Graffiti Hangaren har funnits sedan 2013, men etableras nu som konsthall, vilken skillnad kommer det att utgöra för verksamheten?
– Hangaren har varit ett sidoprojekt. Det finns något som kallas ”Hall of Fame”, som uppstår när graffitimålare upptäcker till exempel övergivna industrilokaler och börjar måla i dem. Det finns några sådana i Malmö. Det blev populärt att graffitimålare sökte industrilokaler och man ville hitta egna ställen, det hänger också ihop med ”urban exploring” som var populärt för några år sedan. Att hitta egna ställen var en sak, men det fanns också en vits med att flera kunde komma och måla.
Hangaren är en okänd pärla för Malmös befolkning. Det är först nu vi bjuder in för att visa stället.
– Jag hittade Hangaren genom hiphop-gruppen Looptroop, som ville att jag skulle måla fyra porträtt av deras mammor där, där de också skulle göra sin musikvideo. Jag fick tillstånd att vara där, men inte något officiellt. Det visade sig att lokalen låg centralt bara tre minuter från min studio. I Malmö har det funnits en annan mentalitet och politik kring graffiti än på andra platser, som Stockholm som det varit mycket motstånd från och Uppsala där jag bott tidigare. Hangaren är en okänd pärla för Malmös befolkning. Det är först nu vi bjuder in för att visa stället. Detta görs som en del av Malmö Gallerinatt, så det kommer inte vara någon skillnad på det sättet för Hangaren.
Hur ser samarbetet ut kring konsthallen?
– Allt har varit helt ideellt, lokalen har numera en kommunal hyresvärd, men vi har inte behövt betala någon hyra förut utan fått hålla till där ”så länge”. Det som är speciellt när man kommer in är helheten, trots de olika medverkande. Vi bjöd in alla som ville att komna och måla, det finns inget manifest för hur konstformen ska vara utan alla är välkomna. Ett villkor var däremot att man skulle utnyttja hela utrymmet, många graffitimålare är lata och målar inte högre än de når och här är det 15 meters takhöjd. Vi har också, vilket är unikt, en stor samling kvinnliga graffitikonstnärer. För framtiden har vi också bildat en arbetsgrupp där det bland annat ingår gatukonstnärer, som har som ambition att vara pedagogisk och folkbildande och vill fortsätta vara en spjutspets på området även internationellt.
Vad kan man förvänta sig om man besöker er?
– Tillgängligheten är unik, och vi har en del idéer som kommer lanseras under Gallerinatten. Bland annat kommer jag läsa ett manifest om måleri. Alla andra konstformer har ett manifest och jag bestämde mig för att samla ihop och läsa dem i somras. Det jag upptäckte är det heller inte finns något manifest för måleri. Precis som med graffiti. Hade det funnits när jag själv var 16 år ett hade jag aldrig fortsatt måla, om någon ”fyrtioårig gubbe” sagt hur det skulle vara. Jag har trots allt nu skrivit ett Måleriets manifest, genom att ta en mening var ur de andra manifesten men med skillnaden att i det här med vad 120 års konsthistoria lärt oss; där den enskilda konstnären satts på piedestal, har orden ”jag” bytts ut mot ”vi”.
