Allt tycks ha gått fort i Zimbabwe, men av allt att döma är det en några år gammal maktkamp som ligger bakom militärkuppen i landet. Den tidigare befrielsehjälten Robert Mugabe har styrt landet med järnhand sedan självständigheten 1980, men nu tycks hans era gå mot sitt slut.
Vad som kommer att hända är fortfarande oklart, men förhoppningar väcks naturligtvis om en demokratisering av landet där den politiska eliten länge skott sig på vanligt folks bekostnad. Samtidigt är ingenting säkert. Det kan bli så att den nyligen avsatte vicepresidenten Emmerson Mnanagagwa tar över. Många misstankar har nämligen riktats mot honom som hjärnan bakom kuppen.
– Det finns stor anledning att tro att det är han som ligger bakom, en man som i folkmun kallas ”krokodilen” och som tidigare general ansvarat för flera massakrer är inte någon man vill ha vid makten, säger Afrikagruppernas generalsekreterare Louise Lindfors till Arbetaren.
Hon befinner sig just nu i Sydafrikanska Johannesburg på en konferens med flera deltagare från grannlandet Zimbabwe. De har sedan i onsdags följt utvecklingen noggrant och många är oroade över vad som sker.
– Det märks tydligt. Men det enda man kan göra nu är att avvakta och se vad som händer. Det finns de som ser det som en positiv utveckling men tyvärr tror jag att det ur civilsamhällets perspektiv knappast kommer att gynna utvecklingen för mänskliga rättigheter. Regimen under Mugabe var visserligen fruktansvärd men det lär inte bli bättre med Mnanagagwa eller militären. Det här är ett maktspel på väldigt hög nivå, säger Louise Lindfors.
Enligt många internationella experter kan kuppen – militären i landet vill dock inte kalla det kupp – bero på att man inte vill ha Robert Mugabes fru Grace Mugabe till efterträdare när den snart 94-årige diktatorn lämnar makten. Hon är djupt impopulär i det egna partiet och saknar stöd hos det redan hårt prövade folket.
I samband med maktövertagande belägrades den internationella flygplatsen i huvudstaden Harare och tungt beväpnade soldater intog gatorna. Samtidigt intogs den nationella tv-stationen ZBC och presidentparet uppges ha satts i husarrest.
Det behövs en politisk ledning som ser till folkets bästa och som inte längre fyller de egna fickorna med rikedomar.
Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Formellt sett är Zimbabwe en demokratisk republik, men landet fungerar i praktiken som en enpartistat där presidenten och hans närmaste medarbetare länge levt gott på landets omfattande naturrikedomar samtidigt som ekonomin totalt rasat samman under 2000-talet. De senaste 20 åren har även det politiska förtrycket mot den allt mer splittrade oppositionen i landet tilltagit.
– Det vi ser är slutfasen i en maktkamp som egentligen pågått ganska länge. Men Mugabes tid verkar definitivt vara över. Det man kan oroas över nu är att Mnanagagwa tar över, för det kommer knappast leda till någon lösning på den djupa kris landet befunnit sig i så länge, säger Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center, som jobbar mycket med frågor som rör Zimbabwe och mänskliga rättigheter där.
Anna Sundström hoppas nu att det internationella samfundet tar sitt ansvar och försöker inleda förhandlingar om en demokratiseringsprocess.
– Det behövs en politisk ledning som ser till folkets bästa och som inte längre fyller de egna fickorna med rikedomar. För det finns potential i Zimbabwe med otroligt bördig jord och flera andra naturresurser som tidigare finansierat den politiska elitens leverne, säger hon.
Innan kuppen i onsdags fanns planer på att hålla ett val i Zimbabwe någon gång i juni. Valen i landet brukar visserligen vara riggade och Robert Mugabe har genom sin hårdföra politik lyckats slå oppositionen i spillror.
Louise Lindfors vid Afrikagrupperna menar att militären visserligen också kan komma att utlysa ett val, men att det då med största sannolikhet på samma sätt kommer att vara riggat till deras fördel.
– Folket lider i Zimbabwe lider under ett ständigt hot om våld. Det finns ingen frihet för medborgarna i landet och den här kuppen riskerar att strypa den lilla demokratiska process som trots allt hade funnits vid ett val ytterligare.
