Scenerna i Katalonien har chockerat och förbryllat omvärlden. Arbetaren har tidigare rapporterat om vad forskare och människorättsorganisationer har kallat en sväng mot ett mer auktoriärt styre i Spanien under konservativa Partido Popular.
Men trots denna medvetenhet verkar dessa ändå ha tagits på sängen av statspolisen Guardia Civíls hårdföra angrepp på röstare och konfiskering av valurnor. Händelsen väcker förutom bestörtning också flera frågor. Hur tänkte myndigheterna? Har inte varit direkt kontraproduktiv och den internationella bad will som uppstod tycks ju inte heller ha varit eftersträvansvärd?
Arbetaren tog kontakt med två Spanska professorer i statsvetenskap för att ställa dessa frågor.
Eva Anduiza är professor i statsvetenskap vid Universidad Autónoma de Barcelona i Katalonien. Hennes universitet tog tydligt ställning mot polisvåldet och anslöt sig också i tisdagens generalstrejk. Själv röstade hon dock inte, men skriver på sin blogg att hon hjälpte till i en röstlokal.
– Jag tror att den spanska regeringen enkelt uttryckt försöker tillfredsställa sina kärnväljare och apparaten som ville ha ett hårdfört motstånd för att visa att staten är tillräckligt stark för att stoppa en sådan utmaning som folkomröstningen innebar. De försöker helt enkelt visa att de kan upprätthålla status quo ensidigt, säger Eva Anduiza
Enligt Fernando Vallespín, professor i statsvetenskap på Universidad Autónoma de Madrid, UAM, säger att omröstningen innebar ett dilemma för regeringen. Högsta domstolen konstaterade att den stred mot konstitutionen och var också de som gav ordern till den katalanska polisen att stoppa den. Det gjorde inte de senare och då klev statspolisen in. Det stod givetvis i regeringens makt att stoppa polisinsatsen, men det var mycket som stod på spel.
– Ingen spansk politiker kan bara stå och se på när brott mot grundlagen begås, det vore i sig ett lagbrott. Den katalanska polisen ingrep inte utan åkte bara runt och upplyste röstare om att folkomröstning var olaglig, säger han.
Bilden av en polisman som bär i väg en valurna tillräckligt obehaglig och något man inte förväntar sig se i en demokrati.
Fernando Vallespín, professor i statsvetenskap
Att rösta anses ju vara hela grundvalen för demokrati. Vad kan centralregeringen över huvud taget vinna på det?
– Det är frågan vi alla ställer oss. Men jag tror det har mycket att göra med att Rajoy redan innan sade att någon omröstningen inte kommer att äga rum.
Bara för tre år sedan hölls det en rådgivande folkomröstning om katalansk självständighet. I dess efterföljd fick Mariano Rajoy ta emot hård kritik från både väljare och partikamrater i Partido Popular.
– Han ville inte få den kritiken igen, särskilt inte eftersom denna folkomröstning hade ramen av att vara beslutande. Det var därför han gick så hårt fram innan. Men samtidigt tror jag inte att han förväntade sig att polisen skulle vara så brutal. Å andra sidan är bilden av en polisman som bär i väg en valurna tillräckligt obehaglig och något man inte förväntar sig se i en demokrati, säger Fernando Vallespín.
Men oavsett motiv menar han att taktiken blev kontraproduktiv. Kritiken från höger kom ändå och i stället befinner Rajoy sig nu under hård kritik från alla håll. Dessutom uppgav många att de gick och röstade just på grund av den brutala polisinsatsen.
Men samtidigt anser Fernando Vallespín att folkomröstningen är ett misslyckande även för den katalanska regionala regeringen.
– Det var en katastrof för båda parter. Regeringen kunde inte stoppa den och utövade onödigt övervåld, vilket legitimerade den katalanska regeringen. Men även om utfallet av folkomröstningen kan tyckas imponerande, var det färre än hälften som röstade. Och omröstningen skedde utan någon röstlängd och kontroll. Flera journalister uppger att de kunnat rösta flera gånger.
Enligt Fernando Vallespín är den enda vägen framåt nyval både centralt och regionalt.
