Fassbinder – en i högsta grad politisk gruppering. De berättade, utifrån alldeles egna erfarenheter om efterkrigstidens Europa och i synnerhet generationen efter som brottades med känslan av skuld och ansvar för föräldrarnas handlingar.
New German Cinema var en löst sammansatt gruppering där de som kopplas dit samarbetade till och från, inspirerade varandra och i högsta grad arbetade i en ny och oppositionell attityd och praktik. Schlöndorff gjorde operaföreställningar och samarbetade med musikern Brian Jones,
Schlöndorff blev internationellt känd i och med Katarina Blums förlorade heder, efter Heinrich Bölls roman, en stark berättelse om hur skandalmedia (den ökända tyska högertidningen Bild-Zeitung) förföljer en kvinna, efter en kärleksnatt med en jagad vänsteraktivist, till sammanbrott.
Detta var under RAF-eran då Ulrike Meinhof och de övriga inom terrororganisationen utförde mord, kidnappningar och attentat, jagades och fängslades medan en hårdnande maktapparat och en hysterisk press piskade upp stämningen mot vänstern som helhet, ofta med kopplingar som inte fanns till RAF-terrorismen. Det ledde förstås till en enorm polarisering och fick vissa vänsteraktivister över kanten till de radikaliserade.
Sedan millennieskiftet har Schlöndorff åter verkat i Tyskland och fortsatt undersöka 1900-talets Europeiska krig, politik och fackliga kamper genom olika människors personliga öden.
Under resten av 1970-talet fortsatte Schlöndorff att göra en rad filmer som berättade om den ökande tyska repressionen, men också tillbakablickande berättelser om samhällets moraliserande kring ”udda” personer.
Det verkligt stora internationella genombrottet kom med Blecktrummen efter Günter Grass roman. Den berättar om en pojke i den polska staden Danzig (Gdansk) under nazismens framväxt, som bestämmer sig för att sluta växa, och som vägrar sluta slå på sin trumma i protest mot samhällets utveckling. Det är en absurd roman och film; Oscars irriterande beteende blir till ett kongenialt tröttsamt tema.
Filmen belönades med både en Oscar för bästa utländska film, och Guldpalmen i Cannes och Schlöndorff fick därigenom resurser att göra film i USA tillsammans med de största stjärnorna.
Blecktrummen belönades med både en Oscar för bästa utländska film, och Guldpalmen i Cannes och Schlöndorff fick därigenom resurser att göra film i USA tillsammans med de största stjärnorna. Sedan millennieskiftet har Schlöndorff åter verkat i Tyskland och fortsatt undersöka 1900-talets Europeiska krig, politik och fackliga kamper genom olika människors personliga öden, i spelfilm, dokumentärer och inte minst tv-produktioner. Till offren för naziterrorn under andra världskriget återvänder han gång på gång.
Schlöndorffs filmer är alltid värda intresse och Tillbaka till Montauk har referenser som kan förbigås, men som också glimrar till om man är medveten om hans personliga katalog och engagemang. Kärleksparet som möts igen efter flera decennier har en gång mötts i Berlin. Mannens rotlöshet och kvinnans längtan efter att få stadga i yrke, boende och kärlek som deras samtal rör sig kring under en dag på en hemlig resa hänger alldeles säkert ihop med regissörens egna erfarenheter att försöka hitta logik i sin personliga historia som är så kontaminerad av de stora besluten. De har blivit äldre och svävar inte längre fritt utan kan ta sina egna beslut. Åtminstone låtsas de det för en stund.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.