Här berättar Lisa Mattisson med egna ord:
”Jag hade en idé som jag ville fotografera. En idé som tidigt föll, men jag höll fast vid grundidén. Att vända kameran och fokusera inte på NMR och poliser utan på de känslor och personer som motdemonstrerar. På Heden i Göteborg hade tusentals samlats sedan klockan 11 på förmiddagen. Jag tror att många tidigt förstod att NMR kanske aldrig skulle komma fram, att de stoppade sig själva långt innan.
Vid 14-tiden kom det flera nyhetsflashar om tårgas och tumult och i samband med det lämnade alla polisbussarna på plats området. Jag såg inte några poliser kvar, men andra har berättat om att det var ett fåtal.
Det var då ett par stycken började hoppa över staketen och avspärrningarna. Snart ett par till och snart hjälptes alla åt. Bara inom ett par minuter hör jag hur man ropar: ”BACKA”. Folk backar och man välter staketet. Snart tar sig alla fram.
För mig som har bevakat ett par demonstrationer så vet jag att de flesta håller sig till reglerna, men det var något speciellt den här gången. Deras beslut att kliva över staketet är inte olagligt, men jag är osäker på om folk visse det där och då. Det var en av anledningarna till varför jag också ville få kontakt med de som var där, få höra hur de kände och upplevde situationen. Jag har fått många svar. Många är oroliga, men de flesta positiva. Det finns de som kände trycket av att gå fram, men de flesta beskriver en uppfylld känsla. Ingen har uttryckt vilja om konfrontation.
Personligen tycker jag det är intressant då jag har gjort flera jobb senaste tiden när jag möter människor av alla sorter som är beredda att utföra civil olydnad, av olika anledningar. Jag tycker det är intressant för att människor i alla läger av samhället just nu kan tänka sig bryta lagar och regler för sin sak. Även om lagen inte bröts i det här fallet, men jag upplever att misstron av staten och rättsordningen är utbredd.”
Lisa Mattisson har samlat in röster från några av deltagarna – nedan ser ni dem bland ett urval av fotona.
Kvinna i 50-årsåldern:
– Vi gick under avspärrningsbanden och det är inte något man gör bara så där. Polisens avspärrningar ska respekteras. Så jag var väldigt avvaktande och vi var förvånade, varför åkte alla poliser iväg. Vi pratade med andra och frågade: ”Kan vi gå under?” Vi tog försiktig ögonkontakt med de få poliser som var kvar, men de sa inget. Sen var det en känsla av jubel när vi fyllde upp gatorna nazisterna skulle ha samlats på. Lycka när poliserna höll dem kvar. Vi trodde knappt det var sant.
Man i 40-årsåldern:
– Jag gick över staketet, men kanske fem minuter efter de första hade vält omkull det. Polisen hade nog redan insett att NMR inte skulle komma fram till Heden så det var inte längre intressant att behålla avspärrningarna för oss motdemonstranter. Poliserna hade dragit vidare. För min egen del så kände jag mig stolt över att vara en del av det här. Att ha manifesterat och demonstrerat mot nazismen. Att jag har bidragit till att sabba deras dag.
Kvinna i 30-årsåldern:
– Det var först när alla poliser, förutom kanske två, åkte därifrån som vi förstod att vi var på fel plats. Vi var långt ifrån nazisterna även om vi väntat i timmar på att möta dem, se dem och visa att vi var fler än de och vi accepterar inte nazism. Vi valde att kliva över av den anledningen, men också för att vi inte hade möjlighet att backa med 10 000 människor i ryggen. Det fanns de som uppmanade folk att stanna, men det var för många som valde att gå framåt. Tänker ändå att det bästa med beslutet att vi tillsammans tog tillbaka gatorna fredligt och med mycket glädje.
Kvinna i 40-årsåldern:
– När nazister visar upp sig i större grupper då går vi göteborgare ut och tar tillbaka våra gator och torg. Det har vi alltid gjort. Vi var unga, barnvagnar, rollatorer och barn som hjälptes åt över staketen. På ett ställe var det poliser, de som fanns kvar, som hjälpte till att lägga ned staketet och hjälpte andra att klättra över. Jag ser det som hände som ett vunnet slag, men kriget är långt ifrån slut. Vi måste göra det här om och om igen och sedan igen.
Man i 70-årsåldern:
– Det var en speciell känsla på Heden. Jag och mitt sällskap tänkte nog att vi ville komma så nära som möjligt och blockera nazisternas väg. Nazismen har flyttat fram i samhället, på alla sätt, och jag tror att de flesta där kände att det inte längre bara handlade om att tänka att man borde göra något – vi kan göra något. Att vi tusentals på plats har rätt att bekämpa fascism och nazism. Tillsammans var vi beslutsamma att inte lämna över, att visa att vi är många och av alla sorter. Det är viktigt att tillägga att det inte fanns någon önskan om konfrontation, varken med polis eller NMR.
